söndag 1 januari 2012

Är svensken människa?

Henrik Berggren och Lars Trädgårdh skrev 2006 en bok tillsammans med den ovan angivna titeln. Den finns nu i pocket och är mycket läsvärd. Författarna söker där rötterna till den svenska statsindividualismen, alltså tanken att svensken bejakar en stor och stark stat för att kunna bevara sin självständighet och autonomi. Detta kan låta paradoxalt men Berggren och Trädgårdh lyckas mer än väl driva hem sin tes.

En av de bärande tankarna är att varje välfärdssystem måste förstås tredimensionellt, som ett triangeldrama mellan stat, individ och familj. Om inte någon av dessa tre storheter avlägsnas på ett utopiskt sätt, vilket nyliberaler och kommunister har för vana att göra, blir frågan vilka två som tar den tredje. Lösningen i Tyskland har blivit att familjen och staten har allierat sig mot individen. I USA har familjen och individen enats om att hålla staten kort. Sverige utmärks av att staten har allierat sig med individen mot familjen. Det är mot denna bakgrund man ska se den mycket progressiva jämställdhetspolitik som förts i Sverige. Exempel kan här ges alltifrån den starka utbyggnaden av förskolan till borttagandet av sambeskattningen. De har alla syftat till att frigöra individen (i dessa fall i första hand kvinnan) för att hon ska kunna få fästa på arbetsmarknaden, kunna försörja sig själv och därmed undvika ett beroende till en man. Endast på detta sätt kan en kvinna emanciperas. En radikal tänkare som Eva Moberg menade att äktenskapet (där en man försörjer en kvinna) är en form av prostitution. Hon finner det märkligt att vi inte ser detta. Moberg skriver: "Det är mycket sällsamt att vi fördömer den fria prostitutionen, samtidigt som vi sanktionerar den äktenskapliga." Det ligger mycket i Mobergs resonemang att endast den som har en egen inkomst och kan försörja sig själv är fri i någon mer betydelsefull mening. Den kärlek som uppstår i en relation mellan två personer där båda kan vara säkra på att det inte finns ett underliggande (ekonomiskt) beroendeförhållande dem emelllan, endast den kärleken är autentisk.

Det finns många andra trådar att spinna kring utifrån denna gedigna bok men dessa lämnar jag till en annan läsare. Jag delar helt Lena Anderssons uppfattning i den recension hon skrev över boken: "Vill man förstå det psykologiska och existentiella komplex som är Sverige och svensken, och framför allt dess historiska rötter, ska man läsa den här boken noga."