lördag 29 september 2012

Debattartikel om Slussen publicerad

Jag fick idag, tillsammans med mina kommunalrådskollegor, följande artikel publicerad i Ekruiren:

Vi i den styrande majoriteten i Strängnäs kommun föreslår fullmäktige att avstå från att underteckna avsiktsförklaringen gällande delfinansieringen av reglering av Mälaren. Vi anser att det är ett nationellt intresse som bör finansieras av staten.

Vi kan heller inte se att det finns någon lagreglerad skyldighet för kommuner att finansiera säkerhets- och sårbarhetsreducerande åtgärder för verksamheter där kommunen inte är myndighet. I kommunallagens 2 kap 1§ regleras frågan om kommunernas kompetens och då Stockholms kommun är juridisk ägare till Slussen inklusive vattendom borde detta inte rymmas i den kommunala kompetensen rörande Strängnäs kommun. Regeringens utredare, Ingemar Skogö hävdar att då förslaget är det mest kostnadseffektiva och kostnadsfördelningen är skälig bör det därför finnas grund för att fullmäktige beslutar i frågan. Nej, menar vi. Kommunfullmäktige kan endast grunda beslut på att rättsläget är klart vilket det inte är. Regelverket för den kommunala kompetensen att kommunen kan lämna bidrag till Mälarens reglering är allt för oklart och bör utredas.

Dessutom är bidraget per invånare, i våra ögon, omotiverat högt. Per invånare blir det 1386kr för boende i Strängnäs kommun medan i jämförelse bidraget per invånare i Stockholm blir 381kr. Motsvarande skulle då Stockholms stad betala hela 1,2 miljarder mot våra 45 miljoner – dvs mer än hela kostnaden för vattenregleringen.

Utredaren menar att Strängnäs kommun pg a sin befintliga bebyggelse, planerade bebyggelse och vattenförsörjning har mest att vinna på att Slussen byggs. Detta är inte korrekt. Att kommunen skulle hämta in kostnaderna genom att bebygga stränderna är en orimlig tanke. Stranden mot Mälaren är en unik tillgång för den biologiska mångfalden som varken vi som kommun eller länsstyrelsen i Sörmland anser ska bebyggas.

I detta fall finns det allt för många frågetecken som måste belysas innan man kan börja ens fundera på en kostnadsfördelning. Förutom ovanstående att det inte finns något tydligt stöd i kommunallagen för att ge bidrag, rättsläget bör utredas och problematiken kring va-kollektivets möjligheter till bidragsgivande och ägarförhållandena kring Slussen finns det flera andra oklarheter. Några av dessa frågetecken är utredarens brister i underlaget för fördelning enligt nyttoaspekt. Han anser enligt egna värderingar av planmaterialet att antalet kvadratmeter BTA av nytta, en markvärdering som saknar grund i de lokala marknadspriserna samt en mycket märklig analys av ”förgäveskostnader” pga att kommunen inte förväntas hålla sig till sina riktlinjer ska vara ett komplement till ovanstående.

Sammanfattningsvis kan man säga att det underlag som regeringens utredare Ingemar Skogö lämnat kommunerna för beslut brister i många väsentliga avseenden. Detta gör det omöjligt för oss som företrädare för medborgarna i Strängnäs kommun att följa utredarens förslag till beslut. Vi menar att denna fråga är av nationellt intresse och bör hanteras och finansieras av staten.

onsdag 26 september 2012

Formativ bedömning

I förra veckan var jag med på lärarnas fortbildningsdag som hade temat "Bedömning". Lyssnade på Carolin Heyer och Ingeborg Hull som berättade om hur de arbetar med formativ bedömning. Formativ bedömning är något annat än summativ bedömning som är det vi traditionellt sysslat med i skolan. En summativ bedömning summerar vad man kan på ett visst moment i form av t ex ett prov. "Du hade 20 av 25 på matteprovet. Nu går vi vidare" är ett typiskt uttryck för en summativ bedömning. Ett sätt att angripa samma prov men med formativ bedömning skulle kunna vara: "Fem tal är fel på provet. Sitt tillsammans med en kamrat och se om ni kan hitta och lösa problemen."

Den mest vedertagna definitionen av vad formativ bedömning är kommer från William och Black. Den lyder så här: "Practice in a classroom is formative to the extent that evidence about student achievement is elicited, interpreted, and used by teachers, learners, or their peers, to make decisions about the next steps in instruction that are likely to be better, or better founded, than the decisions they would have taken in the absence of the evidence that was elicited."

Jag tror det finns mycket att hämta för lärare på det här området. Jag har nog själv i min tidigare undervisning varit allt för inriktad på det summativa. Utmaningen ligger antagligen i att hela tiden försöka ha alla med sig i undervisningen samtidigt som man rör sig framåt. Hur man lyckas med detta är en del av konsten att undervisa.

tisdag 25 september 2012

Välfärdslandets gåta

Har läst en bok av Carl Lindgren och Frank Lindblad. Den heter "Välfärdslandets gåta - Varför mår barnen inte lika bra som de har det?". Carl är barnläkare och Frank är barn- och ungdomspsykiater. I boken visar författarna att allt fler svenska barn beskriver oro, livsleda, sömnsvårigheter och smärtsymtom. De mår dessutom sämre än barn i andra länder. En undersökning från UNICEF behandlade barn 11, 13 och 15 år gamla. Man tog hänsyn till socioekonomisk situation, hälsovård och prevention, möjligheter till utbildning, relationer till föräldrar och kamrater, hälsofarlig livsstil och självupplevd hälsa. När man vägde samman de sex dimensionerna hamande holländska barn på första plats, men tätt följd av de svenska. Svenska barn hade det bästa "värdet" av alla 21 deltagande länders barn på tre av de sex dimensionerna, nämligen socioekonomiska förutsättningar, tillgång till häslovård/prevention och åtgärder mot hälsofarlig livsstil (matvanor, droganvändning, riskfylld sexualitet, våld och mobbning). Problemet var bara att svenska barn låg på sjunde plats på dimensionen självupplevd hälsa.

Vad beror då detta på att barn inte mår lika bra som de "borde"? Författarna hittar orsakerna i välfärdsstatens biverkningar som hälsomani, stresspanik, välfärdsapati och individfixering. Hälsomanin viser sig genom att när vi blir allt mer framgångsrika i att förebygga och behandla rent kroppsliga sjukdomar desto mer framträder symtom på ohälsa. Dessa symtom är också allt mer undflyende och svårfångade särskilt när det gäller att erbjuda hjälp med de medel som sjukvården av tradition erbjuder. Som ett resultat av denna oförmåga har föräldrar och barn ofta sökt flera olika instanser, genomgått undersökningar, lämnat prover som varit normala och fått lugnande besked. Men ändå kan föräldrarna inte släppa tanken på att någon allvarlig sjukdom ligger bakom vad barnet upplever.

Stresspanik uppstår mycket beroende på massmedias sätt att presentera forskningsresultat. Man skriver om saker som kan få ditt barn att bli sjukt och ger exempel: mormor dör, att flytta, att få ett syskon, att spela för mycket fotboll eller gitarr, att vara på dagis, att vara i skolor med öppen planlösning etc. Alla dessa "larmrapporter" skapar stresspanik. Hur ska vi agera för att vara goda föräldrar?

Välfärdsapatin uppstår som en paradoxal effekt av välfärdsstatens enorma framgångar i Sverige. Vi kommer nämligen aldrig att bli nöjda och ställer successivt allt högre krav på vad vi kan förvänta oss av välfärdsstaten. Glappet mellan förväntningar och vad vi upplever oss få blir med tiden större. Parallellt med detta utvecklas ett förhållningssätt bland medborgarna som karakteriseras av vi passivt förväntar oss att samhället ska ta ansvar för våra egna och våra barns liv. I detta ligger att vi betonar vår rätt att ställa krav och minimerar vårt eget ansvar. Över generationerna tycks detta överlämnande av ansvar och detta kravställande växa sig allt starkare. Vi tycker att vi har rätt att få och våra barn ska inte behöva avstå från något.

Individfixering handlar om trenden i vårt samhälle att betona individens betydelse. Denna hänger nära samman med ideal som har att göra med utseendefixeringen. Sverige utmärker sig i internationella studier på så sätt att vi mer än andra länder betonar självförverkligande och individens rättigheter i relation till familjens/gruppens/samhällets rättigheter och behov. Individen förväntas kunna fatta egna förnuftiga beslut och behöver därför inte förlita sig så mycket på traditioner och på olika fast strukturer. Slagorden är "satsa på dig själv" och "du är din egen lyckas smed". Dessa ideal har naturligtvis mycket gott med sig men de kan också fungera stressande och leda till psykisk ohälsa.

Vad gör man då åt det här? Författarna har inga recept och det här är förstås mycket svåra frågor att skriva ut recept för. I det här läget nöjer jag mig med att ha fått en saklig beskrivning av läget och förslag på ett antal möjliga orsaker. Jag tror det ligger mycket i den analys som författarna gör. Läs gärna boken!

måndag 24 september 2012

Pedagogik och skolan i Sydkorea

Har sett på Vetenskapens värld som handlade om skolan. I ett inslag uttrycktes förhoppningen att neurovetenskapen, psykologin och pedagogiken skulle samarbeta mer för att hitta fram till de optimala undervisningsmetoderna. Det är säkert så att en hel del undervisning i våra skolor inte är den som har störst effekt för att få varje elev att lära sig så mycket som möjligt. När varje elev dessutom ska mötas på den nivå hen befinner sig blir utmaningen extra stor. Jag tror att den nya tekniken, använd på rätt sätt, kan vara till stor hjälp här. Detta betyder dock inte att lärarens roll minskar. Snarare tvärtom. Lärarens uppgift blir att framför allt visa hur roligt ämnet är, vilken nytta man kan ha av att lära sig ämnet och även våga tala om, när jobbigare delar ska gås igenom, att det här ska eleven bara lära sig. Punkt! Det visade sig i teveinslaget att två pedagogiska "knep" leder till att eleverna lär sig mer. Det ena är att låta eleverna i förväg översiktligt läsa igenom det moment som läraren ska behandla. Det skapar en mental beredskap att ta emot lärarens föreläsning. Det andra är att ha ständiga kontroller på vad man lärt sig. Det verkar som om tester/prov, använda för uppföljning och inte bara för att sätta betyg, är effektiva.

Det andra inslaget i Vetenskapens värld handlade om Sydkorea. Sydkorea är det land som alltid brukar hamna i topp på internationella kunskapsmätningar. Visserligen verkar de ligga långt framme när det gäller att använda den nya tekniken men huvudförklaringen till framgångarna ligger nog ändå inte där. Grundläggande är istället synen på skolan och kunskap som verkar genomsyra hela det sydkoreanska samhället. Jag pratade med en vän, med gedigen lärarerfarenhet från svensk skola, om det här efteråt och hans analys är klockren. Den lyder så här: "Det avgörande är inte främst antal datorer, 1-1-lösningar, lärartäthet, lokaler eller liknande. Nyckeln till framgång är den egna drivkraften att vilja bli bättre. I Sydkorea verkar den inställningen vara en del av kulturen, tyvärr kan jag inte säga detsamma om den svenska skolkulturen. Här ser för många elever och föräldrar till att skylla uteblivna skolresultat på yttre faktorer istället för att jobba med det inre och helt avgörande: sin egen/sitt barns motivation. Man förklarar misslyckanden med att skolan inte 'gjort' mig motiverad när det till största del är ens eget ansvar att vara just motiverad. Motivation kommer i första hand inifrån , ej utifrån."

tisdag 11 september 2012

Debattsvar publicerat

Jag och Jens fick idag nedanstående svar publicerat i Ekuriren.


Enligt den senaste tillgängliga statistiken från Skolverket var kostnaden för en grundskoleelev 87 100 kr i Strängnäs. Det är 2 700 kr mer än i jämförbara kommuner och 1200 kr mer än snittkostnaden i landet. Allt tal om att vi inte satsar ekonomiskt på skolan är således felaktigt. Vad som däremot utmärker Strängnäs är att vi under många år lagt för mycket pengar på skollokaler och för lite på lärande. Den nu genomförda omorganisationen är vår främsta åtgärd för att hantera denna obalans. Vi skapar samtidigt bättre förutsättningar för lärande för våra barn på mellanstadiet.

Resultaten i våra grundskolor (kommunala och fristående) ger för det gångna läsåret ett brokigt intryck. Fyra av sju skolor som hade elever i åk 9 förbättrade sina kunskapsresultat jämfört med 2011. Två av dem, Åkersskolan och Paulinska skolan, försämrade sina. Det pågår nu ett mycket intensivt arbete på dessa skolor för att lyfta resultaten och sätta kunskapsuppdraget i fokus. Vi är två otåliga politiker och förväntar oss effekter av lärarnas och elevernas hårda arbete redan till nästa år.

När vi frågar våra barn på förskolan och deras föräldrar om hur de trivs får vi fantastiska resultat. I den senaste undersökningen uppgav alla barn att förskolan var rolig och en bra bit över 90% av föräldrarna upplevde att deras barn var trygga i förskolan. Vi är mycket glada över att ha en så väl fungerande förskoleverksamhet i vår kommun. Hur varje enskild förskola väljer att använda sin förskolepeng, vilken är exakt lika stor oavsett om förskolan är kommunal eller fristående, är inget som vi politiker ska styra över.

Strängnäs kommun växer och nya förskolor planeras. Vi har fått ordning på ekonomin och har skapat en ändamålsenlig organisation för grundskolan. Det finns nu goda förutsättningar för att ytterligare lyfta Strängnäs som barn- och skolkommun!

 
Fredrik Lundgren (Fp) och Jens Persson (C)

Kommunalråd i Strängnäs

 

söndag 2 september 2012

Debattartikel del 2 publicerad


Några framsynta forskare med svensken Johan Rockström i spetsen skrev för tre år sedan en artikel i den ansedda tidskriften Nature. Denna text borde för den framtida lokala, nationella och globala politiken vara en fundamental utgångspunkt.  Rubriken är A safe operating space for humanity och i artikeln identifierar forskarna nio biofysiska planetära processer som ett hållbart globalt samhälle är beroende av. Det handlar om luftpartiklar, färskvattenanvändning, kemiska gifter, växthuseffekter, havsförsurning, ozon, kväve och fosforanvändning, förändrad markanvändning och biologisk mångfald. För sju av de nio processerna anger man tröskelvärden (de två övriga arbetar man med) där överträdelser av dessa kan innebära oacceptabla och oåterkalleliga miljöförändringar för mänskligheten. Ingen beslutsfattare borde kunna förbli opåverkad efter att ha tagit del av dessa insikter.

Slutsatsen av forskarnas arbete är att om vi fortsätter att producera och konsumera på det sätt vi gör nu kommer vi att överutnyttja naturens kapital och krascha de livsuppehållande systemen. Detta är, i ordets rätta bemärkelse, vad det innebär att leva över sina tillgångar. Denna förståelse har ännu inte nått företagsekonomin varför vi idag ser på en balansräkning, med tillgångar och skulder, på samma sätt som för 500 år sedan.

Vi vet att konsekvenserna av klimatförändringen och av att överutnyttja natursystem som skogar, jordbruksmark, fiske och färskvatten kommer att se olika ut i olika delar av världen. Den uppmärksamme mediakonsumenten noterar hur glaciärer börjar smälta, tundra börjar töa, färskvattenreserver uttöms, landarealer blir öken, livsmedelspriser stiger och arter försvinner. Sådana här nyheter kommer att bli allt vanligare om inte drastiska åtgärder vidtas. Vi måste nu inse att allt (mänskligt) liv och all ekonomisk aktivitet är beroende av grundläggande naturvetenskapliga lagar, system och processer som människan inte kan sätta sig över utan ödmjukt måste anpassa sig till. Föreställningen att människan står över naturen och kan exploatera den efter eget gottfinnande måste en gång för alla försvinna.

 
Fredrik Lundgren (Fp)

Kommunalråd i Strängnäs