Det var intressant att lyssna till Sven Kastö som är chef för Småland-Blekinges Europakontor i Bryssel. Sven inledde med att ge en del grundläggande fakta kring kunskapssamhället. Hälften av alla nya jobb finns inom de kunskapsbaserade sektorerna. Hälften av Europas arbetstagare sitter vid datorer. 80 miljoner européer är dock lågkvalificerade och dessa utgör 32% av arbetskraften. År 2010 kunde personer med enbart grundutbildning endast utföra 15% av jobben.
Det byggs nu upp enorma läroanstalter i andra väldsdelar med motiverade studenter som nog har lite andra mål i livet än västvärldens unga. I de mest framgångsrika tillväxtländerna är det fint att utbilda sig till ingenjör medan det i västvärlden finns ett stort intresse av att arbeta med det diffusa begreppet "media". Universiteten uppstod som vi vet i Europa på 1200-talet men idag finns bara 13 av väldens 50 toppuniversitet i Europa. Universiteten tillämpar ofta en kombination av betyg, tester, och motivation när man antar elever. Sökanden kommer från hela världen vilket gör att europeiska ungdomar inte har någon självklar gräddfil in på universiteten.
När vi studerar var man lyckas ge barnen goda kunskaper i matematik, naturvetenskap och läsförståelse är det Kina, Hong Kong och Singapore som dominerar. Finland håller fanan uppe i Europa. 20% av de svenska eleverna når inte upp till basnivån i läsförståelse och under hela 2000-talet har läsförståelse och kunskaper i matemtaik försämrats. I naturvetenskap presterar vi nu för första gången under genomsnittet i OECD.
EU har mot den här bakgrunden ställt upp ett antal ambitiösa mål till 2020. Man ska minska s k "drop-outs" till max 10%. Minst 95% av 4-åringarna deltar i tidig undervisning (förskolans viktiga roll). Max 15% av 15-åringarna får ha otillräckliga kunskaper i läsning, matematik och naturkunskap. Minst 40% av 30-34-åringarna ska ha högre utbildning och minst 15% av de vuxna (25-64 år) ska delta i livslångt lärande.
För att lyckas med detta måste naturligtvis de nationella regeringarna göra kraftiga ansträngningar men EU har också ett antal program för att bidra till måluppfyllelsen. I Comenius, Erasmus, Leonardo da Vinci och Grundtvig (som alla nu byter namn till Erasmus) har man avsatt 70 miljarder fram till 2013. Dessa program syftar till att öka möjligheterna till utbyten, studiebesök och byggande av nätverk. De riktar sig både till elever och lärare. Alla som arbetar inom utbildningssektorn bör ha koll på dessa program och på vilket sätt man kan utnyttja dem. Genom det som heter Comenius elevmobilitet kan t ex elever på grundskolans senare år och på gymnasiet studera 3-10 månader på en skola i ett annat land i Europa. Vilken fantastisk möjlighet!
