lördag 24 september 2011

Minilandsmöte

I mitten av oktober äger Folkpartiets landsmöte rum i Karlstad. Det blir då tre dagar av intensiv politisk debatt. Jag har fått förmånen att vara ett av fem ombud från Sörmland på detta landsmöte. För att förbereda landsmötet träffades ett antal folkpartister idag på Åsa folkhögkola i Sköldinge på ett så kallat minilandsmöte. Vi tog då upp och diskuterade några av de motioner som kommer upp på landsmötet. Vi koncentrerade oss på de fem som länsförbundet i Sörmland ställt sig bakom. Jag kommer här att redovisa två av dem. Den första av dessa handlar om att vi vill att det ska tas fram en plan för hur Folkpartiet på ett trovärdigt sätt ska kunna argumentera för att ta bort inte bara värnskaten, utan hela den statliga inkomstskatten. Vi menar att det på lång sikt är önskvärt att arbetstagare bara betalar kommunalskatt. Detta skulle premiera både studier och extra arbetsinsatser. Den statliga inkomstskatten ger runt 45 miljarder om året. Det är ungefär lika mycket som energiskatterna ger. På sikt är det nödvändigt att vi håller fast vid att en väl fungerande välfärdsstat kräver ett högt totalt skattetryck men vi bör styra bort från skatt på arbete till skatt på konsumtion och miljöstörande verksamhet.

En annan intressant motion handlar om att vi inte vill att det ska få förekomma konfessionella skolor i Sverige. Religion och en offentligt finansierad verksamhet som skolan ska inte blandas ihop på det här sättet, särskilt inte när vi har skolplikt (vilket vi förstås bör ha). Religion är för många människor ett värdefullt inslag i livet men det ska i ett liberalt samhälle ligga hos det civila samhället. Vi tror det är svårt att på en konfessionell skola upprätthålla kravet på att själva undervisningen ska vara icke-konfessionell och sedan får de religiösa inslagen vara frivilliga. Det är inte svårt att föreställa sig det implicita tryck barnen på en sådan skola riskerar att bli utsatta för. Den retoriska frågan "Varför gick inte du på andaktsstunden efter lunch?" är väl för en nioåring inte helt lätt att värja sig emot. Har svårt att tro att det i praktiken går att upprätthålla gränsen mellan icke-konfessionella och konfessionella inslag på en sådan skola. Härav följer att de inte ska vara tillåtna.

Jag ser fram emot landsmötet!

tisdag 20 september 2011

Om konsten att ta ansvar

Har just avslutat läsningen av Ann Heberleins fantastiska bok "Det var inte mitt fel - om konsten att ta ansvar". Heberlein menar att det idag pågår en massflykt från ansvar. En massflykt som möjliggjorts och uppmuntrats av ett samhällsklimat där det blivit fult att skuldbelägga och där allt fler betraktar sig som offer - för förtryckande strukturer, dåliga gener eller taskiga uppväxtförhållanden. Men att vara människa, hävdar författaren, innebär inte bara rättigheter utan också skyldigheter. Den främsta av dessa skyldigheter är att ta ansvar för sitt liv, sina val och sina handlingar, i relation till sina medmänniskor och för vår gemensamma framtid.

Det finns många läsvärda stycken i boken men låt mig citera några rader från början. Vem blir inte intresserad av en bok som i inledningen utmanar på det här sättet:
"Om du tror att du behöver höra att du duger som du är ska du inte läsa den här boken. Jag kommer inte att försäkra dig om att det inte är ditt fel att ditt liv är en katastrof. Inte heller kommer jag att leverera budskap om dina obegränsade möjligheter. Faktum är att jag tror att de här tre myterna om människan, hennes ansvar och hennes möjligheter är direkt skadliga. Jag tror nämligen att de alla, på olika sätt, bidrar till att passivisera människor, göra människor frusterade och beröva människor känslan av att ha makt över det egna livet".

Läs den här boken!

fredag 16 september 2011

De mest utsatta barnen

Har varit på konferens med temat "De mest utsatta barnen" och lyssnat på några intressanta föreläsningar. Det som gjorde mest intryck var att få klart för sig att den enskilt viktigaste faktorn för att ett barn som är placerat i familjehem ska få en bra framtid är att det går bra i skolan. Är det något som är väl belagt i forskningen så är det att skolmisslyckande väsentligt ökar risken för framtida psykosociala problem. Ett stort problem är då att både skolan och fosterföräldrarna tenderar att underskatta barnets begåvning och har pessimistiska förväntningar på barnets skolresultat. Det är alltså viktigt att vi i skolan ger ett systematiskt stöd till alla familjehemsplacerade barn. Det är frågan om inte denna faktor bör ingå i SALSA-pengen. Jag kommer att bevaka detta.

Forskningen säger också att det är viktigt att arbeta med arbetsminnesträning och att påbörja den kognitiva träningen redan innan fosterbarnet börjar skolan. Den förskola som han/hon går på bör ha starka pedagogiska inslag.

Ett mycket gripande föredrag var när vi fick lyssna till den verksamhetsansvarige på Maskrosbarn (maskrosbarn.org). Hon berättade om hur det var att växa upp i en familj där mamma både var alkoholist och mano-depressiv. Reaktionerna både från omgivningen och samhället var ofta påfallande långsamma och uppmaningen var att våga vara lite mer besvärlig/nyfiken/frågande. Statistiken säger att runt fem barn i varje klass har minst en förälder som mår psykiskt dåligt och/eller missbrukar. Organisationen Maskrosbarn tar emot donationer till en verksamhet som jag tycker verkar mycket seriös. Tänk på detta när du själv eller någon annan fyller år!

tisdag 13 september 2011

Kommunal friskola

Var i förra veckan, tillsammans med Kristina Svinhufvud, på studiebesök på Rösjöskolan F-5 i Sollentuna. Rösjöskolan är en kommunal friskola eller, mer korrekt uttryckt, en kommunalt självstyrande skola. Styrelsen består av föräldrar och personal och deras reglemente kan man läsa på Rösjöskolans hemsida (http://www.rosjoskolan.se/). Vi blev på skolan mycket väl mottagna av rektor Mikael Gustafsson som berättade om verksamheten. Man verkar på skolan ha funnit en modell där man kan tillvarata både personalens och föräldrarnas engagemang på ett alldeles utmärkt sätt. Den stora fördelen är att beslutsvägarna blir kortare än på en traditionell kommunal skola. Härigenom ökar också både personalens och föräldrarnas engagemang i "sin" skola. Det sker förstås hela tiden en diskussion kring gränsdragningen mellan kommunen och skolan. Hur mycket (städ, mat, vaktmästare, fastigheter, upphandlingar etc.) ska den kommunalt självstyrande skolan vara tvungen att anpassa sig till? Hur stora frihetsgrader ska de själva ha? Dessa frågor kan nog inte avgöras en gång för alla utan måste ständigt prövas. Det var, hur som helst, mycket intressant att lära sig mer om detta huvudmannaskap och kanske kan det inspirera oss i Strängnäs till ett försök i denna riktning.

söndag 11 september 2011

Essungas framgångar

2007 tillhörde Essunga kommun landets sämsta skolkommuner. Man insåg att situationen var ohållbar och bestämde sig för att vända trenden och ställde upp det ambitiösa målet att 2010:
1) skall alla elever i år 9 nå minst betyget godkänd i alla ämnen
2) skall alla elever i år 9 vara behöriga till gymnasiet
3) skall alla elever i år 3 och 5 nå de nationella målen

De lyckades med detta kan jag redan nu avslöja. Innan jag går igenom vad de gjorde är det viktigt att notera att de gjorde denna resa på egen hand. De tog inte in några konsulter. De hade dessutom ett svårt utgångsläge då föräldrarnas utbildningsbakgrund i Essunga är mycket låg. Till detta kom en stor andel elever med funktionsnedsättningar, särskilt autism. Många barn var också fosterhemsplacerade. Dessutom gjordes hela omdaningen utan några extra resurser. Detta är kanske det mest imponerande av allt.

Det första de gjorde var att konstatera att de hade bra lärare, bra lokaler och hyfsat med resurser. Ändå gick det inte bra om man såg till elevernas kunskapsutveckling. Här följer några av de faktorer som jag tog mest intryck av och som jag tror förklarar en del av framgången:
1) Kunskapsfokusering. Man insåg att man inte kunde bli bäst på allt (it, jämställdhetsplaner, värdegrunder etc.) utan sa att det var elevernas kunskapsutveckling som man skulle bli bäst på.

2) Man slog fast att elevens framgång är skolans ansvar. Utvärdera inte i första hand eleven utan skolans insats. Alla ska lyckas i klassrummet. "Alla elever är allas elever" blev ett mantra som upprepades.

3) Höga förväntningar på både lärare och elever.

4) Inkludering. Från att plocka ut elever som inte fungerar till att plocka in de extra resurser man hade. Detta betyder ofta två lärare i klassrummet. En stor vinst av detta är att lärarna börjar föra professionella samtal om sina lektionsinsatser. Läraryrket har traditionellt varit ett enmansjobb men här, där man är två i klassrummet, kan man få direkt feedback på det man gjort bra och på det som kan förbättras. Detta förutsätter tilltro och förtroendefulla relationer mellan lärarna. Det är inte fel att ställa frågan: Varför fungerar den här eleven hos dig men inte hos mig? På lärarrummet började man intensivt prata om elever och pedagogiska frågor. Ett särskilt rum avsattes för den som inte ville prata pedagogik. Utgångspunkten var att alla ville detta.


5) Det fanns en tydlig handlingsplan för varje elev som riskerade att inte klara målen.

6) Det fanns ett tydligt och pedagogiskt inriktat ledarskap som hela tiden satte kunskapsuppdraget i centrum. Man såg till att budget och bokföring hanterades av en ekonom.

7) Priser. Man började ha aulasamlingar där man delade ut priser/diplom till elever som gjort goda insatser i ett ämne. Till en början var det lite trögt då det fanns en hel del elever som tyckte det var tufft att inte vara duktig och skröt med att de inte hade ett rätt på provet etc. Efter ett tag släppte dock denna mentalitet. Idag uppfattas skolan på ett helt annat sätt som viktig.

8) Screening/Tester. Man drog sig inte för att testa eleverna för att få reda på var de befann sig kunskapsmässigt. Dessa tester har olika namn: Bornholmsmodellen, DLS etc. Testerna mäter läsförståelse, ordförståelse, rättstavning. taluppfattning etc.

9) Startblock. Varje lektion har samma struktur där det på tavlan finns angivet en lättare uppgift att börja med. Det finns sedan tydligt skrivet vad som ska göras därefter och vad målet med lektionen är.

10) Forskningsanknytning. Lärarna fick i uppgift att läsa ett antal böcker och forskarrapoorter som de sedan skrev sammanfattningar på och diskuterade vid särskilda seminariet. På så sätt stärktes det pedagogiska samtalet som jag beskrev i punkt 4).

11) Läxhjälp. Varje vecka erbjöds läxhjälp, inte bara för de som riskerde att inte nå målen utan för alla. Ville du ha vidare utmaningar skulle du få det.

12) Elevens val. Man uppmuntrade elever att på Elevens val välja Ämnesteoretisk fördjupning vilket många gjorde.

13) Lovskola. På alla lov (sommar, höst, vinter, februari och påsk) erbjöds lovksola.

Det går förstås inte att direkt översätta ett recept från en kommun till en annan men jag tror att det finns många nyttiga russin att plocka ur "Essungakakan".

lördag 10 september 2011

Insändare publicerad

Jag fick idag in svaret på ledaren i ekuriren.

Svar på ledare i ekuriren 110907

Vilka berörs av det kommande beslutet kring en omorganisation av grundskolan i Strängnäs stad?  Vid första anblicken kan det se ut som om det endast är elever och föräldrar på Finningeskolan, Vasaskolan, Tosterö skola, Karinslundsskolan och Paulinska skolan. Vad händer då t ex om vi beslutar oss för, vilket framkommit som en konsekvens av ett förslag från ett parti, att bygga ut Finningeskolan? Vi ökar då, i ett läge när hyreskostnaderna per grundskoleelev redan är anmärkningsvärt höga, ytterligare hyresandelen på elevpengen och tränger ut nödvändiga satsningar på lärarna. Vi sätter oss alltså i ett läge där vi får ännu svårare att höja lärartätheten. På grund av elevpengssystemets konstruktion drabbar detta alla (!) kommunala skolor.  Samtidigt höjs elevpengen per automatik till de fristående skolorna vilka, utan att ha utökat sin lokalkostym, får ytterligare  resurser. Vi ser från majoritetens sida att de fristående skolorna är ett värdefullt inslag i skolutbudet i kommunen men vi vill att förutsättningarna ska vara så lika som möjligt mellan olika huvudmän. Vad jag vill visa med det här exemplet är att många fler är berörda av det här beslutet än man först kan tro. Detta är inte lätt att se men i den representativa demokratin har vi en ”yrkesgrupp” som ska kunna identifiera denna komplexitet, göra de nödvändiga avvägningarna och sedan ta ett långsiktigt ansvar. Vi kallar dem politiker eller förtroendevalda.

 Vi fick i nämnden information om den föreslagna omorganisationen den 17 maj och har sedan genom våra partier hanterat frågan på ett sedvanligt interndemokratiskt sätt. Själv har jag dessutom i denna fråga deltagit på ett områdesstyrelsemöte Aspö/Tosterö i juni, besvarat mejl och pratat med berörda som tagit kontakt.

Hur utbildningskontoret har informerat och samrått om förslaget finns beskrivet på kommunens webbplats, tillsammans med svaren på andra frågor kring processen.  Vi ser dock nu att den informationsinsats som hittills genomfört behöver förstärkas och kompletteras.

Om beslutet tas i september kommer därför skolorna få i uppdrag att arrangera skolvisa möten med elever, föräldrar och personal – med fokus på såväl information som dialog.

Det förslag till beslut som nämnden ska ta ställning till den 20 september har, efter de synpunkter som framkommit, utökats med två tillägg. Vi vill för det första från nämndens sida säkerställa att omdaningen av både den inre och yttre miljön på Paulinska skolan går enligt de anvisade intentionerna. För det andra vill vi utreda skolskjutsarna och se vilka konsekvenser ett mer ”tillåtande” system skulle medföra.

Fredrik Lundgren (fp)
Ordförande i Barn- och utbildningsnämnden Strängnäs