Vi i den
styrande majoriteten i Strängnäs kommun föreslår fullmäktige att avstå från att
underteckna avsiktsförklaringen gällande delfinansieringen av reglering av
Mälaren. Vi anser att det är ett nationellt intresse som bör finansieras av
staten.
Vi kan
heller inte se att det finns någon lagreglerad skyldighet för kommuner att
finansiera säkerhets- och sårbarhetsreducerande åtgärder för verksamheter där
kommunen inte är myndighet. I kommunallagens 2 kap 1§ regleras frågan om
kommunernas kompetens och då Stockholms kommun är juridisk ägare till Slussen
inklusive vattendom borde detta inte rymmas i den kommunala kompetensen rörande
Strängnäs kommun. Regeringens utredare, Ingemar Skogö hävdar att då förslaget är
det mest kostnadseffektiva och kostnadsfördelningen är skälig bör det därför
finnas grund för att fullmäktige beslutar i frågan. Nej, menar vi.
Kommunfullmäktige kan endast grunda beslut på att rättsläget är klart vilket det
inte är. Regelverket för den kommunala kompetensen att kommunen kan lämna bidrag
till Mälarens reglering är allt för oklart och bör utredas.
Dessutom är bidraget per invånare, i våra ögon, omotiverat högt. Per invånare blir det 1386kr för boende i Strängnäs kommun medan i jämförelse bidraget per invånare i Stockholm blir 381kr. Motsvarande skulle då Stockholms stad betala hela 1,2 miljarder mot våra 45 miljoner – dvs mer än hela kostnaden för vattenregleringen.
Utredaren menar att Strängnäs
kommun pg a sin befintliga bebyggelse, planerade bebyggelse och
vattenförsörjning har mest att vinna på att Slussen byggs. Detta är inte
korrekt. Att kommunen skulle hämta in kostnaderna genom att bebygga stränderna
är en orimlig tanke. Stranden mot Mälaren är en unik tillgång för den biologiska
mångfalden som varken vi som kommun eller länsstyrelsen i Sörmland anser ska
bebyggas.
I detta
fall finns det allt för många frågetecken som måste belysas innan man kan börja
ens fundera på en kostnadsfördelning. Förutom ovanstående att det inte finns
något tydligt stöd i kommunallagen för att ge bidrag, rättsläget bör utredas och
problematiken kring va-kollektivets möjligheter till bidragsgivande och
ägarförhållandena kring Slussen finns det flera andra oklarheter. Några av dessa
frågetecken är utredarens brister i underlaget för fördelning enligt
nyttoaspekt. Han anser enligt egna värderingar av planmaterialet att antalet
kvadratmeter BTA av nytta, en markvärdering som saknar grund i de lokala
marknadspriserna samt en mycket märklig analys av ”förgäveskostnader” pga att
kommunen inte förväntas hålla sig till sina riktlinjer ska vara ett komplement
till ovanstående.
Sammanfattningsvis kan man säga
att det underlag som regeringens utredare Ingemar Skogö lämnat kommunerna för
beslut brister i många väsentliga avseenden. Detta gör det omöjligt för oss som
företrädare för medborgarna i Strängnäs kommun att följa utredarens förslag till
beslut. Vi menar att denna fråga är av nationellt intresse och bör hanteras och
finansieras av staten.
