Skolpolitisk nätverksträff

I Folkpartiet har vi ett nationellt skolpolitiskt nätverk där vi träffas en gång per termin. Det består av folkpartistiska kommunalpolitiker som har skolansvar. Träffarna är på riksdagen och Jan Björklund är en av föredragshållarna. Vi hade igår en sådan träff och utbildningsministern pratade och svarade på frågor i knappt två timmar. Det var mycket givande. Jag kommer här att sammanfatta hans presentation som gick ut på att han först gick igenom de fyra huvudutmaningar som han och regeringen stod inför när de tillträdde 2006. Sedan visade han hur Utbildningsdepartementet försökt tackla vart och ett av dessa utmaningar.

Den första utmaningen var elevernas försämrade kunskaper. Detta finns väl belagt i många internationella undersökningar och gäller både läsning, matematik och naturvetenskap. Ett mer allvarligt hot mot en nation som vill framställa sig som en kunskapsnation som ska konkurrera med arbetskraftens höga kompetensnivå kan man knappast tänka sig. Vad har då gjorts från regeringens sida?

1) Skollagen har ändrats och nya läroplaner och kursplaner har antagits 2011. Det ställs nu högre och tydligare krav på vad eleverna ska lära sig på de olika stadierna.

2) Det ges numera skriftliga omdömen redan från åk 1.

3) Nationella prov ges redan från årskurs 3 och i fler ämnen än tidigare.

4) Betyg får skolbarnen från 2013 redan i åk 6. Betygsskalan har också ändrats och innehåller fler steg.

5) En ny myndighet (Skolinspektionen) har inrättats. Numera verkar skolfolk tala mycket mer om Skolinspektionen än om Skolverket. Jan betonade att det aldrig är möjligt att inspektera sig fram till höjd kvalitet men Skolinspektionen kan komma åt de värsta avarterna. För att höja sig från godtagbar till hög kvalitet måste det på varje skola finnas ett ledarskap och en kultur som främjar detta.

6) Införandet av mattelyftet och NT-satsningar. Matematik är det ämne som de största satsningarna görs kring, mycket beroende på att svenska elevers resultat på detta område så kraftigt försämrats. Ska vi i framtiden kunna hävda oss som industrination är elevernas mattekunskaper centrala.


Den andra stora utmaningen var att försöka lyfta statusen på läraryrket. Vad har gjorts här?

1) En ny lärarutbildnings har införts. Där utbildar man nu på det "gamla" sättet, alltså för de tre stadierna. Att som varit modellen de senaste åren, nämligen att utbilda t ex 1-7 eller 4-9 är alldeles för brett. Det krävs olika kompetenser för att utbilda sjuåringar jämfört med trettonåringar.Viktigast är att vi infört en lågstadielärarexamen där de utexaminerade kommer att vara experter på att lära barnen läsa, skriva och räkna. När det gäller ämneslärarutbildningen ställs högre krav på hur många poäng man ska ha läst i de ämnen man ska bli behörig i.

2) Speciallärarna återinförs. Under många år har det ju istället bara utbildats specialpedagoger som haft till uppgift att handleda de ordinarie lärarna. Ett feltänk som nu rättas till.

3) En lärarlegitimation införs. Den börjar gälla 1 juli 2015 och innebär att den som sätter betyg måste vara legitimerad. Det har blivit fördröjningar i detta arbete hos Skolverket och det beror helt enkelt på att Skolverket varit tvungen att ta ställning till tusentals olika kurser som lärare läst och som de vill ska vara behörighetsgivande. Det har förstås inte varit några problem med t ex den lärare som läste till mellanstadielärare 1985. Där kan legitimationen komma med vändande post. Problemet har varit lärare som t ex läste en extra kurs i biologi på högskolan i Luleå 1992 etc. Det städas alltså nu upp i detta träsk och från 1 december 2013 ska alla ha fått besked på sina ansökningar.

4) Lärarlyftet 1 och 2 har införts som innebär omfattande fortbildningsinsatser för lärare.

5) Inrättandet av lektorer. Legitimerade lärare ska ha möjlighet att avancera till lektorer om de tillägnar sig en lic- eller doktorsexamen. Denna nya tjänst införs i skollagen.Det kommer eventuellt att införas ytterligare någon karriärtjänst i skollagen. Till dessa tjänster kommer destinerade statsbidrag att föras.

I anslutning till dessa punkter kan det vara lämpligt att nämna att en ny obligatorisk rektorsutbildning skapats.

Den tredje utmaningen som regeringen hade att ta sig an gällde ordningsproblemen i skolan. Här har det nu blivit möjligt att flytta mobbare och splittra gäng som stör på en skola. Det kommer nu även i termingsbetyget att stå hur mycket skolk en elev ådragit sig. Skolborgarrådet i Stockholm, Lotta Edholm, vittnade om att denna åtgärd börjat få effekt.

Den fjärde utmaningen gällde de stora avhoppen från gymnasiet. Runt 20% hoppade 2006 av gymnasiet vilket förstås är helt orimligt. Vad har gjorts?

1) Alla ska inte behöva läsa till en högskolebehörighet. Det ska vara möjligt att gå ett yrkesprogram som inte ställer riktigt lika höga teoretiska krav som tidigare. Det är dock fortfarande möjligt att inom det individuella valet se till att man även på ett yrkesprogram får en högskolebehörighet.

2) Införandet av lärlingsutbildningar. Detta är en mycket vanlig modell i Europa och sker i nära samråd med de aktuella branscherna. Det stora orosmomentet idag är att Vård- och omsorgsprogrammet har alldeles för få sökande. Vi kommer inte att klara de personalbehov som framför allt äldreomsorgen står inför om vi inte får fler sökande till detta program. Många ungdomar är inte alls lockade av ta hand om gamla. Vad gör vi åt detta?

3) På teknikprogrammet ges möjlighet att gå ett fjärde år (som det var förr). Dessa elever går alltså något som ligger i gränslandet mellan ett studieförberedande och ett yrkesförberedande program. Antalet sökande på teknikprogrammet stiger och detta glädjer sig industrin åt.

4) Det införs ett antal introduktionsutbildningar som kan vara kortare än tre år.

5) Införandet av meritpoäng när man söker till högskola/universitet. Detta gjordes redan 2007 och nu ser vi effekterna. Bakgrunden var att i en tid av globalisering och inträde i EU läste allt färre gymnasieungdomar främmande språk. Dessa ansågs vara svåra ämnen i jämförelse med de ämnen som kunde väljas istället (matlagning, nagelskulptur etc.). Vi var i mitten av 1990-talet nere på en siffra på 15% av de ungdomar som läste på gymnasiet som studerade franska, tyska eller spanska. Helt ohållbart! Genom införandet av meritpoäng har eleverna nu fått incitament att läsa dessa språk redan från åk 6 och hela gymnasiet igenom. En liknande bonus får man om man läser mer avancerade mattekurser. Denna åtgärd har som sagts redan fått önskad effekt och det är en stor framgång.

Alla samhällsreformer tar tid och det gäller kanske särskilt på skolområdet. Jan använder nuförtiden ofta en oljetanker när han vill visa hur svårt det är att vrida runt det svenska "skolskeppet". Reformerna har ju med undantag för meritpoängen sjösatts 2011. Intressant då att märka att införandet av meritpoängen redan efter några år fått önskad effekt. Jag är fast förvissad om att de reformer som kom till stånd förra året långsamt kommer att få samma positiva genomslag. Det är en ödesfråga för Sverige!!

Insändare publicerad

Fick idag in nedanstående insändare.

Om jag förstår Maria von Beetzen rätt är vi numera överens om det mesta när det gäller den beslutade omorganisationen vilket är glädjande. De bärande delarna är ju:

Tosteröskolan blir en F-3-skola

Karinslundsskolan blir en 4-9-skola

Vasaskolan blir en F-3-skola

Paulinska skolan blir en 4-9-skola

Inga nya grundskolelokaler ska byggas i Strängnäs stad de närmaste åren

Vad gäller Finningeskolan ska den enligt beslutet bli en F-3-skola från 2013. Bakgrunden är främst de nya styrdokumenten som gör att mellanstadieelever får bäst förutsättningar för lärande i en organisation med ändamålsenliga lokaler och tillgång till ämneslärare. Den andra bakgrundsfaktorn är rent demografiska data som visar att Finningeskolan kommer att vara fylld med elever i årskurserna F-3 redan 2015. För att tillmötesgå Moderaternas önskemål och för att undvika en folkomröstning kan vi dock tänka oss att låta eleverna som år 2013 skulle börja åk 4 på Paulinska skolan få gå kvar ett år på Finningeskolan.

Stallarholmsskolan

Har i veckan varit på verksamhetsbesök på Stallarholmsskolan. Började i en åk 6 som hade en f d elev till mig som lärare. De hade lässtund och sedan fick de arbeta med lite olika saker beroende på individuella behov. Satt och pratade med en elev som var mycket duktig i matte och fick en framskjuten placering i den så kallade kängurutävlingen i matematik som nyligen avgjorts i Eskilstuna. Matte var också temat i den åk 2 som jag sedan besökte. Där arbetades det mycket intensivt och det var ett behagligt klimat i klassrummet. Tredje lektionen var i en årskurs åtta som gick igenom rätblockets mysterier. Vad är höjden, längden och bredden på ett rätblock? Hur räknar man ut volymen? Hur mycket är en kubikmeter? Här satt några elever i ett särskilt rum och arbetade med statistik. De var extra intresserade av matematik och fick här fördjupa sig i ett föredrag av Hans Rosling (den världsberömde epidemiologen som med pedagogiska illusrationer visar att världen i de flesta avseenden hela tiden blir bätre). Lektionen leddes av en av kommunens två matteutvecklare som tyckte att hon hade ett drömjobb och en drömtjänst. Sådant är roligt att höra.

Efter lunch träffade jag skolledningen som hade två intressanta nyheter. Den ena var att i planeringen för nästa läsår avser skolledningen att undervisa. Både Stefan och Mimmi är ju i grunden lärare och detta var verkligen roligt att höra. Som jag påpekat många gånger tidigare skickar det en ovärderlig signal när rektor undervisar. Trovärdigheten i pedagogiska frågor blir stor om rektor själv undervisar på ett framgångsrikt sätt. Det behöver inte vara mycket. Räcker med 2-3 timmar i veckan.

Den andra nyheten var att man i princip avskaffar klassbegreppet i F-5 till hösten. Man tilldelar ett antal lärare, speciallärare etc. till en årskurs och sedan har dessa personer att organisera undervisningen på ett optimalt sätt. Här ska förstås stor hänsyn tas till den enskilde lärarens styrkor och förmågor. En lärare tar kanske all matte medan en annan tar all engelska etc.

Dagen avslutades i en årskurs tre som gick igenom Barnkonventionen. De fick gå igenom de olika artiklarna och fråga sig vilken av dem som var viktigast för just dem. Detta skulle de sedan motivera skriftligt.

Ett bra besök på en skola som hade det lite jobbigt i höstas men nu verkar vara full med tillförsikt!

Den holländska skolan

Jag har varit i Holland på studiebesök och skrivit nedanstående rapport:

Rapport

                                                          Studiebesök i Holland 11-13 april

Som kommunal skolpolitiker är det självklart en skyldighet att hålla sig väl informerad om vad som händer på den lokala skolscenen. Även det som sker nationellt bör man ha bra koll på. För att ytterligare kunna sätta in de lokala skolfrågorna i ett större sammanhang och förhoppningsvis få indikationer på det vi gör bra men också det som kan göras bättre tror jag det är bra att då och då göra internationella utblickar. Jag har som ambition att besöka ett europeiskt land varje år och där få inblick i deras skolsystem och vilka frågor de brottas med. Då jag har förmånen att dessutom få träffa utbildningsminister Jan Björklund en gång i halvåret i ett skolpolitiskt nätverk blir behovet av internationella perspektiv än mer påtagligt. Förra året besökte jag Tyskland och i år har jag besökt Holland. Här följer mina reflektioner efter att ha gjort studiebesök hos politiker, rektorer och skolforskare under tre dagar. Programmet har gjorts av Marianne Johansson på plats i Holland. Marianne har bott i Holland i 20 år och har ett eget företag som heter Cicerone (www.ciceronenoordwijk.nl) som sysslar med Cross Cultural Communication. Programmet finns bifogat sist i den här rapporten.  Där finns även Mariannes reflektioner efter varje besök nedtecknade. Jag kommer i min rapport att redogöra för olika teman och avsluta varje moment med en slutsats. Denna slutsats är förstås personligt och politiskt färgad.

Det holländska skolsystemet, så som det nu fungerar, har nästan 100 år på nacken. Trots att holländarna gärna beskriver sitt land som sekulärt har de religiösa samfunden haft stort inflytande på skolväsendet. Runt 2/3 av de ”grundskolor” (barnens ålder 4-11+12-18 år) som finns ägs och drivs av religiösa samfund eller andra från staten fristående samfund. Helt centralt är dock att de är offentligt finansierade varför de kallas för offentliga skolor. Notera skillnaden med Sverige där vi skulle kallat dem för friskolor. Nästan 1/3 av skolorna är både offentligt finansierade och har en offentlig huvudman (läs kommunen). Dessa skolor är vad vi skulle kalla kommunala skolor. Ett 30-tal skolor är helt privata och finansieras helt med föräldrarnas avgifter samt privata donationer. De får inga offentliga medel. Dessa får vara vinstdrivna. Jag besökte en sådan skola vilket jag återkommer till.

Slutsats: Holländarna låter gärna skolor drivas av stiftelser och fristående samfund men om de ska uppbära offentliga medel får de inte ta ut någon vinst. 98-99% av de holländska barnen går i sådana här skolor. Styrelserna i dessa non-profitskolor består av allmänt respekterade personer. Avgående styrelse föreslår själv nya medlemmar. En valberedning är ingen självklarhet.  Även föräldrar kan ingå i styrelserna men intrycket jag fick var att man ska vara försiktig med för många föräldrar i dessa styrelser. De kommer för nära verksamheten och blir för inriktade på hur deras beslut påverkar just deras barn skolgång. Något att tänka på om vi ska införa kommunalt självstyrande skolor.

Förskolan är inte alls utbyggd på samma sätt i Holland som i Sverige. Skolgång är obligatorisk från 5 års ålder men många börjar vid fyra. Fram till den dagen är det föräldrarnas ansvar att hitta en lämplig omsorgsform. Det finns förskolor men avgifterna är ganska höga vilket avskräcker många. Vanligt är att mor- och farföräldrar får hjälpa till. Ibland går barnet en eller två dagar på förskola och är med mor- och farföräldrar de andra arbetsdagarna.

Slutsats: Sverige är ett föredöme när det kommer till förskolan. Det är förstås i sista hand en ideologisk fråga om man tror det är bra för barn att tillbringa mycket tid på förskolan men om man tycker det är viktigt att båda föräldrarna arbetar blir en väl fungerande förskola ett attraktivt val. Jag tror att Sverige kommer att få besök av många europeiska delegationer framöver som vill studera vår förskola. I Tyskland har man ju tagit mycket starka intryck av den svenska modellen och där börjar den traditionella hemmafrun allt mer fasas ut.

Den holländska grundskolan består av två delar. I den första går man från fem års ålder till dess man är 11. De flesta barn börjar dock skolan vid fyra års ålder. Denna grundläggande del är likadan för alla över hela Holland. Redan vid 11 års ålder ska man sedan bestämma vilken nivå (av sju möjliga) som man vill bedriva sina resterande grundskoleår på. Du förväntas alltså kunna avgöra vilka intressen, framtida jobb och ”tankenivå” (ja, de använder faktiskt det uttrycket) ditt barn är moget för vid 11 års ålder. Här väljer man alltså om man kommer att fortsätta mot universitet efter 18 års ålder eller om man ska arbeta med något mer praktiskt. Om man väljer att gå på den mest teoretiska nivån kommer man att läsa både grekiska och latin vilket fortfarande anses vara fint.

Slutsats: Det är alldeles för tidigt att avgöra vilken studieinriktning ska ha vid 11 års ålder. Här är den svenska skolan mycket bättre där vi åtminstone har en sammanhållen grundskola till 16 års ålder. Vi har också avskaffat latin och grekiska som obligatoriska ämnen på de studieförberedande programmen vilket är bra. De som går ett humanistiskt program ska förstås kunna läsa dessa men i övrigt är det helt andra ämnen som är viktigare. Det andas i Holland en slags utbildningselitism som inte är behaglig. Jag får intrycket att man snabbt dömer en person efter den utbildning han/hon har. Inte nog med att man i Sverige gör sitt gymnasieval senare. Man har ju här även möjlighet att läsa upp betyg och komplettera ämnen på komvux. Jag tror att komvux är en mycket sund svensk institution som säkert också kommer att gå på export. Det vore olyckligt om vi nu rustar ner vårt eget komvux.

En stor fråga i de holländska skolorna är barn med särskilda behov. Man har haft en explosion av barn med diagnoser och man tycker sig inte ha resurser att hantera dem. En annan stor fråga har varit barn till immigranter. Här visar det sig att det är flickorna som klarar sig bäst. Paradoxalt nog är det ofta mammorna till dessa flickor som ivrigast stöttar sina döttrar. Enligt mina källor beror detta på att mammorna ser utbildning som enda möjligheten för deras döttrar att få ett bättre liv än de själva har. Detta leder i sin tur till en lite oväntad konsekvens. Då invandrarpojkarna inte alls är lika framgångsrika kommer flickorna att undvika att gifta sig med dem. Flickorna vill inte ha en outbildad man. Detta skapar en ”stress” hos pojkarna, vilket kanske är bra.

Slutsats: Likheterna med Sverige är slående. Barn med särskilda behov och barn till immigranter är två grupper som är i fokus i båda länderna. Mycket viktigt är förmodligen att elever med en annan bakgrund är den inhemska får förebilder att se upp till och sträva mot. Jag tror det vore mycket bra att låta både pojkar och flickor med invandrarbakgrund, som genomgått en rejäl utbildning och ”lyckats” få ett bra jobb, komma ut till skolor och olika invandrarföreningar och berätta om sina erfarenheter. Varför inte låta tio av dem göra en video där de berättar om sin bakgrund på ett sätt som får deras ”landsmän” att känna igen sig i språk, koder etc. och sedan avslutar de med en senmoral kring vikten av utbildning? Lägg ut filmen på Youtube! Det får inte bli så att det bara är Zlatan som är den stora förebilden.

Det talas mycket om individualisering av undervisningen och jag besökte en skola (De Noorrdwijkse school med De Noordwijkse Methode) som hade tagit detta på största allvar. Man försökte på den här skolan verkligen hitta ”nyckeln” till varje barns lärande och försökte även få dem att reflektera med hjälp av ett antal frågor som jag tror vore bra om varje skola bidrog till att eleverna hade i sin lärande ryggrad:

Hur kan jag bidra till världen omkring mig?

Är detta sant? Hur vet jag det?

Är detta en åsikt eller ett faktum?

Hur skulle saker kunna vara annorlunda?

Är det här viktigt?

På en skola med 1100 elever som jag besökte fanns bara två rektorer. Trots detta undervisade båda av dem. Den jag pratade hade bara en klass i matematik men han tyckte det var viktigt att ha denna klassrumskontakt med eleverna.

Slutsats: En rektor bör undervisa. Det skickar en ovärderlig signal om vad som är skolans huvuduppdrag. Det skapar också en stor legitimitet i pedagogiska frågor där vi ju sagt att rektorn ska vara den store ledaren. Vi bör i Strängnäs röra oss i en sådan riktning. Sverige har allt för många rektorer som inte vill/kan/vågar undervisa. Så kan vi inte ha det!

På en privat skola jag besökte tyckte man sig ha löst många av de problem som de offentliga skolorna hade. Jag påpekade att det kanske berodde på att de hade mer resurser (det kostade 180 000 kr per år att gå där) men de vidhöll att det inte var en resursfråga. Man hävdade att den offentliga skolan var genomdränkt av centrala regleringar vilket gjorde att det som är skolans uppdrag, barnens lärande, hamnade på undantag. En rektor på en offentlig skola, menade de, kunde sitta dag ut och dag in med olika nya styrningar som skulle implementeras. Dessa var ofta mycket detaljerade. Man menade också att lärarna på offentliga skolor var alldeles för överbelastade med sociala och administrativa spörsmål. Det betydde på den här privatskolan att alla föräldrakontakter som inte hade att göra med lärandet eller det aktuella ämnet sköttes av administrativ personal. ”Lärare ska inte vara socialarbetare”, var ett mantra hos dem. På den här skolan tyckte man också att det var konstigt att på tolv år hade bara en enda politiker besökt dem trots att de var så framgångsrika. Man trodde det berodde på någon slags ideologisk låsning som sa att det inte finns något att lära av privata skolor.

Slutsats: Varje direktiv till lärare som skickas ut från våra rektorer eller vårt utbildningskontor måste underkastas frågan: ”På vilket sätt bidrar detta till att läraren får mer tid att ägna åt barns lärande?” Vid tveksamheter, skicka inte direktivet. Det är också mycket attraktivt att man på den här skolan försökte minska lärarnas kurativa och administrativa sysslor. Det pågår nu ett arbete i vår kommun för att komma åt detta problem. Resultat av detta arbete bör snart redovisas. Vi bör inte dra oss för att lära oss av framgångsrika skolor oavsett huvudman. Patric Johanssons förslag att bjuda in Nina från Gripsholmsskolan till nämnden är bra. Jag kommer att göra detta.

Holland har brist på utbildade lärare. En lärare som inte är formellt behörig får arbeta max två år på en skola. Sedan måste han/hon påbörja en utbildning. Jag fick intrycket att många rektorer är mycket stressade av detta och att det naggas i kanten på regelverket. För att få fler utbildade lärare finns det en möjlighet för personer som har en universitetsexamen i grunden (ekonomi, teknik, juridik etc.) att först arbeta som okvalificerad lärare i två år och sedan läsa max ett år på lärarhögskolan. Jag skriver max ett år därför att det görs en individuell bedömning på varje sökande. Om den sökande har gedigna ämneskunskaper och är väl vitsordad som lärare kan det räcka med några månader innan de får sin examen. På skolorna har man nu infört särskilda tjänster för lärare som fungerar som handledare för de lärarstudenter som gör sin praktik. Detta är en slags karriärtjänst. En annan är att bli huvudlärare i ett ämne.

Slutsats: Stora likheter med Sverige. Vi har eller kommer att få lärarbrist i flera sektorer. Lönerna ska förstås gärna upp men här blir det en dragkamp mellan staten och kommunerna. Karriärtjänster måste inrättas. Här är vi på gång i Strängnäs kommun. Vi har en lärare som påbörjat sina doktorandstudier och vi har fyra ämnesutvecklare. Låt oss fortsätta med nya sådana tjänster varje år. Det ska vara attraktivt att få en lärartjänst i Strängnäs kommuns skolor.

                                                                     

Debattsvar publicerat

Fick i torsdags in ett debattsvar på Maria von Beetzens debattartikel.

"I snart ett års tid har majoritetens skolpolitiker konsekvent argumenterat för att grundskolorna i Strängnäs stad bör organiseras efter modellen F-3+4-9. Bakgrunden har varit demografiska faktorer, nya mer krävande nationella styrdokument och en vilja att styra resurser till lärare framför att bygga nya skollokaler. När Skolrevolten, efter beslutet togs i nämnden i september, började sin namninsamling för ett folkinitiativ skrev Maria von Beetzen så här på sin blogg: ”Moderaterna stödjer självklart föräldrarnas kamp för folkomröstning i skolomorganisationsfrågan. Kommunal folkomröstning är en möjlighet som finns när stora grupper invånare blir ”överkörda” av politiken.”

Först nu inser Maria att det vore helt omöjligt att organisera sig efter Skolrevoltens krav, nämligen F-6+7-9. Det skulle nämligen innebära att nya skollokaler behövde byggas i stor omfattning och kommunalt anställda lärare sägas upp då hyran skulle tränga undan resurser till lärande. Hon vill därför undvika en folkomröstning. Det är bra men förslaget om att göra f d Långbergsskolan delvis till en grundskola är inte möjligt. Trycket på förskoleplatser i det aktuella området är mycket stort varför Trollskogen (som Långbergsskolan numera heter) måste förbli en förskola. Något löfte om en ny skola i detta område har heller aldrig givits, vare sig av politiken eller av utbildningschefen.

Maria väljer nu att inte bara kritisera kommunchefen. Hon skåpar även ut våra kompetenta medarbetare på utbildningskontoret. Det är tragiskt att se men måste förstås mot bakgrund av att hon helt saknat en egen politisk linje att driva och därför försatt sig i en ytterst besvärlig situation."

Insändare publicerad

Fick idag en replik publicerad i ekuriren:

"Varför skriver du inte under din debattartikel med din nya titel Mats? Du är ju numera moderat oppositionspolitiker i barn- och utbildningsnämnden. Välkommen! Med tanke på att de nya Moderaterna betonar att man vill stå upp för allmänintresset på bekostnad av olika särintressen ska det bli intressant att följa ditt arbete. Det gäller, som du vet, att då ta hänsyn till alla elever, alla föräldrar och alla skolor i vår kommun.

I instruktionerna till nämndens kontaktpolitiker står det: ”Kontaktpolitikerna är en viktig länk mellan elever, föräldrar, personal och nämnden. Kontaktpolitikerna kan få insyn och kunskap om villkoren för verksamheterna och deras resultat genom samtal och diskussion med rektor eller biträdande rektor, med personal och barn, elever eller studerande. Det är alltså inte frågan om någon form av tillsyn eller kontroll.” I Sverige har vi en i grundlagen fastlagd förvaltningsmodell där oberoende myndigheter står för att utöva tillsyn och kontrollera samhällets verksamheter. Bakgrunden är förstås att något så viktigt som att granska och eventuellt kritisera t ex en skola med krav på åtgärder inte ska misstänkas vara politiskt eller ideologiskt motiverat . Det måste också säkerställas att den som genomför tillsynen har rätt kompetens.  På skolans område är det Skolinspektionen som sköter detta uppdrag.  Vårt utbildningskontor följer med stort allvar och intresse Skolinspektionens rapporter. De agerar sedan utifrån vad som står där.

Fredrik Lundgren (Fp)
Ordförande Barn- och utbildningsnämden"