Vi är ett 25-tal folkpartistiska skolpolitiker från hela landet som ingår i
ett nätverk som träffas en gång per termin. Initiativet till nätverket kom från
Björklund när han tillträdde 2006. Syftet var att skapa en krets av kommunala
skolpolitiker som kunde tillfrågas och reagera på de beslut som förbereds och
genomförts från utbildningsdepartementet. Kommunerna är ju, även om Folkpartiet
har en annan uppfattning, fortfarande huvudmän för skolan så det är där saker
ska hända på marken. När vi tidigare träffats har det varit över en dag men nu
fick vi ett dygn tillsammans och jag är imponerad av det intresse och engagemang
som hela tiden visades av två ministrar (Björklund och Sabuni) och två
statssekreterare (Bertil Östeberg och Maria Arnholm). Nedan tänker jag sammanfatta Björklunds anförande som han inledde träffen
med.
När Folkpartiet tog över utbildningsdepartementet 2006 såg vi fyra stora
problem som Sverige måste komma tillrätta med:
1) De sjunkande kunskapsresultaten
2) Läraryrkets dåliga status
3) Den dåliga studiedisciplinen i klassrummen
4) Gymnasiet som en utslagningsinstitution
De reformer som utreddes och nu kommit att träda i kraft är:
Ny skollag
Nya läroplaner och kursplaner
Nytt betygssystem och betyg i tidigare åler
Ny lärarutbildning
Ny yrkeshögskola
Björklund tryckte flera gånger på att det kommer att ta tid att få genomslag
för reformerna. Jämför med ett rotavdrag som får omedelbart genomslag på
beteendet. Om ett rotavdrag börjar gälla den 1 januari så är det redan första
dagen hantverkare på plats i många svenska hem men en ny läroplan kräver en
betydligt längre tid innan den får avläsbara effekter. Detta bekymrar förstås
Björklund då det finns risk att även de nästkommande internationella
kunskapundersökningarna kommer att visa att de svenska kunskapsresultaten dalar. På ett område kan man dock
redan se effekt av regeringens skolreformer och det är vad gäller hur många
elever som läser moderna språk och de svårare mattekurserna på gymnasiet.
Tidigare var det så på gymnasiet att det spelade ingen roll för dina möjligheter
att komma in på högskolan vilka kurser du läst. Kursen Matematik E var lika
mycket värd som "Mumsig mat i mysig miljö". Det enda som räknades var betyget
varför elever snabbt anpassade sig och vi fick ett dramatiskt fall i antalet
elever som läste moderna språk och matematik på mer avancerad nivå. Nu är detta
ändrat och moderna språk från steg 3 plus avancerade mattekurser ger så kallade
meritpoäng vid ansökan till högskolan och antalet elever som läser dessa kurser
har ökat dramatiskt. Högstadieungdomar och gymnasieelever har varit mycket
snabba på att anpassa sig till nya incitament och detta är mycket glädjande.
Genom media har man lätt kunnat få intrycket att när det nya gymnasiet inte
med automatik ger elever på yrkesprogrammen högskolebehörighet så har antalet
elever på dessa program minskat dramatiskt. Så är inte fallet. Antalet har gått
ner med 3,9% men då ska vi veta att Teknikprogrammet (som kommer att bli
fyraårigt för att ge en gymnasieingenjörsexamen) fått många fler elever (från
4,9 till 6,7%). Detta räknas som ett teoretiskt program men är ju något
mittemellan ett teoretiskt och yrkesförberedande program.
Läraryrkets status ska bl a höjas genom en ny lärarutbildning som det förstås
tar många år innna den får genomslag. Den nya utbildningen tog in sina första
elever ht-11 och här går man tillbaka till de gamla stadieindelningarna (låg,
mellan och hög) där lågstadielärarnas huvuduppgift blir läs- och skrivinlärning.
Förmågan att på ett bra sätt lära ut detta saknas tyvärr hos många av de lärare
som idag undervisar på lågstadiet då de inte fått lära sig detta på
utbildningen. För ämneslärarna ställs nu högre krav på att de ska ha djupa
ämneskunskaper. Vi hade ju en mörk period i svensk skola där föreställningen var
att bara man var lärare kunde man undervisa i vilket ämne som helst. Ett feltänk
som haft allvarliga konsekvenser.
I december nästa år ska Skolverket, genom de extra resurser de fått, vara
klara med utfärdandet av lärarlegitimationer. Björklund poängterade också att
lärarna faktiskt fått ett mycket bra löneavtal för 2012. Genom de enorma
förväntningar som de fackliga företrädarna skruvat upp blev dock många lärare
besvikna. Det är egentligen helt rimligt att lärarna på sikt tjänar betydligt mer än idag men det gäller även fler andra grupper inom traditionella kommunala sektorer (skola, vård och omsorg). Hur detta ska kunna ske utan skattehöjningar har jag idag svårt att se.
En viktig reform för att höja lärarstatusen är den karriärreform som införs
till hösten. Det har ju inte varit möjligt för lärare att göra karriär utan det
har varit rektorsjobbet som varit den enda möjliga utvecklingsvägen. Nu
tillskjuter regeringen pengar och inför lektorat och förstelärare. Lektoraten är
till för de yrkesskickliga lärare som avlagt minst en licentiatexamen.
Lektoraten kommer att ge 10000 kr mer i månaden. Notera att det inte räcker med
att ha avlagt en licexamen. Man måste dessutom vara en erkänt skicklig lärare.
Detta är bra men intressantast tycker jag är de så kallade förstelärarna som
införs. Det rör sig inte heller om ett litet antal utan 10% av lärarna kommer
att ha denna befattning. Förstelärare kan den bli som utöver formell behörighet
visat en stor skicklighet i sättet att undervisa. Det ska vara en lärare som är
en erkänt duktig pedagog och som kommer att få ett ansvar för att handleda
kollegor, ta hand om nyexade lärare etc. Huvuddelen av tjänsten kommer dock, och
detta är viktigt, att vara i fortsatt undervisning. Försteläraren är en aktiv
framgångsrik lärare. Huvudmänen tillsätter huvudläraren och de extra pengarna
kommer från staten. Försteläraren får 5000 kr extra i månaden.
Departementet ser även över hur byråkratin kan minska för lärarna. Det låter
på utbildningsministern som att han tycker att kombinationen av betyg, individuella
utvecklingsplaner och skriftliga omdömen är för mycket att hantera för lärarna om de nu ska koncentrera sig på sitt kärnuppdrag, nämligen undervisning.
På gymnasiesidan uppmanades vi kommunalpolitker att bygga ut
lärlingsutbildningen, utnytta möjligheterna till programinriktat
introduktionsprogram och bygga ut yrkesintroduktionen. Yrkesintroduktionen, som
kan användas för de elever som inte är behöriga til gymnasiet, bör knytas hårt
till behoven på den lokala arbetsmarknaden. Det finns statliga pengar att söka
för den kommun som vill utveckla lärlingsprogrammen. Detta ska vi i Strängnäs
titta närmare på.
