fredag 23 november 2012

Skolinspektionens dag

I onsdags var det Skolinspektionens (SI) dag. Den återkommer varje år och SI presenterar där olika teman som de vill förmedla till lärarna, rektorerna, skolcheferna och huvudmännen. Den mest intressanta föreläsningen handlade om framgångsfaktorer i klassrummet. Vad som framkom var väl inte något direkt nytt men det kan ändå vara värt att repetera det som forskning och beprövad erfarenhet säger är det som utmärker en framgångsrik undervisningssituation.

För det första handlar det om lärarens kompetens och engagemang. Läraren måste visa ledarskap i klassrummet och då ska det framgå vad syftet med lektionen är och lektionen ska vara välorganiserad och välplanerad. Eleverna ska få en känsla för varför det är viktigt att kunna olika moment som ska gås igenom och det ska finnas en röd tråd genom lektionen. Dessutom måste eleverna få feedback på vad de gör och deras prestationer måste följas upp.

För det andra måste lärandemiljön i skolan vara trygg. Eleverna ska våga ta risker, ifrågasätta och göra misstag. Miljön ska vara tolerant. och läraren ska visa tilltro till elevernas förmåga att lära sig.

För det tredje ska undervisningen vara individanpassad. Varannan elev tycker idag att undervisningen är för enkel. Här tror jag själv att datorerna kan vara till stor hjälp för att ge varje elev utmaningar på den nivå där hen just nu befinner sig.

För det fjärde måste det finnas rimlig förutsättningar för lärarnas arbete. Skolan ska vara organiserad på ett funktionellt sätt och rektor ska hela tiden visa att hen sätter det pedagogiska arbetet främst.

Det punkter SI tar upp är säkert helt riktiga. Samtidigt ligger ett stort ansvar på den enskilde eleven och elevens föräldrar att förhålla sig seriöst till sitt skolarbete. Det kommer aldrig att gå, oavsett hur kompetenta lärarna är och oavsett hur pedagogiskt målmedveten rektorn är, att nå framgångar om eleven och hens föräldrar inte tar skolan på allvar. Jag har skrivit om detta tidigare och det blir allt mer tydligt för mig att ansvaret måste delas upp och varje aktör måste se var dennes ansvar börjar och slutar.