Debattartikel publicerad

Fick idag denna artikel publicerad tillsammans med Tina Acketoft

Lagstadga rätten till mer resurser i utsatta skolor

Alla elever är olika, med olika erfarenheter, bakgrund och förutsättningar. Oavsett detta ska den svenska skolan präglas av höga förväntningar på varje enskild elev och ge individuellt stöd och resurser där det behövs för att lyckas med skolresultaten.

Men där är vi inte i dag. I en skola som under de senaste decennierna har präglats av den felaktiga föreställningen att eleven lär sig mest genom att arbeta på egen hand har familjebakgrunden fått en alltför stor betydelse för elevernas resultat. Elever med välutbildade föräldrar klarar sig ändå, men det är svårare för elever vars föräldrar har en annan utbildningsbakgrund.

Det är inte rimligt att detta ska påverka elevers utbildningschanser till den grad som det idag gör.

Vi ser sjunkande resultat för nyanlända elever och behöver därför ge dem extra tid för sin inlärning. Det kan handla om att skolplikten förlängs, att de får fler undervisningstimmar eller att svenska prioriteras före andra ämnen.

Elevernas bakgrund har med andra ord betydelse för vilket stöd som behövs i skolan. En del skolor behöver till exempel ha högre lärartäthet, andra klarar sig lika bra med en lägre lärartäthet. Därför kan inte resurserna till skolorna fördelas utifrån ett givet schablonbelopp per elev.  Elevgruppens sammansättning måste spela roll.

Att skolan kommunaliserades har bidragit till att undergräva alla barns rätt till en likvärdig utbildning, när kommunerna inte klarar av att fördela resurser efter elevernas behov.

Vi öronmärker därför i Strängnäs en del av elevpengen till skolor där merparten av elevernas föräldrar exempelvis har låg utbildningsbakgrund, den tydligaste sambandsfaktorn för om elever lyckas eller misslyckas i skolan.

Folkpartiet vill dessutom att det ska bli obligatoriskt i hela landet. Därför ska det skrivas in i skollagen att kommunernas ska fördela resurser utifrån socioekonomiska faktorer, så att det kan finnas fler lärare och speciallärare på de skolor där behoven är större.

På så sätt ger vi alla barn och ungdomar en möjlighet att lyckas bättre i skolan och skapa sig ett liv med många valmöjligheter, oavsett vilken familj de är födda in i.

 

Fredrik Lundgren (Fp)

Ordförande i Barn- och utbildningsnämnden

Strängnäs

 

Tina Acketoft (FP)

Gruppledare riksdagens utbildningsutskott

 

Debattsvar publicerat

Fick i fredags denna insändare publicerad:

"Svar till Jacob Högfeldt

Att förvalta ett fastighetsbestånd kräver ett långsiktigt ansvarstagande där underhållet inte används som en årlig budgetregulator. Under åren 2001-2008 avsattes i genomsnitt 8 miljoner varje år till underhållet av våra kommunala förskolor, skolor, särskilda boenden etc. Mardrömsåret 2003, under ledning av ett finanskommunalråd som var moderat, gick en halv miljon (!) till detta ändamål. Det borde ha varit runt 40 gånger mer om man ska hålla sig till de vedertagna nyckeltal för underhåll som professionella förvaltare rör sig med.

Konsekvenserna av den ovan beskrivna kortsiktigheten har vi framför allt kunnat se på våra kommunala grundskolor. På Åkersskolan har standarden på flera specialsalar och gemensamma utrymmen förfallit till anmärkningsvärt låga nivåer och på Vasaskolan gick det så långt att det under förra året regnade in då taket inte längre höll tätt. Är detta en standard som oppositionsrådet Jacob Högfeldt tycker att eleverna och personalen i den kommunala skolan ska arbeta under? Anser Jacob Högfeldt verkligen att vi ska fortsätta skjuta en omfattande underhållsskuld framför oss?

Den styrande majoriteten har sedan 2009 höjt anslagen till underhåll väsentligt och visar på detta sätt att vi inte hemfaller åt kortsiktiga politiska infall. Vi visar i konkret handling att vi klarar av att göra de prioriteringar som krävs för att långsiktigt trygga en rimlig standard på våra kommunala verksamhetsfastigheter. Det förtjänar våra barn, våra äldre och vår personal."

Svar publicerat

Jag fick igår denna replik publicerad:

Svar till Helena Dyrén i ST den 7/2

Enligt Skollagen ska förskola tillhandahållas i den omfattning det behövs med hänsyn till föräldrars förvärvsarbete, studier eller barnets eget behov.  Mot denna bakgrund fattade Barn- och utbildningsnämnden i Strängnäs förra året beslutet att ramtiderna på alla förskolor i vår kommun ska vara 0600-1830. Det betyder att en förskola som driver sin verksamhet med våra gemensamma skattepengar ska kunna erbjuda dessa öppettider om behovet finns i föräldragruppen. En förskola, kommunal eller fristående, ska inte få neka ett barn tillträde eller förklara att ett redan inskrivet barn inte längre är välkommet bara för att en förälder har fått förändrade arbetstider och t ex inte hinner hämta innan kl 17. Då vi vet att resursstarka föräldrar ofta har lättare att styra sina arbetstider är det av yttersta vikt att öppettiderna inte fungerar segregerande på så sätt att vissa förskolor bara är öppna under mer begränsade tider.

När vi från kommunens sida bygger nya förskolor satsar vi på något större enheter. Vi kan då, genom en större personalbemanning, skapa förutsättningar för att ha öppet på tider då barn och föräldrar i ett modernt samhälle kan behöva sin förskola.

Lokaler eller lärare?

I nummer 2 av SKL:s tidning Dagens Samhälle kan vi läsa en artikel med rubriken "Lokaler tar alltmer av skolans pengar". I var tredje kommun i landet har det sett ut så de senaste åren. Under perioden 2006-2011 ökade den del av skolpengen som går till lokaler i 140 kommuner. Hur kommer Strängnäs ut i redovisningen? Tyvärr på en mycket vanhedrande trettondeplats. Under de aktuella åren har lokaldelen av skolpengen ökat med 7% samtidigt som undervisningsdelen minskat med lika mycket. Det är förstås mycket allvarligt och en utveckling som måste brytas. Skolans viktigaste resurs är inte dess lokaler utan dess lärare. Har vi många kompetenta och väl motiverade lärare på plats finns den grundläggande förutsättningen för att vi ska kunna höja kunskapsresultaten.

Den organisationsförändring vi beslutade om i september 2011 syftade just till att styra mer resurser till lärare och mindre till lokaler. Vi såg det som nödvändigt att bryta den utveckling som pågått i Strängnäs under hela 2000-talet. Våra grundskolor hade tappat var tredje elev till fristående skolor samtidigt som inte en enda kommunal skola lades ned (Karinslundsskolan lades i malpåse under en kortare tid). Detta gjorde att vårt lokalutnyttjande var anmärkningsvärt lågt. Följden blev höga hyror per elev samtidigt som de fristående alternativen blev överkompenserade då de skulle erhålla samma hyra per elev som vi gav till de kommunala grundskolorna. En i längden ohållbar situation hade uppstått och vi såg det som helt oansvarigt att bygga nya skollokaler.

Nu måste vi fortsätta att arbeta med hur vi utnyttjar våra (skol)lokaler på bästa sätt. Vi måste våga pröva att låta andra kommunala verksamheter komma in i våra lokaler på sätt som liknar hemtjänstens placering på Paulinska skolan. Det är vår skyldighet att försöka ta tillvara alla de koncernfördelar som vår kommunala organisation har möjlighet att utverka.

Lägg inte allt i knät på skolan

"Lägg inte allt i knät på skolan". Så lyder rubriken på en utmärkt krönika som P J Anders Linder skrev i SvD i början av december. Linder konstaterar inledningsvis något som alla sansade utbildningspolitiker borde kunna ställa upp på. Den borgerliga regeringen har genomfört en rad välbehövliga skolreformer som syftat till bättre arbetsro och förbättrade resultat. Det har handlat om ny lärarutbildning, nytt betygssystem, ny skollag och meritpoäng för bildningsämnen på gymnasiet. Genomslaget för dessa reformer, med undantag för meritpoängen som infördes under första mandatperioden , har ännu inte kunnat avläsas. Betänk då att reformerna genomförts under 2010 och 2011.

Vad Linder vill sätta fingret på är hur stort genomslaget för skolreformer kan bli ett samhälle som i övrigt har en så tillbakalutad syn på kunskap som vi har i Sverige. Betänk att en 18-åring har tillbringat ungefär 10 procent av sitt liv i skolan. Vilken inställning det finns till utbildning och lärande under de övriga 90 procent kommer att vara helt avgörande. Om kulturen i övrigt glorifierar kändisar som knappt kan läsa, ja då får skolan ett mycket svårare uppdrag. Det finns något paradoxalt i att det i en tid då vi mer än någonsin talar om kunskapssamhället och att Sveriges möjligheter ligger i produkter och tjänster med ett stort kunskapsinnehåll, i en sådan tid har vi ofta idoler som inte alls är särskilt bildade eller utbildade. Vi får alltid höra budskapet om utbildning som lösning på alla problem men begreppet har inflaterats och vi står inför följande, väl sammanfattat av Per Sonnerby på Expertgruppen i offentlig ekonomi: "Allt fler studenter med allt sämre förkunskaper verkar studera allt färre timmar under allt fler år".

Vi behöver få momentum i en bred svensk (ut)bildningsrörelse för att beslutade skolreformer ska få avsedd effekt. Låt oss börja nu!

Replik publicerad

Fick idag denna replik publicerad i Ekuriren:

Nicklas Keyser från Lärarnas Riksförbund antyder att det är närheten till Stockholm som förklarar Strängnäs kommuns höga placering (plats 17) i Sveriges kommuners lärarlöneliga. Följande kommuner ligger alla i Stockholms län och har en placering bakom Strängnäs: Nacka, Salem, Lidingö, Danderyd, Stockholm, Vaxholm, Upplands-Bro, Järfälla, Vallentuna, Upplands-Väsby, Norrtälje, Sundbyberg, Österåker, Botkyrka och Nynäshamn. Källan är Lärarförbundets undersökning Bästa skolkommun.

PRIO

Igår var jag på uppstarten för den satsning på att höja skolresultaten som Sveriges Kommuner och Landsting initierat. Den går under namnet PRIO (Planering, Resultat, Initiativ, Organisation) och kommuner har kunnat söka för att komma med. Strängnäs kom med i första omgången tillsammans med knappt 20 andra kommuner.

När SKL presenterar PRIO skriver de så här (taget från olika håll på deras hemsida):
"PRIO har som övergripande mål att varaktigt höja kunskapsresultaten i den svenska skolan. Fokus ligger på att utveckla skolans interna processer och arbetssätt för att skapa en mer lärande organisation. Det handlar framförallt om två saker:
1)Att stärka det kollegiala samarbetet, framförallt mellan lärare
2) Att utveckla arbetssätt så att skolledningen styr skolans resurser dit de gör störst nytta.

PRIO bygger på slutsatserna från McKinseys två rapporter om framgångsrika skolsystem från 2007 och 2010 samt annan aktuell forskning om vad som påverkar elevers studieresultat.

Utvecklingsarbetet utgår från en rad dokumenterat framgångsrika arbetssätt som hämtats från andra länders skolsystem. Arbetssätt som vi nu försöker att anpassa till den svenska skolans förutsättningar. – Att lära av andra som lyckats tror vi är en framgångsrik väg för att förbättra den svenska skolan. De goda exempelen kan hämtas både från Sverige och från andra länder säger Daniel Berr, projektledare på SKL."

Det är glädjande att vi kommit med i första omgången och nu finns förutsättningar för att verkligen se till att våra skolor får en extra injektion i arbetet med att höja resultaten. Det är av yttersta vikt att lärare vågar lära av varandra och är öppna för att både ta emot och ge konstruktiv kritik på sin undervisning. Målsättningen i våra skolor ska vara att vi har ett så tillåtande klimat att det aldrig ses som ett hot eller ett otillbörligt intrång när en lärare har synpunkter på en kollegas professionella insats. Det ska istället ses som en hjälp att utvecklas i världens viktigaste och finaste yrke.

Det kommer också an på våra skolledningar att styra och leda verksamheten på ett sätt som gör att lärarna får arbeta med nästan uteslutande pedagogiska spörsmål.

Nästa steg i PRIO är att några förändringsledare från vår kommun ska åka på utbildning. Det kommer att bli mycket spännande att sedan följa deras arbetet ute på sina skolor.