fredag 27 januari 2012

Växjökonferensen del 1

Har varit på skolkonferens i Växjö under två dagar. Där har sedan 25 år tillbaka varje år samlats skolpolitiker, skolchefer och rektorer för att ta del av intressanta föreläsningar och seminarier. Jag kommer på min blogg att ge några reflektioner.

Det mest intressanta under första dagens förmiddag var ett samtal mellan främst Magnus Henrekson och Mats Öhlin. Magnus är professor i nationalekonomi och VD för Institutet för näringslivsforskning. Mats är skolchef i Haninge kommun. Jag fick förmånen att träffa honom för ett år sedan då jag just tillträtt som kommunalråd. Mats är mycket klok och har lyft skolan i Haninge på ett imponerande sätt.

Mats tog upp det faktum att alldeles för många lämnar årskurs nio utan godkända betyg i alla ämnen. Vi bekymrar oss över detta men inser sällan hur viktigt det är att ha alla med sig hela vägen. Alldeles för många elever tillåts allt för länge fortsätta i skolan utan att deras kognitiva brister verkligen uppmärksammas och åtgärdas. Nu införs ju nationella prov i åk 3, 6 och 9 (sedan tidigare) och detta är steg i rätt riktning men i Haninge har man kunskapskontroller varje år från det att barnen är 4 (!) år. Detta är nödvändigt för att varje år säkerställa att alla hänger med och lär sig det som de förväntas lära sig under det aktuella läsåret.

Magnus tog upp det här med rättigheter. Vi har en tendens att vara något enögda när det gäller det här i skolan. Det är mycket lätt att hävda att man som elev har rättigheter (och det har man förstås) men man har faktiskt också skyldigheter. Skyldigheterna är inte lika klart uttalade men jag skulle gärna se en debatt kring vilka dessa är. Här kommer förslag på några:
1) Jag har en skyldighet att komma till skolan varje dag (förutom när jag är sjuk förstås) och vara fysiskt och mentalt förberedd på en intressant arbetsdag.
2) Jag har en skyldighet att göra mitt bästa och fråga läraren om det är något jag inte förstår.
3) Jag har en skyldighet att gentemot mina skolkamrater agera på ett sätt som underlättar för dem att lära sig så mycket som möjligt.
4) Jag har en skyldighet att agera respektfullt mot skolans personal och genom mitt uppträdande visa att de har ett av samhällets viktigaste arbeten.

Den här listan kan säkert kompletteras på många sätt. Gör gärna det!

Magnus och Mats var överens om att en del av förklaringen till att Finland lyckas så väl i internationella kunskapsundersökningar är att de tagit efter den svenska skolmodellen och läroplanen fram till 1962 och sedan konsoliderat den. Det som hänt i skolsverige från 1962 till 2006 är en mörk period som Folkpartiet under Björklunds ledning nu försöker städa upp efter.

Magnus har tidigare figurerat i media då han skrivit om betygsinflation vilket är ett reellt problem i Sverige idag. Ett sätt att hantera det problemet är med någon slags extern examination. IB-examen är ett utmärkt exempel på detta. Här rättar jag som lärare inte mina egna elevers prov utan de rättas centralt. Det kan då aldrig uppkomma någon diskussion kring att läraren rättar på ett snällt sätt eller sätter för höga betyg (eller för låga). I Sverige stramas nu regeleverket kring de nationella proven upp och varje år ska t ex 300000 prov kontrollrättas centralt. Detta är välkommet!

Magnus tog upp ett intressant tema kring de färdigheter som vi behöver träna våra barn i men som inte är vad som bejakas i vår kultur idag. Det handlar om kvaliteter som vi vet är mycket viktiga för att man ska fungera som arbetstagare men som det nästan är fult att betona i skolan. Vad jag talar om är sådant som disciplin, uthållighet och förmågan att vänta på belöning för en insats. Dessa kvaliteter är inte utmärkande för människan i en kultur där omedelbar behovstillfredsställelse är ledordet. Magnus gick så långt att han hävdade att om man besitter de här värdefulla icke-kognitiva egenskaperna spelar den formella utbildningen mindre roll för om du är anställningsbar. Hur gör vi för att få våra skolor att öva dessa?

söndag 22 januari 2012

Reportage matematik

I senaste numret av Skolvärlden kan vi läsa om ett matteprojket i Umeå, drivet av universitetslektorn Gunnar Sjöberg. Projektet är riktat till elever i årskurs 6 och 9 som har svårt för matte men vill förbättra sina kunskaper. Grunden ska vara forskning och beprövad erfarenhet, vilket förstås låter bra. Det som dock fångade mitt intresse i artikeln var att Gunnar inte var främmande för att tala om för eleverna att de måste jobba hårt för att nå ett mål. Han säger: "Vi måste få fram attityden att lärandet handlar om hårt arbete. Idag ska allt vara roligt hela tiden. Jag håller inte med om det." Jag tror att lektor Sjöberg är något mycket viktigt på spåren. Det ska naturligtvis alltid vara en lärares ambition att försöka göra lektioner så roliga som möjligt för att på det sättet få eleverna med sig. Med detta sagt får vi inte hamna i ett läge där elever ges uppfattningen att om ämnet eller lektionen inte är rolig, så är det lärarens fel och ansvar. Det kan vara så men är det sällan. Det är vikitgt att både skola och föräldrar förmedlar att vissa saker är jobbiga att lära sig. Det krävs ibland blod, svett och tårar men belöningen när man förstått något är värt ansträngningen. Konstigt är att ett sådant synsätt inte är svårt att få acceptans för inom idrotten där många barn och ungdomar är villiga att underkasta sig mycket hård träning på moment de (ännu) inte behärskar. Samma logik borde gälla i skolan. I en kultur där kravet på omedelbar stimulans och belöning är central kan det vara svårt att få uppslutning för ett mer "kämpande" synsätt på hur kunskap förvärvas och insikter uppstår. Likväl är det vuxenvärldens skyldighet att ständigt påtala detta.

söndag 15 januari 2012

Ledigt från skolan

Man kan nu ta del av nyheten att skolorna i Stockholm börjar bli allt mer restriktiva med att bevilja eleverna ledigheter utanför de ordinarie loven. Detta är i grunden mycket bra då det på många skolor har utvecklats en kultur där det ses som en självklarhet att få ta 1-2 veckor ledigt utanför skolloven. Så kan vi förstås inte ha det som en generell princip. I den nya skollagen är det rektor som har hela makten när det gäller alla beslut om ledigheter för eleverna utanför skolloven. Sådana ledigheter kan beviljas om det finns "synnerliga skäl". Vad dessa "synnerliga skäl" innebär är nu föremål för tolkning och en praxis ska utvecklas. I lagtexten står det att "vissa resor", "familjehögtider" och "religiösa högtider" kan rymmas under synnerliga skäl men det är inte tillräckligt för att veta hur man ska göra i det enskilda fallet. Det centrala är dock att varje ansökan ska prövas individuellt och då ska hänsyn tas till hur länge eleven ska vara borta, hur elevens studiesituation ser ut, möjligheterna att kompensera den förlorade undervisningen och hur angelägen ledigheten är för eleven. Det är mycket bra att prövningen ska ske på individnivå då jag vet att förutsättningarna skiljer sig dramatiskt åt mellan olika elever. Den ledighet som en elev utan större svårigheter skulle klara av att hantera kan vara helt olämplig för en annan. Detta ställer stora krav på rektorerna att våga säga både ja och nej och kunna motivera dessa beslut. Det kan alltså bli så att elev Y får avslag på en veckas resa till alperna medan elev X får sin ansökan beviljad. Det finns inget orättvist i detta utan har att göra med att vi är olika och skulle "drabbas" av en veckas skolfrånvaro på helt olika sätt.

Det som verkligen ställer till det för skolorna är om föräldrarna väljer att åka med sitt barn även om skolan avslagit ansökan. Skolan kan i detta läge inte avsvära sig ansvaret för att sätta till resurser för att hjälpa eleven om han/hon riskerar att inte nå målen. Det är dock i detta läge, är min egen erfarenhet, viktigt att skolan dokumenterar att eleven åkt på en resa mot skolans inrådan.

fredag 13 januari 2012

Matteundervisning

I senaste numret av Dagens Samhälle finns en debattartikel av VD:n för Microsoft Sverige och rektorn på KTH. De är, som många andra, bekymrade över svenska elevers svaga resultat i matte och det minskande intresset för ämnet. De ger ett belysande exempel då de visar att 13000 ungdomar sökte till tv-programmet Idol samtidigt som 10000 sökte till en civilingenjörsutbildning. Fördelen med deras inlägg är att de inte bara beklagar sig utan även visar på hur de själva bidragit till att förbättra mattekunskaperna hos våra barn. Microsoft, KTH och Stockholm stad har nämligen tillsammans dragit igång "Mattecoach" på nätet. Det är ett utmärkt exempel på hur aktörer som är beroende av att våra elever lär sig tillräckligt matte får det stöd som kanske vare sig skola eller hem klara av att ge.

Mattecoach bygger på att elever använder chatten på MSN för att komma i kontakt med universitetetsstudenter i matte som gått en särskild kurs för att kunna handleda på nätet. Eleven formulerar sitt problem eller vad hon/han inte förstår riktigt. Coachen svarar sedan inte direkt utan försöker förstå vad det är eleven inte förstått genom att ställa frågor. Coachen försöker sedan "locka" fram det riktiga svaret ur eleven. Detta liknar faktiskt den av Sokrates omhuldade förlossningskonsten (maieutik) där tanken är att kunskapen redan finns hos eleven. Det gäller bara att locka fram den på rätt sätt. Gå gärna in på mattecoach på nätet och titta. De ger där exempel på hur en dialog med en elev kan se ut. Beröm till initiativtagarna till det här projektet. Allt som kan bidra till att våra barn lär sig matte ska bejakas!

måndag 9 januari 2012

Insändare publicerad

Fick idag, tillsammans med Terese och Tord, in en insändare i ekruiren. Se nedan.

Med anledning av det som ekuriren valt att rubricera "konsultskandalen" vill vi göra ett klarläggande. Överträdelser av Lagen om offentlig upphandling har skett och det är inte bra. Detta ska vi alla som direkt eller indirekt varit inblandade ta lärdom av. Vi ser dock inte att några av dessa överträdelser har gjorts med syftet att gynna en enskild part. Vi kan inte heller se att skattepengar inte använts på effektivast möjliga sätt. Det faller sig därför naturligt att uttala det fulla stödet för kommunstyrelsens ordförande Jens Persson och kommunchefen Peter Lundberg. De gör båda ett mycket gott arbete för vår kommuns bästa.

Terese Askerstedt (Mp)
Fredrik Lundgren (Fp)
Tord Tjernström (S)
Alla tre kommunalråd i den styrande majoriteten i Strängnäs kommun

måndag 2 januari 2012

Förskolans pedagogiska uppdrag

Har läst en Kvalitetsgranskning från Skolinspektionen. Den har titeln "Förskolans pedagogiska uppdrag" och handlar om hur förskolor arbetar för att stimulera och följa barns lärande i förhållande till förskolans läroplan. Den bild som framträder är att förskolan i Sverige är bra på omsorg och fostran men har en bit kvar när det gäller lärande. Det betonas på flera ställen att alla pedagoger har inte tagit till sig de mål som handlar om barns lärande och förskolans potential att stimulera barns naturliga lust att lära har inte utnyttjats fullt ut. Man går också så långt att man skriver att när inte lärandet ges tillräckligt utrymme i den dagliga verksamheten kan det få konsekvenser för barnen i deras framtida skolgång. Det är viktigt att intresset för matematik och naturvetenskap tidigt stimuleras. Begrepp som storlek, antal och former ska vara en naturlig del av vardagen på förskolan.

Det är centralt att man på ett systematiskt sätt kan följa varje barns utveckling. Denna kartläggning ska förstås inte användas för att kategorisera eller jämföra barnen, utan vara underlag för den fortsatta planeringen av verksamheten. Det råder idag stor osäkerhet på förskolorna hur denna dokumentation ska gå till. Detta leder till att det sker undermålig eller ingen dokumentation av det enskilda barnets lärande. Här kan vi i Sverige hämta inspiration utifrån. Det finns mycket bra mallar att använda. Jag har själv sett sådana exempel från Lettland och Norge.

söndag 1 januari 2012

Är svensken människa?

Henrik Berggren och Lars Trädgårdh skrev 2006 en bok tillsammans med den ovan angivna titeln. Den finns nu i pocket och är mycket läsvärd. Författarna söker där rötterna till den svenska statsindividualismen, alltså tanken att svensken bejakar en stor och stark stat för att kunna bevara sin självständighet och autonomi. Detta kan låta paradoxalt men Berggren och Trädgårdh lyckas mer än väl driva hem sin tes.

En av de bärande tankarna är att varje välfärdssystem måste förstås tredimensionellt, som ett triangeldrama mellan stat, individ och familj. Om inte någon av dessa tre storheter avlägsnas på ett utopiskt sätt, vilket nyliberaler och kommunister har för vana att göra, blir frågan vilka två som tar den tredje. Lösningen i Tyskland har blivit att familjen och staten har allierat sig mot individen. I USA har familjen och individen enats om att hålla staten kort. Sverige utmärks av att staten har allierat sig med individen mot familjen. Det är mot denna bakgrund man ska se den mycket progressiva jämställdhetspolitik som förts i Sverige. Exempel kan här ges alltifrån den starka utbyggnaden av förskolan till borttagandet av sambeskattningen. De har alla syftat till att frigöra individen (i dessa fall i första hand kvinnan) för att hon ska kunna få fästa på arbetsmarknaden, kunna försörja sig själv och därmed undvika ett beroende till en man. Endast på detta sätt kan en kvinna emanciperas. En radikal tänkare som Eva Moberg menade att äktenskapet (där en man försörjer en kvinna) är en form av prostitution. Hon finner det märkligt att vi inte ser detta. Moberg skriver: "Det är mycket sällsamt att vi fördömer den fria prostitutionen, samtidigt som vi sanktionerar den äktenskapliga." Det ligger mycket i Mobergs resonemang att endast den som har en egen inkomst och kan försörja sig själv är fri i någon mer betydelsefull mening. Den kärlek som uppstår i en relation mellan två personer där båda kan vara säkra på att det inte finns ett underliggande (ekonomiskt) beroendeförhållande dem emelllan, endast den kärleken är autentisk.

Det finns många andra trådar att spinna kring utifrån denna gedigna bok men dessa lämnar jag till en annan läsare. Jag delar helt Lena Anderssons uppfattning i den recension hon skrev över boken: "Vill man förstå det psykologiska och existentiella komplex som är Sverige och svensken, och framför allt dess historiska rötter, ska man läsa den här boken noga."