I Folkpartiet har vi ett nationellt skolpolitiskt nätverk där vi träffas en gång per termin. Det består av folkpartistiska kommunalpolitiker som har skolansvar. Träffarna är på riksdagen och Jan Björklund är en av föredragshållarna. Vi hade igår en sådan träff och utbildningsministern pratade och svarade på frågor i knappt två timmar. Det var mycket givande. Jag kommer här att sammanfatta hans presentation som gick ut på att han först gick igenom de fyra huvudutmaningar som han och regeringen stod inför när de tillträdde 2006. Sedan visade han hur Utbildningsdepartementet försökt tackla vart och ett av dessa utmaningar.
Den första utmaningen var elevernas försämrade kunskaper. Detta finns väl belagt i många internationella undersökningar och gäller både läsning, matematik och naturvetenskap. Ett mer allvarligt hot mot en nation som vill framställa sig som en kunskapsnation som ska konkurrera med arbetskraftens höga kompetensnivå kan man knappast tänka sig. Vad har då gjorts från regeringens sida?
1) Skollagen har ändrats och nya läroplaner och kursplaner har antagits 2011. Det ställs nu högre och tydligare krav på vad eleverna ska lära sig på de olika stadierna.
2) Det ges numera skriftliga omdömen redan från åk 1.
3) Nationella prov ges redan från årskurs 3 och i fler ämnen än tidigare.
4) Betyg får skolbarnen från 2013 redan i åk 6. Betygsskalan har också ändrats och innehåller fler steg.
5) En ny myndighet (Skolinspektionen) har inrättats. Numera verkar skolfolk tala mycket mer om Skolinspektionen än om Skolverket. Jan betonade att det aldrig är möjligt att inspektera sig fram till höjd kvalitet men Skolinspektionen kan komma åt de värsta avarterna. För att höja sig från godtagbar till hög kvalitet måste det på varje skola finnas ett ledarskap och en kultur som främjar detta.
6) Införandet av mattelyftet och NT-satsningar. Matematik är det ämne som de största satsningarna görs kring, mycket beroende på att svenska elevers resultat på detta område så kraftigt försämrats. Ska vi i framtiden kunna hävda oss som industrination är elevernas mattekunskaper centrala.
Den andra stora utmaningen var att försöka lyfta statusen på läraryrket. Vad har gjorts här?
1) En ny lärarutbildnings har införts. Där utbildar man nu på det "gamla" sättet, alltså för de tre stadierna. Att som varit modellen de senaste åren, nämligen att utbilda t ex 1-7 eller 4-9 är alldeles för brett. Det krävs olika kompetenser för att utbilda sjuåringar jämfört med trettonåringar.Viktigast är att vi infört en lågstadielärarexamen där de utexaminerade kommer att vara experter på att lära barnen läsa, skriva och räkna. När det gäller ämneslärarutbildningen ställs högre krav på hur många poäng man ska ha läst i de ämnen man ska bli behörig i.
2) Speciallärarna återinförs. Under många år har det ju istället bara utbildats specialpedagoger som haft till uppgift att handleda de ordinarie lärarna. Ett feltänk som nu rättas till.
3) En lärarlegitimation införs. Den börjar gälla 1 juli 2015 och innebär att den som sätter betyg måste vara legitimerad. Det har blivit fördröjningar i detta arbete hos Skolverket och det beror helt enkelt på att Skolverket varit tvungen att ta ställning till tusentals olika kurser som lärare läst och som de vill ska vara behörighetsgivande. Det har förstås inte varit några problem med t ex den lärare som läste till mellanstadielärare 1985. Där kan legitimationen komma med vändande post. Problemet har varit lärare som t ex läste en extra kurs i biologi på högskolan i Luleå 1992 etc. Det städas alltså nu upp i detta träsk och från 1 december 2013 ska alla ha fått besked på sina ansökningar.
4) Lärarlyftet 1 och 2 har införts som innebär omfattande fortbildningsinsatser för lärare.
5) Inrättandet av lektorer. Legitimerade lärare ska ha möjlighet att avancera till lektorer om de tillägnar sig en lic- eller doktorsexamen. Denna nya tjänst införs i skollagen.Det kommer eventuellt att införas ytterligare någon karriärtjänst i skollagen. Till dessa tjänster kommer destinerade statsbidrag att föras.
I anslutning till dessa punkter kan det vara lämpligt att nämna att en ny obligatorisk rektorsutbildning skapats.
Den tredje utmaningen som regeringen hade att ta sig an gällde ordningsproblemen i skolan. Här har det nu blivit möjligt att flytta mobbare och splittra gäng som stör på en skola. Det kommer nu även i termingsbetyget att stå hur mycket skolk en elev ådragit sig. Skolborgarrådet i Stockholm, Lotta Edholm, vittnade om att denna åtgärd börjat få effekt.
Den fjärde utmaningen gällde de stora avhoppen från gymnasiet. Runt 20% hoppade 2006 av gymnasiet vilket förstås är helt orimligt. Vad har gjorts?
1) Alla ska inte behöva läsa till en högskolebehörighet. Det ska vara möjligt att gå ett yrkesprogram som inte ställer riktigt lika höga teoretiska krav som tidigare. Det är dock fortfarande möjligt att inom det individuella valet se till att man även på ett yrkesprogram får en högskolebehörighet.
2) Införandet av lärlingsutbildningar. Detta är en mycket vanlig modell i Europa och sker i nära samråd med de aktuella branscherna. Det stora orosmomentet idag är att Vård- och omsorgsprogrammet har alldeles för få sökande. Vi kommer inte att klara de personalbehov som framför allt äldreomsorgen står inför om vi inte får fler sökande till detta program. Många ungdomar är inte alls lockade av ta hand om gamla. Vad gör vi åt detta?
3) På teknikprogrammet ges möjlighet att gå ett fjärde år (som det var förr). Dessa elever går alltså något som ligger i gränslandet mellan ett studieförberedande och ett yrkesförberedande program. Antalet sökande på teknikprogrammet stiger och detta glädjer sig industrin åt.
4) Det införs ett antal introduktionsutbildningar som kan vara kortare än tre år.
5) Införandet av meritpoäng när man söker till högskola/universitet. Detta gjordes redan 2007 och nu ser vi effekterna. Bakgrunden var att i en tid av globalisering och inträde i EU läste allt färre gymnasieungdomar främmande språk. Dessa ansågs vara svåra ämnen i jämförelse med de ämnen som kunde väljas istället (matlagning, nagelskulptur etc.). Vi var i mitten av 1990-talet nere på en siffra på 15% av de ungdomar som läste på gymnasiet som studerade franska, tyska eller spanska. Helt ohållbart! Genom införandet av meritpoäng har eleverna nu fått incitament att läsa dessa språk redan från åk 6 och hela gymnasiet igenom. En liknande bonus får man om man läser mer avancerade mattekurser. Denna åtgärd har som sagts redan fått önskad effekt och det är en stor framgång.
Alla samhällsreformer tar tid och det gäller kanske särskilt på skolområdet. Jan använder nuförtiden ofta en oljetanker när han vill visa hur svårt det är att vrida runt det svenska "skolskeppet". Reformerna har ju med undantag för meritpoängen sjösatts 2011. Intressant då att märka att införandet av meritpoängen redan efter några år fått önskad effekt. Jag är fast förvissad om att de reformer som kom till stånd förra året långsamt kommer att få samma positiva genomslag. Det är en ödesfråga för Sverige!!
