Såg ett fantastiskt program på Kunskapskanalen. Titeln var "Systemfel som hotar världen" och där granskades allt ifrån vårt ekonomiska system till miljöfrågan och terrorismen. Inledningsvis gavs en sammanfattning av de faser som ett imperium genomgår. Modellen är hämtad från John Glubbs "Fate of Empire" som kom för några år sedan. Här beskriver författaren, genom ett gediget historiskt material, hur alla stora imperier i människans historia verkar följa en gemensam utvecklings- och avvecklingskurva. Oavsett om vi tittar på det assyriska, det arabiska eller det brittiska imperiet så verkar de genomgå samma faser. Intressant är också att det inte verkar spela någon roll vilken teknologisk nivå imperiet befinner sig på. Vad som skiljer sig åt är hur det går till när imperierna upplöses. Där finns det alla möjliga varianter, en del mer brutala än andra. Livslängden på ett imperium är runt 10 generationer eller 250 år. Det går inte att komma ifrån att man frågar sig var USA, Europa, Östasien, Afrika etc. befinner sig nu om man följer de här stegen. Låt oss repetera de olika stadierna:
1) Pionjärernas tidsålder - här är folk fattiga men hårt arbetande. De är aggressiva och visar en vilja att härska. Människor är hungriga och inte bara i bokstavlig mening. De är hungriga och nyfikna på ny teknik och ny kultur och de har en känsla av att de är utvalda för att bestämma och regera. De börjar erövra grannar som har blivit "feta och lata".
2) Kommersiell expansion - nu hamnar de militära erövringarna i bakgrunden och handeln tar vid. Det byggs upp en effektiv byråkrati som ser till att ett växande välstånd kommer det stora flertalet till del. Fortfarande härskar värden som mod, patriotism och pliktkänsla.
3) Välståndets tid - nu träder individualismen fram. Var och en ska bli förmögen och framgångsrik. Strävan efter guld för egen del får företräde framför att göra sin plikt. Utbildningssystemet ställs om till att utbilda för jobb som ger hög lön.
4) Intellektets tid - här blir debatter det politiska verktyget. Det går från handling till ett evigt diskuterande. Imperiet är fortfarande starkt men det lever på lånad tid. Det producerar inga nyheter, erövrar inga nya territorier utan lever på tidigare framgångar. Imperiet har i det här stadiet ett gott självförtroende och låter sina värderingar och ideal spridas men det erövrar inga nya territorier. Imperiet tror att det räcker med att sprida den egna kulturen.
5) Dekadensens tid - nu börjar ett moraliskt och andligt förfall. Människorna tar inte vara på sig själva då de upplever att inget är värt att spara. Allt måste levas upp här och nu. Det sprider sig en stämning av att "låt oss nu äta, dricka och ha roligt då vi ändå ska dö förr eller senare". Hjältarna i imperiet blir under den här tiden sångaren, idrottaren och underhållaren. Den stora politikern eller militären fäster man ingen uppmärksamhet vid. Andra symptom på förfall är en odisciplinerad och överansträngd krigsmakt, ett stoltserande med rikedomar, stora skillnader mellan fattiga och rika, en önskan att leva av staten, en besatthet av sex och kanske mest påtagligt en valuta som faller i värde.
Vilka är orsakerna till att ett imperium hamnar i fas fem? Gloub listar fyra skäl:
a) För långt innehav av makt och välstånd
b) Själviskhet
c) Kärlek till pengar
d) Förlust av pliktkänsla
Det finns en hel del i Gloubs beskrivningar som jag ställer mig mycket kritisk till. Han betonar alldeles för mycket hur viktigt det är med militär expansion och militära dygder. Det kan ha gällt tidigare men nu har makt en mycket mer abstrakt karaktär än att behärska ett stort territorium. Nu handlar det om att få människor att omfamna ens egna värderingar och kultur. Slaget är om folks kognitiva kartor.
Gloub verkar också ha problem med starka kvinnor. Han ser en parallell mellan ett ökat inflytande för kvinnor och ett tilltagande förfall. Så är det förstås inte. Mycket av det kvinnor traditionellt har representerat är just de egenskaper världen behöver om vi ska ta hand om både varandra och den planet vi är utlämnade till.
Gloub har också en märklig syn på det här med diskussion och debatt. Han synes se detta som ett svaghetstecken men egentligen är det ju tvärtom. Demokratin är en av mänsklighetens främsta uppfinningar. Att kunna lösa konflikter utan våld torde vara ett gigantisk tecken på framsteg. "Votering är begärd och ska verkställas" finns det någon som sagt är de vackraste ord som existerar.
Sammanfattningsvis tycker jag det finns några intressanta aspekter på hans modell och särskilt kring fas fem och de tecken på förfall som där identifieras. Det finns anledning för oss att fråga oss om vi inte uppvisar flera av dessa och vad ska vi i så fall göra åt det? Det är en gigantisk fråga som bara ställs men inte besvaras här. Ett första steg måste dock vara att bli medveten om att det finns ett problem.
