onsdag 29 augusti 2012

Debattartikel publicerad

Fick idag en debattartikel publicerad i ekuriren. Det är den första av två över miljötemat:

Det är tyvärr ännu bara ett fåtal makthavare som har förstått vilken som är vår tids politiska ödesfråga.  Egentligen är det inte konstigt att så är fallet. Under hela industrialismen och den moderna demokratins livstid har den övergripande agendan handlat om hur vi ska skapa mer resurser (=högre tillväxt) och hur dessa resurser ska fördelas. Framstegen har i vårt land varit enorma med utrotande av fattigdom, en i stort sett obefintlig spädbarnsdödlighet och en dramatiskt höjd medelålder. Genom denna tankefigur om den ständigt pågående tillväxten går det också att förstå de politiska ideologier som fortfarande dominerar och de ekonomiska modeller som en allt mer utdaterad nationalekonomi använder sig av. Det är härmed även möjligt att begripa hur absurda senmoderna fenomen som ”planerat åldrande” (många produkter konstrueras numera för att gå sönder), groteskt stora marknadsföringsbudgetar och ett sanslöst konsumtionsdrivande kreditsystem är möjliga att existera.

Det som nu gör att helt nya frågeställningar borde hamna högst upp på varje politisk dagordning har förstås att göra med de allt mer påtagliga negativa konsekvenserna av den globala ekonomins enorma tillväxt. Sedan mitten av 1950-talet har den globala ekonomin mer är femdubblats och om den fortsätter att växa i samma takt kommer den att vara 80 gånger större år 2100 än den var år 1950. Detta är en utveckling som mänskligheten aldrig tidigare har haft att förhålla sig till. Det är också en förändring som helt strider mot vad vi på vetenskaplig grund vet om vår ändliga resursbas och den bräckliga ekologi som vi är beroende av för vår överlevnad. Det stora problemet är inte längre, vilket man trodde på 1960-talet, att vitala resurser kommer att ta slut. Genom utbud och efterfrågan kan prismekanismen hantera detta. Nu gäller den stora oron istället planetens förmåga att assimilera den ekonomiska verksamhetens miljöpåverkan. Ekologen Bill McKibben har sammanfattat detta genom att hävda att innan vi får slut på olja får vi slut på planet. Andra forskare, med en svensk i spetsen, har på ett mycket trovärdigt sätt beskrivit vår planets biofysiska gränser. Jag kommer i en senare artikel att närmare redogöra för dessa livsavgörande (i ordets sanna bemärkelse) forskningsrön.

 
Fredrik Lundgren (Fp)

Kommunalråd i Strängnäs