Sverige måste regeras efter valet
Debatt
Ofattbart att Socialdemokraternas utspel i regeringsfrågan fått ett så bestämt avvisande från Folkpartiet .
Triangulering, mittenextremism, kampen om medelklassen – vi känner alla till begreppen som statsvetarna använder sig av för att beskriva det svenska politiska landskapet och hur partierna agerar för att vinna väljare. Det är i mitten kampen avgörs varför de fyra regeringspartierna, Socialdemokraterna och Miljöpartiet i de stora övergripande politiska frågorna landar på i stort sett identiska positioner. Det främsta uttrycket för denna logik är Socialdemokraternas hantering av det femte jobbskatteavdraget där man kritiserar regeringen för införandet men sedan inte är beredd att riva upp det om man hamnar i regeringsställning. I en sådan här politisk miljö blir avsaknaden av ideologisk debatt påtaglig och regeringens främsta argument för varför man bör bli återvald handlar om sättet att sköta statsfinanserna i en orolig omvärld och den efter sju år omvittnade regeringsdugligheten.
På sakpolitikens områden är det sedan 2006 inom skolan det största reformarbetet gjorts nationellt, vilket var helt nödvändigt. Jan Björklunds omdaning av skollagen, kursplaner, betygssystem och lärarutbildningen är den mest omfattande sedan 1842 och i dag verkar alla partier ha accepterat de bärande delarna. Debatten på skolans område, liksom kring vården, kommer i valrörelsen i stället att handla om det ska vara tillåtet med vinster. De sex mittenpartierna har här samma uppfattning vilken inte verkar vara i samklang med den allmänna opinionen som delar Vänsterpartiets inställning.
Den allvarligaste konfliktdimensionen i svensk politik kommer de närmaste åren inte att handla om skolan, vården, jobben, miljön och skatterna utan om vi vill ha ett öppet, tolerant och anständigt samhälle. Här kommer hotet från Sverigedemokraterna som i dag kan vara Sveriges tredje största parti. Ansvaret vilar tungt på de sex mittenpartierna att ständigt ta debatten och markera tydligt hur ett humant Sverige ser ut.
Mot denna bakgrund är det för mig ofattbart att Socialdemokraternas utspel i regeringsfrågan fått ett så bestämt avvisande från Folkpartiet. När partisekreterare Nina Larsson benämner det i termer av ett klavertramp blir jag mycket fundersam. Tvärtom är det ett faktum att om man går igenom politikområde för politikområde finner man ytterst marginella skillnader mellan liberaler och socialdemokrater. Lyssnar man på kommunala och landstingsföreträdare finner man att det på flera håll går mycket bra att regera ihop med socialdemokraterna. Det här landet måste trots allt regeras efter valet och varför redan nu utesluta ett alternativ med en majoritetsregering som skulle ha alla möjligheter att tjäna Sverige väl?
Fredrik Lundgren (FP)
Kommunalråd i Strängnäs
