fredag 23 november 2012

Skolinspektionens dag

I onsdags var det Skolinspektionens (SI) dag. Den återkommer varje år och SI presenterar där olika teman som de vill förmedla till lärarna, rektorerna, skolcheferna och huvudmännen. Den mest intressanta föreläsningen handlade om framgångsfaktorer i klassrummet. Vad som framkom var väl inte något direkt nytt men det kan ändå vara värt att repetera det som forskning och beprövad erfarenhet säger är det som utmärker en framgångsrik undervisningssituation.

För det första handlar det om lärarens kompetens och engagemang. Läraren måste visa ledarskap i klassrummet och då ska det framgå vad syftet med lektionen är och lektionen ska vara välorganiserad och välplanerad. Eleverna ska få en känsla för varför det är viktigt att kunna olika moment som ska gås igenom och det ska finnas en röd tråd genom lektionen. Dessutom måste eleverna få feedback på vad de gör och deras prestationer måste följas upp.

För det andra måste lärandemiljön i skolan vara trygg. Eleverna ska våga ta risker, ifrågasätta och göra misstag. Miljön ska vara tolerant. och läraren ska visa tilltro till elevernas förmåga att lära sig.

För det tredje ska undervisningen vara individanpassad. Varannan elev tycker idag att undervisningen är för enkel. Här tror jag själv att datorerna kan vara till stor hjälp för att ge varje elev utmaningar på den nivå där hen just nu befinner sig.

För det fjärde måste det finnas rimlig förutsättningar för lärarnas arbete. Skolan ska vara organiserad på ett funktionellt sätt och rektor ska hela tiden visa att hen sätter det pedagogiska arbetet främst.

Det punkter SI tar upp är säkert helt riktiga. Samtidigt ligger ett stort ansvar på den enskilde eleven och elevens föräldrar att förhålla sig seriöst till sitt skolarbete. Det kommer aldrig att gå, oavsett hur kompetenta lärarna är och oavsett hur pedagogiskt målmedveten rektorn är, att nå framgångar om eleven och hens föräldrar inte tar skolan på allvar. Jag har skrivit om detta tidigare och det blir allt mer tydligt för mig att ansvaret måste delas upp och varje aktör måste se var dennes ansvar börjar och slutar.

söndag 18 november 2012

Skolpolitiskt nätverk

Vi är ett 25-tal folkpartistiska skolpolitiker från hela landet som ingår i ett nätverk som träffas en gång per termin. Initiativet till nätverket kom från Björklund när han tillträdde 2006. Syftet var att skapa en krets av kommunala skolpolitiker som kunde tillfrågas och reagera på de beslut som förbereds och genomförts från utbildningsdepartementet. Kommunerna är ju, även om Folkpartiet har en annan uppfattning, fortfarande huvudmän för skolan så det är där saker ska hända på marken. När vi tidigare träffats har det varit över en dag men nu fick vi ett dygn tillsammans och jag är imponerad av det intresse och engagemang som hela tiden visades av två ministrar (Björklund och Sabuni) och två statssekreterare (Bertil Östeberg och Maria Arnholm). Nedan tänker jag sammanfatta Björklunds anförande som han inledde träffen med.

När Folkpartiet tog över utbildningsdepartementet 2006 såg vi fyra stora problem som Sverige måste komma tillrätta med:

1) De sjunkande kunskapsresultaten

2) Läraryrkets dåliga status

3) Den dåliga studiedisciplinen i klassrummen

4) Gymnasiet som en utslagningsinstitution



De reformer som utreddes och nu kommit att träda i kraft är:

Ny skollag

Nya läroplaner och kursplaner

Nytt betygssystem och betyg i tidigare åler

Ny lärarutbildning

Ny yrkeshögskola


Björklund tryckte flera gånger på att det kommer att ta tid att få genomslag för reformerna. Jämför med ett rotavdrag som får omedelbart genomslag på beteendet. Om ett rotavdrag börjar gälla den 1 januari så är det redan första dagen hantverkare på plats i många svenska hem men en ny läroplan kräver en betydligt längre tid innan den får avläsbara effekter. Detta bekymrar förstås Björklund då det finns risk att även de nästkommande internationella kunskapundersökningarna kommer att visa att de svenska kunskapsresultaten dalar. På ett område kan man dock redan se effekt av regeringens skolreformer och det är vad gäller hur många elever som läser moderna språk och de svårare mattekurserna på gymnasiet. Tidigare var det så på gymnasiet att det spelade ingen roll för dina möjligheter att komma in på högskolan vilka kurser du läst. Kursen Matematik E var lika mycket värd som "Mumsig mat i mysig miljö". Det enda som räknades var betyget varför elever snabbt anpassade sig och vi fick ett dramatiskt fall i antalet elever som läste moderna språk och matematik på mer avancerad nivå. Nu är detta ändrat och moderna språk från steg 3 plus avancerade mattekurser ger så kallade meritpoäng vid ansökan till högskolan och antalet elever som läser dessa kurser har ökat dramatiskt. Högstadieungdomar och gymnasieelever har varit mycket snabba på att anpassa sig till nya incitament och detta är mycket glädjande.

Genom media har man lätt kunnat få intrycket att när det nya gymnasiet inte med automatik ger elever på yrkesprogrammen högskolebehörighet så har antalet elever på dessa program minskat dramatiskt. Så är inte fallet. Antalet har gått ner med 3,9% men då ska vi veta att Teknikprogrammet (som kommer att bli fyraårigt för att ge en gymnasieingenjörsexamen) fått många fler elever (från 4,9 till 6,7%). Detta räknas som ett teoretiskt program men är ju något mittemellan ett teoretiskt och yrkesförberedande program.

Läraryrkets status ska bl a höjas genom en ny lärarutbildning som det förstås tar många år innna den får genomslag. Den nya utbildningen tog in sina första elever ht-11 och här går man tillbaka till de gamla stadieindelningarna (låg, mellan och hög) där lågstadielärarnas huvuduppgift blir läs- och skrivinlärning. Förmågan att på ett bra sätt lära ut detta saknas tyvärr hos många av de lärare som idag undervisar på lågstadiet då de inte fått lära sig detta på utbildningen. För ämneslärarna ställs nu högre krav på att de ska ha djupa ämneskunskaper. Vi hade ju en mörk period i svensk skola där föreställningen var att bara man var lärare kunde man undervisa i vilket ämne som helst. Ett feltänk som haft allvarliga konsekvenser.

I december nästa år ska Skolverket, genom de extra resurser de fått, vara klara med utfärdandet av lärarlegitimationer. Björklund poängterade också att lärarna faktiskt fått ett mycket bra löneavtal för 2012. Genom de enorma förväntningar som de fackliga företrädarna skruvat upp blev dock många lärare besvikna. Det är egentligen helt rimligt att lärarna på sikt tjänar betydligt mer än idag men det gäller även fler andra grupper inom traditionella kommunala sektorer (skola, vård och omsorg). Hur detta ska kunna ske utan skattehöjningar har jag idag svårt att se.

En viktig reform för att höja lärarstatusen är den karriärreform som införs till hösten. Det har ju inte varit möjligt för lärare att göra karriär utan det har varit rektorsjobbet som varit den enda möjliga utvecklingsvägen. Nu tillskjuter regeringen pengar och inför lektorat och förstelärare. Lektoraten är till för de yrkesskickliga lärare som avlagt minst en licentiatexamen. Lektoraten kommer att ge 10000 kr mer i månaden. Notera att det inte räcker med att ha avlagt en licexamen. Man måste dessutom vara en erkänt skicklig lärare. Detta är bra men intressantast tycker jag är de så kallade förstelärarna som införs. Det rör sig inte heller om ett litet antal utan 10% av lärarna kommer att ha denna befattning. Förstelärare kan den bli som utöver formell behörighet visat en stor skicklighet i sättet att undervisa. Det ska vara en lärare som är en erkänt duktig pedagog och som kommer att få ett ansvar för att handleda kollegor, ta hand om nyexade lärare etc. Huvuddelen av tjänsten kommer dock, och detta är viktigt, att vara i fortsatt undervisning. Försteläraren är en aktiv framgångsrik lärare. Huvudmänen tillsätter huvudläraren och de extra pengarna kommer från staten. Försteläraren får 5000 kr extra i månaden.

Departementet ser även över hur byråkratin kan minska för lärarna. Det låter på utbildningsministern som att han tycker att kombinationen av betyg, individuella utvecklingsplaner och skriftliga omdömen är för mycket att hantera för lärarna om de nu ska koncentrera sig på sitt kärnuppdrag, nämligen undervisning.

På gymnasiesidan uppmanades vi kommunalpolitker att bygga ut lärlingsutbildningen, utnytta möjligheterna till programinriktat introduktionsprogram och bygga ut yrkesintroduktionen. Yrkesintroduktionen, som kan användas för de elever som inte är behöriga til gymnasiet, bör knytas hårt till behoven på den lokala arbetsmarknaden. Det finns statliga pengar att söka för den kommun som vill utveckla lärlingsprogrammen. Detta ska vi i Strängnäs titta närmare på.

onsdag 7 november 2012

SKL:s mattesatsning

Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) har tagit ett berömvärt initiativ. De vill bidra till att svenska elever väsentligt förbättrar sina resultat i matematik. Den mest kända studien som visar på behovet av detta är den så kallade PISA-studien som kommer med några års mellanrum. Här har Sverige under många år placerat sig väl men i den senaste mätningen faller vi både i matematik och naturvetenskap. SKL har därför ställt upp följande mål:
- Andelen som når lägsta nivån ska halveras
- Andelen som når högsta nivån ska öka
- Sverige ska höra till de tio bästa OECD-länderna

Strängnäs anmälde sitt intresse att delta i ett projekt som går ut på att ett antal kommuner träffas med jämna mellanrum och diskuterar en rad aspekter som behöver förbättras för att vi ska höja våra matteresultat. Vi ingår i en grupp tillsammans med Nacka, Österåker, Järfälla, Upplands-Bro och Vallentuna. Temat för den första träffen var Styrning och ledning. De deltagande kommunerna redovisade hur man kartlägger resultaten i matematik. Det visade sig att alla kommuner använde ungefär samma instrument. Den kanske viktigare frågan hur dessa resultat sedan används för att vässa undervisningen blev tyvärr mer marginellt behandlad.

Det är alltid intressant att jämföra sig med andra kommuner men det vore bra om vi framöver fick exempel från kommuner som kommit långt i arbetet på det området vi behandlar. Nu är det ju åtminstone teoretiskt möjligt att en rad dåliga kommuner försöker vägleda varandra. Hoppas SKL kliver fram och vågar visa vägen.