onsdag 26 februari 2014

Debattartikel publicerad

Fick idag denna artikel publicerad:

"En ansvarstagande kommunpolitiker har till uppgift att väga olika intressen och olika kommundelars behov mot varandra. Det går inte att bara företräda ungdomarna, pensionärerna, gymnasterna, villaägarna eller invånarna i ett visst geografiskt område. Skulle kommunpolitiken vara uppbyggd så skulle den snart leda in i ett kaos där ingen vill ta ansvar för helheten.
Min viktigaste uppgift som kommunalråd är att säkerställa att alla medborgares intressen blir beaktade för att sedan väga ihop dessa till ett beslut som för hela kommunens utveckling framåt. Detta borde vara självklart men i Strängnäs kommun har vi något så märkligt som ett parti som bara bryr sig om en enda kommundel. Jag tänker förstås på Mariefredspartiet som i sina stadgar skriver: ”Partiet vänder sig i första hand till invånarna i Mariefred med omnejd.” Det enda som är viktigt för detta parti är att det går bra för Mariefred. Hur kommunen i övrigt mår är av ringa betydelse.

Mariefredspartiet är ett parti som ständigt talar om vikten av medborgardialog och demokratisk fördjupning men som i sin grundläggande konstruktion är ett särintresse för en avgränsad kommundel. En röst på Mariefredspartiet är därför en röst för att splittra och ställa kommundelar mot varandra. Det är min förhoppning att mariefredsborna bryr sig om alla medborgares väl i vår kommun och att man i valet till hösten inte lägger en enda röst på detta parti.

En röst på Folkpartiet Liberalerna är en röst för hela Strängnäs kommuns utveckling."

onsdag 12 februari 2014

Insändare publicerad

Fick igår in den här insändaren i Ekuriren:

"I Dagens Nyheter fanns den 2 februari en utmärkt debattartikel skriven av Lars Strannegård, professor vid Handels i Stockholm. Strannegård är, liksom de flesta i Sverige, djupt bekymrad över de svenska elevernas sjunkande kunskapsresultat, senast manifesterat i Pisaundersökningen. Bland många orsaker till det dramatiska fallet ser artikelförfattaren en som särskilt värd att lyfta fram – lärarnas avprofessionalisering som ett resultat av att man fått en rad arbetsuppgifter som inte har med själva lärandet att göra. Det gäller nu att återföra lärarna till att syssla med det som de är utbildade för, nämligen att få unga människor att lära sig en massa om världen och på så sätt göra dem till upplysta medborgare och efterfrågad arbetskraft.
När elever inte lär sig det de borde handlar det ytterst sällan om rent kognitiva brister. Det är istället en rad psykosociala faktorer runt eleven som gör att hen inte förmår hantera skolvardagen och lektioner på ett sätt som vi förväntar oss. I det läget kan det inte vara lärarens uppgift att försöka bringa reda i allt som stör inlärningssituationen. Det kan inte heller vara lärarens uppgift att hantera allt från problem med kopiatorn till rastvakteri.
Med förebild från Frankrike kan man eventuellt tänka sig elevvårdsenheter som har till uppgift att stödja och hjälpa elever, avlasta lärare och sköta direktkommunikation med föräldrar. Vi kommer nu i Strängnäs undersöka möjligheterna att ,inom rådande nationella regelverk för skolan, hitta organisatoriska lösningar som möjliggör för lärare att utöva sin profession - nämligen att undervisa."