onsdag 29 augusti 2012

Debattartikel publicerad

Fick idag en debattartikel publicerad i ekuriren. Det är den första av två över miljötemat:

Det är tyvärr ännu bara ett fåtal makthavare som har förstått vilken som är vår tids politiska ödesfråga.  Egentligen är det inte konstigt att så är fallet. Under hela industrialismen och den moderna demokratins livstid har den övergripande agendan handlat om hur vi ska skapa mer resurser (=högre tillväxt) och hur dessa resurser ska fördelas. Framstegen har i vårt land varit enorma med utrotande av fattigdom, en i stort sett obefintlig spädbarnsdödlighet och en dramatiskt höjd medelålder. Genom denna tankefigur om den ständigt pågående tillväxten går det också att förstå de politiska ideologier som fortfarande dominerar och de ekonomiska modeller som en allt mer utdaterad nationalekonomi använder sig av. Det är härmed även möjligt att begripa hur absurda senmoderna fenomen som ”planerat åldrande” (många produkter konstrueras numera för att gå sönder), groteskt stora marknadsföringsbudgetar och ett sanslöst konsumtionsdrivande kreditsystem är möjliga att existera.

Det som nu gör att helt nya frågeställningar borde hamna högst upp på varje politisk dagordning har förstås att göra med de allt mer påtagliga negativa konsekvenserna av den globala ekonomins enorma tillväxt. Sedan mitten av 1950-talet har den globala ekonomin mer är femdubblats och om den fortsätter att växa i samma takt kommer den att vara 80 gånger större år 2100 än den var år 1950. Detta är en utveckling som mänskligheten aldrig tidigare har haft att förhålla sig till. Det är också en förändring som helt strider mot vad vi på vetenskaplig grund vet om vår ändliga resursbas och den bräckliga ekologi som vi är beroende av för vår överlevnad. Det stora problemet är inte längre, vilket man trodde på 1960-talet, att vitala resurser kommer att ta slut. Genom utbud och efterfrågan kan prismekanismen hantera detta. Nu gäller den stora oron istället planetens förmåga att assimilera den ekonomiska verksamhetens miljöpåverkan. Ekologen Bill McKibben har sammanfattat detta genom att hävda att innan vi får slut på olja får vi slut på planet. Andra forskare, med en svensk i spetsen, har på ett mycket trovärdigt sätt beskrivit vår planets biofysiska gränser. Jag kommer i en senare artikel att närmare redogöra för dessa livsavgörande (i ordets sanna bemärkelse) forskningsrön.

 
Fredrik Lundgren (Fp)

Kommunalråd i Strängnäs

lördag 25 augusti 2012

Vad är pengar?

Vad är pengar? Så lyder titeln på Andreas Cervenkas kritikerrosade bok om pengar, banker, skuldkris, euro, räntor, finansmarknaden, statsskulder och mycket annat som påverkar den vanlige medborgaren men för många framstår som helt obegripligt. Cervenka bidrar till att skingra dimmorna med hjälp av en lättläst och kortfattad pocketbok . Han är mycket pedagogisk och skriver dessutom på ett underhållande sätt med träffsäkra liknelser och vitsar.

I inledningen av boken tar han upp det egentligen märkliga förhållandet att pengar bara är någonting värda så länge ett grundläggande förtroende för dem existerar. Den dag tillräckligt många sparare vill ha ut sina pengar får banken stora problem. Så mycket har man inte i kassan. Som tur är har staten, vis av tidigare finanskrascher, gått in och garanterat att upp till en miljon kronor står staten för. Staten kan ju alltid betala eftersom man kontrollerar sedelpressarna. Det är detta som kallas insättningsgaranti.

Bankerna utökar sin verksamhet genom att ge krediter eller lån. Hur mycket de kan expandera sina krediter beror bl a på kravet på hur mycket de ska ha i kassan. Ju mer staten kräver att de ska "behålla" av sin inlåning desto mindre kan de låna ut. Nu höjs kassakraven i bankerna vilket torde vara bra men bakgrunden är att sedan år 2000 har den globala skulden dubblats från 78 000 miljarder till 158 000 miljarder dollar. Pengar som ska betalas tillbaka med ränta. I länder som Storbritannien och USA har skulderna under lång tid ökat snabbare än ekonomin. Det är inte hälsosamt. Centralbankerna kan inte skapa hur mycket pengar som helst då för mycket pengar i omlopp leder till inflation. Man håller därför koll på prisutvecklingen. Problemet är att man bara tittat på priser på varor och tjänster. Vad man borde titta lika mycket på är priset på aktier och fastigheter. Det fundamentala problemet idag är att bankerna hela tiden har incitament att öka sin utlåning. I ett system där pengar t ex måste backas upp av guld kan inte penningmängden öka hur mycket som helst. Idag finns ingen sådan gräns. Bankerna vet att centralbankerna alltid finns där som räddare om de skulle lånat ut för mycket. Här finns ett allvarligt systemfel och den tillspetsade frågan är om vi har skapat ett monster som vi inte har kontroll över.

Ovanstående var en sammanfattning av några inledande kapitel. Övriga kapitel är lika intressanta. Läs boken!

tisdag 21 augusti 2012

Debattartikel publicerad

Fick idag en debattartikel publicerad i ekuriren.


Öppet brev till vårdnadshavare i Strängnäs kommun


I den nya läroplanen står det: ”Skolans och vårdnadshavarnas gemensamma ansvar för elevernas skolgång ska skapa de bästa möjliga förutsättningarna för barns och ungdomars utveckling och lärande.”  Det framgår alltså att det är ett gemensamt ansvar men vad betyder detta mer konkret? Vem har ansvar för vad? Jag ser det så här. Skolan har ansvar för att barnen varje dag välkomnas till en trygg miljö där nyfikenhet och kunskapstörst är ledord. I skolan ska det finnas vuxna som ser varje barn och försöker hitta nycklarna till deras lärande.


Vårdnadshavarna har ansvar för att barnen kommer till skolan fysiskt och mentalt förberedda på en stimulerande arbetsdag. Det betyder att man som förälder pratar väl om skolan som institution och skolans personal. Eventuell kritik måste förstås få framföras men i lämpliga former. Man intresserar sig för sitt barns skolgång och försöker, så långt ens egna förutsättningar sträcker sig, att ge sitt barn det stöd det behöver. Det betyder inte att man själv ska kunna räkna ekvationer eller läsa en engelsk text. Detta är skolans ansvar men man ska som förälder betona att dessa färdigheter är viktiga att behärska och understryka för sitt barn att det krävs ansträngning för att förvärva dem.  Som förälder ska man alltid stå på sitt barns sida men bör även höra skolans beskrivning av en händelse innan man dömer ut en lärare eller skolledare.


Skolan är, jämte familjen, samhällets viktigaste institution eftersom det är där vi formar vår framtid, nämligen våra barn. Om vi ska lyckas med detta krävs att skolan, föräldrarna och den enskilda eleven strävar åt samma håll. Vi är från skolorna i Strängnäs kommun redo att ta vår del av ansvaret.


Fredrik Lundgren (Fp)

Ordförande i Barn- och utbildningsnämnden