Igår var jag på uppstarten för den satsning på att höja skolresultaten som Sveriges Kommuner och Landsting initierat. Den går under namnet PRIO (Planering, Resultat, Initiativ, Organisation) och kommuner har kunnat söka för att komma med. Strängnäs kom med i första omgången tillsammans med knappt 20 andra kommuner.
När SKL presenterar PRIO skriver de så här (taget från olika håll på deras hemsida):
"PRIO har som övergripande mål att varaktigt höja kunskapsresultaten i den svenska skolan. Fokus ligger på att utveckla skolans interna processer och arbetssätt för att skapa en mer lärande organisation. Det handlar framförallt om två saker:
1)Att stärka det kollegiala samarbetet, framförallt mellan lärare
2) Att utveckla arbetssätt så att skolledningen styr skolans resurser dit de gör störst nytta.
PRIO bygger på slutsatserna från McKinseys två rapporter om framgångsrika skolsystem från 2007 och 2010 samt annan aktuell forskning om vad som påverkar elevers studieresultat.
Utvecklingsarbetet utgår från en rad dokumenterat framgångsrika arbetssätt som hämtats från andra länders skolsystem. Arbetssätt som vi nu försöker att anpassa till den svenska skolans förutsättningar. – Att lära av andra som lyckats tror vi är en framgångsrik väg för att förbättra den svenska skolan. De goda exempelen kan hämtas både från Sverige och från andra länder säger Daniel Berr, projektledare på SKL."
Det är glädjande att vi kommit med i första omgången och nu finns förutsättningar för att verkligen se till att våra skolor får en extra injektion i arbetet med att höja resultaten. Det är av yttersta vikt att lärare vågar lära av varandra och är öppna för att både ta emot och ge konstruktiv kritik på sin undervisning. Målsättningen i våra skolor ska vara att vi har ett så tillåtande klimat att det aldrig ses som ett hot eller ett otillbörligt intrång när en lärare har synpunkter på en kollegas professionella insats. Det ska istället ses som en hjälp att utvecklas i världens viktigaste och finaste yrke.
Det kommer också an på våra skolledningar att styra och leda verksamheten på ett sätt som gör att lärarna får arbeta med nästan uteslutande pedagogiska spörsmål.
Nästa steg i PRIO är att några förändringsledare från vår kommun ska åka på utbildning. Det kommer att bli mycket spännande att sedan följa deras arbetet ute på sina skolor.
lördag 12 januari 2013
tisdag 8 januari 2013
Debattartikel publicerad
Fick idag en artikel publicerad i Ekuriren:
Just före jul gjorde tre ledande
företrädare för SACO, LO och TCO ett intressant inspel i frågan om lärarnas
löner. I en debattartikel i DN den 21/12 argumenterar man för att staten måste
gå in och rätta till den snedsits lärarna hamnat i som ett resultat av en
förfelad utbildningspolitik under flera decennier. Det är inte svårt att se hur
nödvändigt detta är. Lärarna är den enskilt viktigaste faktorn för att Sverige
ska kunna bygga sitt framtida välstånd på produkter och tjänster med ett högt
kunskapsinnehåll. Lärarna är också den yrkesgrupp som fostrar våra barn till
demokratiska, solidariska och ansvarstagande medborgare.
För att kunna rekrytera varje
årgångs mest motiverade och lämpade studenter till lärarhögskolorna måste,
bland flera åtgärder, lönerna höjas väsentligt. I ett läge när kommunerna är
huvudmän för många skolor kan det vid första anblicken verka enkelt för en
kommunalpolitiker att göra det som krävs: höja lärarlönerna. Då den
lönejustering som skulle behövas ligger runt 10 000 kr per månad för varje
lärare skulle det krävas en höjning av kommunalskatten i Strängnäs kommun med
75 öre bara för att komma åt det här problemet. Det skulle samtidigt innebära
att andra kommunalt anställda grupper under flera år inte kan räkna med några
löneförbättringar. Så kan vi inte ha det och så resonerar nog de flesta
kommunalpolitiker i Sverige. Det rimliga är därför att staten hanterar den
orättfärdiga lönesits som uppkommit under de årtionden som staten höll i
lärarnas löneförhandlingar.
I Strängnäs kommun har vi gjort
nästan allt vi kan. Enligt den senaste statistiken ligger lärarlönerna i vår
kommun på plats 17 bland Sveriges 290 kommuner. Det visar hur högt vi
värdesätter våra lärare men vi kan samtidigt konstatera att det stora
lönelyftet, som lärarna så väl förtjänar, måste komma med hjälp av statliga
pengar.
torsdag 6 december 2012
En skola med tilltro lyfter alla elever
"En skola med tilltro lyfter alla elever". Så heter Skolinspektionens (SI) rapport över erfarenheter och resultat från tillsyn och kvalitetsgranskning 2011. Jag har läst den och här följer några reflektioner utifrån vad som skrivits kring grundskolan.
I rapporten finns många anmärkningsvärda siffror men att nästan två tredjedelar av de granskade grundskolorna brister i att se till att eleverna når tillräckliga kunskapsresultat är den siffra som fick mig att reagera allra mest. Var tionde skola brister dessutom i att bedriva undervisning som utgår från kursplanernas krav.
Det är tydligt att skolan inte lyckas i sitt kompensatoriska uppdrag. Resultaten visar att elever vars föräldrar saknar gymnasieutbildning löper fyra gånger högre risk än elever med gymnasie- eller högskoleutbildade föräldrar att lämna skolan utan slutbetyg, och endast sex av tio uppnår behörighet till gymansieskolans nationella program. I den mest utsatta gruppen elever visar det sig att en av fyra elever som påbörjar en gymnasieutbildning fyra år senare inte har avslutat den.
Skolan har idag svårt att hitta fram till en undervisning som möter varje elev på hens nivå. Denna individanpassning är förstås ett jättesvårt uppdrag för lärarna men man måste jobba på det och här kan säkert datorerna vara till stor hjälp. Över hälften av eleverna tycker idag att skolarbetet är för lätt.
Åtgärdsprogram ska, som alla vet, upprättas när en elev riskerar att inte nå målen. SI menar att de åtgärdsprogram som upprättas många gånger vittnar om svårigheter att utforma åtgärder som tar sin utgångspunkt i hur skolan bäst kan stödja elevens utveckling. Åtgärderna är istället ofta fokuserade på brister hos eleven, och tar sällan sikte på vad som kan förbättras i den ordinarie undervisningssituationen. Det här är också en mycket svår uppgift för skolan/lärarna då det faktiskt många gånger handlar om en inställnings- och motivationsfråga från elevens och vårdnadshavarnas sida. Om det verkligen är där problemet ligger borde detta tydligt få framgå i ett åtgärdsprogram.
Många rektorer och huvudmän förmår inte skapa tillräckliga förutsättningar för att skolan ska leva upp till sitt huvuduppdrag. Läraren och lärarens kompetens är skolans viktigaste resurs och den faktor inom skolan som har starkast effekt på elevernas resultat. SI menar att det är rektors uppgift att förvalta och utveckla denna resurs. Det behövs alltså ett mycket undervisningsnära ledarskap. Var fjärde lärare anser idag att rektorn på skolan inte är väl förtrogen med det dagliga arbetet. Många rektorer känner sig tyvärr obekväma med att ha synpunkter på det som sker i klassrummen och att följa upp undervisningen på ett sätt som kan uppfattas som utvärdering av enskilda lärare. Rektor ägnar istället tid åt hantering av enskilda elevärenden, administration och organisation. SI konstaterar att många rektorer behöver förtydliga roller och ansvar i organisationen och fördjupa kommunikationen med lärarna om kärnprocesserna och utvecklingsarbetet.
Ett annat problem med vissa rektorer är att de inte gör en uppföljning och analys av de samlade kunskapsresultaten på skolnivå. Det saknas då för huvudmannen viktiga underlag för att göra en utvärdering av resultaten på kommunnivå.
Många kommuner brister i sin styrning genom att man prioriterar och följer upp verksamheten utifrån helt andra mål än de nationella mål som gäller för skolan. På så sätt kan man också låta bristande måluppfyllelse passera år efter år utan att se de långsiktiga konsekvenserna för eleverna. Huvudmannen måste hela tiden efterfråga utvärderingar av uppnådda resultat och ska också tydligt signalera i vilken riktning skolorna ska arbeta.
På gymnasiesidan konstaterar SI att eleverna allt för sällan når de nationella målen. Runt två tredjedelar av de gymnasieskolor som granskades inom regelbunden tillsyn krävs på åtgärder avseende kunskapsresultaten. Var tionde lärare uppger att skolan inte utvärderar elevernas kunskapsutveckling fortlöpande i relation till kunskapskraven i läroplanen. Mer än hälften av skolorna brister i att utarbeta åtgärdsprogram som uppfyller författningarnas krav då en elev har behov av särskilda stödinsatser.
Det finns även problem vad gäller betygssättningen. Många lärare använder andra kriterier än de nationella betygskriterierna som underlag för betygssättning. Det kan handla om att lärararna väger in kriterier som tidsgränser för inlämning av elevarbeten för vissa betygsnivåer eller elevens personliga egenskaper och beteenden. Det finns även utvecklingsbehov vad gäller likvärdighet i bedömning.
Tråkigt att läsa är att var tredje elev inte anser att eleverna på skolan följer ordningsreglerna och var femte lärare tycker detsamma. Mer än fyra av tio elever anser att de har svårt att jobba i klassrummet för att andra elever stör.
På förskolesdian åtekommer samma kritik som jag diskuterat tidigare. Personalen brister i att följa, dokumentera och analysera det enskilda barnets allsidiga utveckling. Man utvärderar inte om den pedagogiska verksamheten har lett till en positiv utveckling hos det enskilda barnet. Det vanliga är att kommunen utvärderar aktiviteterna i form av hur själva genomförandet fungerade och mer sällan analyseras måluppfyllelsen i relation till förskolans uppdrag eller läroplanens mål. Det är sällsynt att kvalitetsarbetet fungerar som ett stöd i att utveckla och förbättra verksamheten genom att följa upp, utvärdera mot de nationella målen, identifiera brister och vidta åtgärder för förbättring.
I rapporten finns många anmärkningsvärda siffror men att nästan två tredjedelar av de granskade grundskolorna brister i att se till att eleverna når tillräckliga kunskapsresultat är den siffra som fick mig att reagera allra mest. Var tionde skola brister dessutom i att bedriva undervisning som utgår från kursplanernas krav.
Det är tydligt att skolan inte lyckas i sitt kompensatoriska uppdrag. Resultaten visar att elever vars föräldrar saknar gymnasieutbildning löper fyra gånger högre risk än elever med gymnasie- eller högskoleutbildade föräldrar att lämna skolan utan slutbetyg, och endast sex av tio uppnår behörighet till gymansieskolans nationella program. I den mest utsatta gruppen elever visar det sig att en av fyra elever som påbörjar en gymnasieutbildning fyra år senare inte har avslutat den.
Skolan har idag svårt att hitta fram till en undervisning som möter varje elev på hens nivå. Denna individanpassning är förstås ett jättesvårt uppdrag för lärarna men man måste jobba på det och här kan säkert datorerna vara till stor hjälp. Över hälften av eleverna tycker idag att skolarbetet är för lätt.
Åtgärdsprogram ska, som alla vet, upprättas när en elev riskerar att inte nå målen. SI menar att de åtgärdsprogram som upprättas många gånger vittnar om svårigheter att utforma åtgärder som tar sin utgångspunkt i hur skolan bäst kan stödja elevens utveckling. Åtgärderna är istället ofta fokuserade på brister hos eleven, och tar sällan sikte på vad som kan förbättras i den ordinarie undervisningssituationen. Det här är också en mycket svår uppgift för skolan/lärarna då det faktiskt många gånger handlar om en inställnings- och motivationsfråga från elevens och vårdnadshavarnas sida. Om det verkligen är där problemet ligger borde detta tydligt få framgå i ett åtgärdsprogram.
Många rektorer och huvudmän förmår inte skapa tillräckliga förutsättningar för att skolan ska leva upp till sitt huvuduppdrag. Läraren och lärarens kompetens är skolans viktigaste resurs och den faktor inom skolan som har starkast effekt på elevernas resultat. SI menar att det är rektors uppgift att förvalta och utveckla denna resurs. Det behövs alltså ett mycket undervisningsnära ledarskap. Var fjärde lärare anser idag att rektorn på skolan inte är väl förtrogen med det dagliga arbetet. Många rektorer känner sig tyvärr obekväma med att ha synpunkter på det som sker i klassrummen och att följa upp undervisningen på ett sätt som kan uppfattas som utvärdering av enskilda lärare. Rektor ägnar istället tid åt hantering av enskilda elevärenden, administration och organisation. SI konstaterar att många rektorer behöver förtydliga roller och ansvar i organisationen och fördjupa kommunikationen med lärarna om kärnprocesserna och utvecklingsarbetet.
Ett annat problem med vissa rektorer är att de inte gör en uppföljning och analys av de samlade kunskapsresultaten på skolnivå. Det saknas då för huvudmannen viktiga underlag för att göra en utvärdering av resultaten på kommunnivå.
Många kommuner brister i sin styrning genom att man prioriterar och följer upp verksamheten utifrån helt andra mål än de nationella mål som gäller för skolan. På så sätt kan man också låta bristande måluppfyllelse passera år efter år utan att se de långsiktiga konsekvenserna för eleverna. Huvudmannen måste hela tiden efterfråga utvärderingar av uppnådda resultat och ska också tydligt signalera i vilken riktning skolorna ska arbeta.
På gymnasiesidan konstaterar SI att eleverna allt för sällan når de nationella målen. Runt två tredjedelar av de gymnasieskolor som granskades inom regelbunden tillsyn krävs på åtgärder avseende kunskapsresultaten. Var tionde lärare uppger att skolan inte utvärderar elevernas kunskapsutveckling fortlöpande i relation till kunskapskraven i läroplanen. Mer än hälften av skolorna brister i att utarbeta åtgärdsprogram som uppfyller författningarnas krav då en elev har behov av särskilda stödinsatser.
Det finns även problem vad gäller betygssättningen. Många lärare använder andra kriterier än de nationella betygskriterierna som underlag för betygssättning. Det kan handla om att lärararna väger in kriterier som tidsgränser för inlämning av elevarbeten för vissa betygsnivåer eller elevens personliga egenskaper och beteenden. Det finns även utvecklingsbehov vad gäller likvärdighet i bedömning.
Tråkigt att läsa är att var tredje elev inte anser att eleverna på skolan följer ordningsreglerna och var femte lärare tycker detsamma. Mer än fyra av tio elever anser att de har svårt att jobba i klassrummet för att andra elever stör.
På förskolesdian åtekommer samma kritik som jag diskuterat tidigare. Personalen brister i att följa, dokumentera och analysera det enskilda barnets allsidiga utveckling. Man utvärderar inte om den pedagogiska verksamheten har lett till en positiv utveckling hos det enskilda barnet. Det vanliga är att kommunen utvärderar aktiviteterna i form av hur själva genomförandet fungerade och mer sällan analyseras måluppfyllelsen i relation till förskolans uppdrag eller läroplanens mål. Det är sällsynt att kvalitetsarbetet fungerar som ett stöd i att utveckla och förbättra verksamheten genom att följa upp, utvärdera mot de nationella målen, identifiera brister och vidta åtgärder för förbättring.
onsdag 5 december 2012
Imperiers uppgång och fall
Såg ett fantastiskt program på Kunskapskanalen. Titeln var "Systemfel som hotar världen" och där granskades allt ifrån vårt ekonomiska system till miljöfrågan och terrorismen. Inledningsvis gavs en sammanfattning av de faser som ett imperium genomgår. Modellen är hämtad från John Glubbs "Fate of Empire" som kom för några år sedan. Här beskriver författaren, genom ett gediget historiskt material, hur alla stora imperier i människans historia verkar följa en gemensam utvecklings- och avvecklingskurva. Oavsett om vi tittar på det assyriska, det arabiska eller det brittiska imperiet så verkar de genomgå samma faser. Intressant är också att det inte verkar spela någon roll vilken teknologisk nivå imperiet befinner sig på. Vad som skiljer sig åt är hur det går till när imperierna upplöses. Där finns det alla möjliga varianter, en del mer brutala än andra. Livslängden på ett imperium är runt 10 generationer eller 250 år. Det går inte att komma ifrån att man frågar sig var USA, Europa, Östasien, Afrika etc. befinner sig nu om man följer de här stegen. Låt oss repetera de olika stadierna:
1) Pionjärernas tidsålder - här är folk fattiga men hårt arbetande. De är aggressiva och visar en vilja att härska. Människor är hungriga och inte bara i bokstavlig mening. De är hungriga och nyfikna på ny teknik och ny kultur och de har en känsla av att de är utvalda för att bestämma och regera. De börjar erövra grannar som har blivit "feta och lata".
2) Kommersiell expansion - nu hamnar de militära erövringarna i bakgrunden och handeln tar vid. Det byggs upp en effektiv byråkrati som ser till att ett växande välstånd kommer det stora flertalet till del. Fortfarande härskar värden som mod, patriotism och pliktkänsla.
3) Välståndets tid - nu träder individualismen fram. Var och en ska bli förmögen och framgångsrik. Strävan efter guld för egen del får företräde framför att göra sin plikt. Utbildningssystemet ställs om till att utbilda för jobb som ger hög lön.
4) Intellektets tid - här blir debatter det politiska verktyget. Det går från handling till ett evigt diskuterande. Imperiet är fortfarande starkt men det lever på lånad tid. Det producerar inga nyheter, erövrar inga nya territorier utan lever på tidigare framgångar. Imperiet har i det här stadiet ett gott självförtroende och låter sina värderingar och ideal spridas men det erövrar inga nya territorier. Imperiet tror att det räcker med att sprida den egna kulturen.
5) Dekadensens tid - nu börjar ett moraliskt och andligt förfall. Människorna tar inte vara på sig själva då de upplever att inget är värt att spara. Allt måste levas upp här och nu. Det sprider sig en stämning av att "låt oss nu äta, dricka och ha roligt då vi ändå ska dö förr eller senare". Hjältarna i imperiet blir under den här tiden sångaren, idrottaren och underhållaren. Den stora politikern eller militären fäster man ingen uppmärksamhet vid. Andra symptom på förfall är en odisciplinerad och överansträngd krigsmakt, ett stoltserande med rikedomar, stora skillnader mellan fattiga och rika, en önskan att leva av staten, en besatthet av sex och kanske mest påtagligt en valuta som faller i värde.
Vilka är orsakerna till att ett imperium hamnar i fas fem? Gloub listar fyra skäl:
a) För långt innehav av makt och välstånd
b) Själviskhet
c) Kärlek till pengar
d) Förlust av pliktkänsla
Det finns en hel del i Gloubs beskrivningar som jag ställer mig mycket kritisk till. Han betonar alldeles för mycket hur viktigt det är med militär expansion och militära dygder. Det kan ha gällt tidigare men nu har makt en mycket mer abstrakt karaktär än att behärska ett stort territorium. Nu handlar det om att få människor att omfamna ens egna värderingar och kultur. Slaget är om folks kognitiva kartor.
Gloub verkar också ha problem med starka kvinnor. Han ser en parallell mellan ett ökat inflytande för kvinnor och ett tilltagande förfall. Så är det förstås inte. Mycket av det kvinnor traditionellt har representerat är just de egenskaper världen behöver om vi ska ta hand om både varandra och den planet vi är utlämnade till.
Gloub har också en märklig syn på det här med diskussion och debatt. Han synes se detta som ett svaghetstecken men egentligen är det ju tvärtom. Demokratin är en av mänsklighetens främsta uppfinningar. Att kunna lösa konflikter utan våld torde vara ett gigantisk tecken på framsteg. "Votering är begärd och ska verkställas" finns det någon som sagt är de vackraste ord som existerar.
Sammanfattningsvis tycker jag det finns några intressanta aspekter på hans modell och särskilt kring fas fem och de tecken på förfall som där identifieras. Det finns anledning för oss att fråga oss om vi inte uppvisar flera av dessa och vad ska vi i så fall göra åt det? Det är en gigantisk fråga som bara ställs men inte besvaras här. Ett första steg måste dock vara att bli medveten om att det finns ett problem.
1) Pionjärernas tidsålder - här är folk fattiga men hårt arbetande. De är aggressiva och visar en vilja att härska. Människor är hungriga och inte bara i bokstavlig mening. De är hungriga och nyfikna på ny teknik och ny kultur och de har en känsla av att de är utvalda för att bestämma och regera. De börjar erövra grannar som har blivit "feta och lata".
2) Kommersiell expansion - nu hamnar de militära erövringarna i bakgrunden och handeln tar vid. Det byggs upp en effektiv byråkrati som ser till att ett växande välstånd kommer det stora flertalet till del. Fortfarande härskar värden som mod, patriotism och pliktkänsla.
3) Välståndets tid - nu träder individualismen fram. Var och en ska bli förmögen och framgångsrik. Strävan efter guld för egen del får företräde framför att göra sin plikt. Utbildningssystemet ställs om till att utbilda för jobb som ger hög lön.
4) Intellektets tid - här blir debatter det politiska verktyget. Det går från handling till ett evigt diskuterande. Imperiet är fortfarande starkt men det lever på lånad tid. Det producerar inga nyheter, erövrar inga nya territorier utan lever på tidigare framgångar. Imperiet har i det här stadiet ett gott självförtroende och låter sina värderingar och ideal spridas men det erövrar inga nya territorier. Imperiet tror att det räcker med att sprida den egna kulturen.
5) Dekadensens tid - nu börjar ett moraliskt och andligt förfall. Människorna tar inte vara på sig själva då de upplever att inget är värt att spara. Allt måste levas upp här och nu. Det sprider sig en stämning av att "låt oss nu äta, dricka och ha roligt då vi ändå ska dö förr eller senare". Hjältarna i imperiet blir under den här tiden sångaren, idrottaren och underhållaren. Den stora politikern eller militären fäster man ingen uppmärksamhet vid. Andra symptom på förfall är en odisciplinerad och överansträngd krigsmakt, ett stoltserande med rikedomar, stora skillnader mellan fattiga och rika, en önskan att leva av staten, en besatthet av sex och kanske mest påtagligt en valuta som faller i värde.
Vilka är orsakerna till att ett imperium hamnar i fas fem? Gloub listar fyra skäl:
a) För långt innehav av makt och välstånd
b) Själviskhet
c) Kärlek till pengar
d) Förlust av pliktkänsla
Det finns en hel del i Gloubs beskrivningar som jag ställer mig mycket kritisk till. Han betonar alldeles för mycket hur viktigt det är med militär expansion och militära dygder. Det kan ha gällt tidigare men nu har makt en mycket mer abstrakt karaktär än att behärska ett stort territorium. Nu handlar det om att få människor att omfamna ens egna värderingar och kultur. Slaget är om folks kognitiva kartor.
Gloub verkar också ha problem med starka kvinnor. Han ser en parallell mellan ett ökat inflytande för kvinnor och ett tilltagande förfall. Så är det förstås inte. Mycket av det kvinnor traditionellt har representerat är just de egenskaper världen behöver om vi ska ta hand om både varandra och den planet vi är utlämnade till.
Gloub har också en märklig syn på det här med diskussion och debatt. Han synes se detta som ett svaghetstecken men egentligen är det ju tvärtom. Demokratin är en av mänsklighetens främsta uppfinningar. Att kunna lösa konflikter utan våld torde vara ett gigantisk tecken på framsteg. "Votering är begärd och ska verkställas" finns det någon som sagt är de vackraste ord som existerar.
Sammanfattningsvis tycker jag det finns några intressanta aspekter på hans modell och särskilt kring fas fem och de tecken på förfall som där identifieras. Det finns anledning för oss att fråga oss om vi inte uppvisar flera av dessa och vad ska vi i så fall göra åt det? Det är en gigantisk fråga som bara ställs men inte besvaras här. Ett första steg måste dock vara att bli medveten om att det finns ett problem.
fredag 23 november 2012
Skolinspektionens dag
I onsdags var det Skolinspektionens (SI) dag. Den återkommer varje år och SI presenterar där olika teman som de vill förmedla till lärarna, rektorerna, skolcheferna och huvudmännen. Den mest intressanta föreläsningen handlade om framgångsfaktorer i klassrummet. Vad som framkom var väl inte något direkt nytt men det kan ändå vara värt att repetera det som forskning och beprövad erfarenhet säger är det som utmärker en framgångsrik undervisningssituation.
För det första handlar det om lärarens kompetens och engagemang. Läraren måste visa ledarskap i klassrummet och då ska det framgå vad syftet med lektionen är och lektionen ska vara välorganiserad och välplanerad. Eleverna ska få en känsla för varför det är viktigt att kunna olika moment som ska gås igenom och det ska finnas en röd tråd genom lektionen. Dessutom måste eleverna få feedback på vad de gör och deras prestationer måste följas upp.
För det andra måste lärandemiljön i skolan vara trygg. Eleverna ska våga ta risker, ifrågasätta och göra misstag. Miljön ska vara tolerant. och läraren ska visa tilltro till elevernas förmåga att lära sig.
För det tredje ska undervisningen vara individanpassad. Varannan elev tycker idag att undervisningen är för enkel. Här tror jag själv att datorerna kan vara till stor hjälp för att ge varje elev utmaningar på den nivå där hen just nu befinner sig.
För det fjärde måste det finnas rimlig förutsättningar för lärarnas arbete. Skolan ska vara organiserad på ett funktionellt sätt och rektor ska hela tiden visa att hen sätter det pedagogiska arbetet främst.
Det punkter SI tar upp är säkert helt riktiga. Samtidigt ligger ett stort ansvar på den enskilde eleven och elevens föräldrar att förhålla sig seriöst till sitt skolarbete. Det kommer aldrig att gå, oavsett hur kompetenta lärarna är och oavsett hur pedagogiskt målmedveten rektorn är, att nå framgångar om eleven och hens föräldrar inte tar skolan på allvar. Jag har skrivit om detta tidigare och det blir allt mer tydligt för mig att ansvaret måste delas upp och varje aktör måste se var dennes ansvar börjar och slutar.
För det första handlar det om lärarens kompetens och engagemang. Läraren måste visa ledarskap i klassrummet och då ska det framgå vad syftet med lektionen är och lektionen ska vara välorganiserad och välplanerad. Eleverna ska få en känsla för varför det är viktigt att kunna olika moment som ska gås igenom och det ska finnas en röd tråd genom lektionen. Dessutom måste eleverna få feedback på vad de gör och deras prestationer måste följas upp.
För det andra måste lärandemiljön i skolan vara trygg. Eleverna ska våga ta risker, ifrågasätta och göra misstag. Miljön ska vara tolerant. och läraren ska visa tilltro till elevernas förmåga att lära sig.
För det tredje ska undervisningen vara individanpassad. Varannan elev tycker idag att undervisningen är för enkel. Här tror jag själv att datorerna kan vara till stor hjälp för att ge varje elev utmaningar på den nivå där hen just nu befinner sig.
För det fjärde måste det finnas rimlig förutsättningar för lärarnas arbete. Skolan ska vara organiserad på ett funktionellt sätt och rektor ska hela tiden visa att hen sätter det pedagogiska arbetet främst.
Det punkter SI tar upp är säkert helt riktiga. Samtidigt ligger ett stort ansvar på den enskilde eleven och elevens föräldrar att förhålla sig seriöst till sitt skolarbete. Det kommer aldrig att gå, oavsett hur kompetenta lärarna är och oavsett hur pedagogiskt målmedveten rektorn är, att nå framgångar om eleven och hens föräldrar inte tar skolan på allvar. Jag har skrivit om detta tidigare och det blir allt mer tydligt för mig att ansvaret måste delas upp och varje aktör måste se var dennes ansvar börjar och slutar.
söndag 18 november 2012
Skolpolitiskt nätverk
Vi är ett 25-tal folkpartistiska skolpolitiker från hela landet som ingår i
ett nätverk som träffas en gång per termin. Initiativet till nätverket kom från
Björklund när han tillträdde 2006. Syftet var att skapa en krets av kommunala
skolpolitiker som kunde tillfrågas och reagera på de beslut som förbereds och
genomförts från utbildningsdepartementet. Kommunerna är ju, även om Folkpartiet
har en annan uppfattning, fortfarande huvudmän för skolan så det är där saker
ska hända på marken. När vi tidigare träffats har det varit över en dag men nu
fick vi ett dygn tillsammans och jag är imponerad av det intresse och engagemang
som hela tiden visades av två ministrar (Björklund och Sabuni) och två
statssekreterare (Bertil Östeberg och Maria Arnholm). Nedan tänker jag sammanfatta Björklunds anförande som han inledde träffen
med.
När Folkpartiet tog över utbildningsdepartementet 2006 såg vi fyra stora problem som Sverige måste komma tillrätta med:
1) De sjunkande kunskapsresultaten
2) Läraryrkets dåliga status
3) Den dåliga studiedisciplinen i klassrummen
4) Gymnasiet som en utslagningsinstitution
De reformer som utreddes och nu kommit att träda i kraft är:
Ny skollag
Nya läroplaner och kursplaner
Nytt betygssystem och betyg i tidigare åler
Ny lärarutbildning
Ny yrkeshögskola
Björklund tryckte flera gånger på att det kommer att ta tid att få genomslag för reformerna. Jämför med ett rotavdrag som får omedelbart genomslag på beteendet. Om ett rotavdrag börjar gälla den 1 januari så är det redan första dagen hantverkare på plats i många svenska hem men en ny läroplan kräver en betydligt längre tid innan den får avläsbara effekter. Detta bekymrar förstås Björklund då det finns risk att även de nästkommande internationella kunskapundersökningarna kommer att visa att de svenska kunskapsresultaten dalar. På ett område kan man dock redan se effekt av regeringens skolreformer och det är vad gäller hur många elever som läser moderna språk och de svårare mattekurserna på gymnasiet. Tidigare var det så på gymnasiet att det spelade ingen roll för dina möjligheter att komma in på högskolan vilka kurser du läst. Kursen Matematik E var lika mycket värd som "Mumsig mat i mysig miljö". Det enda som räknades var betyget varför elever snabbt anpassade sig och vi fick ett dramatiskt fall i antalet elever som läste moderna språk och matematik på mer avancerad nivå. Nu är detta ändrat och moderna språk från steg 3 plus avancerade mattekurser ger så kallade meritpoäng vid ansökan till högskolan och antalet elever som läser dessa kurser har ökat dramatiskt. Högstadieungdomar och gymnasieelever har varit mycket snabba på att anpassa sig till nya incitament och detta är mycket glädjande.
Genom media har man lätt kunnat få intrycket att när det nya gymnasiet inte med automatik ger elever på yrkesprogrammen högskolebehörighet så har antalet elever på dessa program minskat dramatiskt. Så är inte fallet. Antalet har gått ner med 3,9% men då ska vi veta att Teknikprogrammet (som kommer att bli fyraårigt för att ge en gymnasieingenjörsexamen) fått många fler elever (från 4,9 till 6,7%). Detta räknas som ett teoretiskt program men är ju något mittemellan ett teoretiskt och yrkesförberedande program.
Läraryrkets status ska bl a höjas genom en ny lärarutbildning som det förstås tar många år innna den får genomslag. Den nya utbildningen tog in sina första elever ht-11 och här går man tillbaka till de gamla stadieindelningarna (låg, mellan och hög) där lågstadielärarnas huvuduppgift blir läs- och skrivinlärning. Förmågan att på ett bra sätt lära ut detta saknas tyvärr hos många av de lärare som idag undervisar på lågstadiet då de inte fått lära sig detta på utbildningen. För ämneslärarna ställs nu högre krav på att de ska ha djupa ämneskunskaper. Vi hade ju en mörk period i svensk skola där föreställningen var att bara man var lärare kunde man undervisa i vilket ämne som helst. Ett feltänk som haft allvarliga konsekvenser.
I december nästa år ska Skolverket, genom de extra resurser de fått, vara klara med utfärdandet av lärarlegitimationer. Björklund poängterade också att lärarna faktiskt fått ett mycket bra löneavtal för 2012. Genom de enorma förväntningar som de fackliga företrädarna skruvat upp blev dock många lärare besvikna. Det är egentligen helt rimligt att lärarna på sikt tjänar betydligt mer än idag men det gäller även fler andra grupper inom traditionella kommunala sektorer (skola, vård och omsorg). Hur detta ska kunna ske utan skattehöjningar har jag idag svårt att se.
En viktig reform för att höja lärarstatusen är den karriärreform som införs till hösten. Det har ju inte varit möjligt för lärare att göra karriär utan det har varit rektorsjobbet som varit den enda möjliga utvecklingsvägen. Nu tillskjuter regeringen pengar och inför lektorat och förstelärare. Lektoraten är till för de yrkesskickliga lärare som avlagt minst en licentiatexamen. Lektoraten kommer att ge 10000 kr mer i månaden. Notera att det inte räcker med att ha avlagt en licexamen. Man måste dessutom vara en erkänt skicklig lärare. Detta är bra men intressantast tycker jag är de så kallade förstelärarna som införs. Det rör sig inte heller om ett litet antal utan 10% av lärarna kommer att ha denna befattning. Förstelärare kan den bli som utöver formell behörighet visat en stor skicklighet i sättet att undervisa. Det ska vara en lärare som är en erkänt duktig pedagog och som kommer att få ett ansvar för att handleda kollegor, ta hand om nyexade lärare etc. Huvuddelen av tjänsten kommer dock, och detta är viktigt, att vara i fortsatt undervisning. Försteläraren är en aktiv framgångsrik lärare. Huvudmänen tillsätter huvudläraren och de extra pengarna kommer från staten. Försteläraren får 5000 kr extra i månaden.
Departementet ser även över hur byråkratin kan minska för lärarna. Det låter på utbildningsministern som att han tycker att kombinationen av betyg, individuella utvecklingsplaner och skriftliga omdömen är för mycket att hantera för lärarna om de nu ska koncentrera sig på sitt kärnuppdrag, nämligen undervisning.
På gymnasiesidan uppmanades vi kommunalpolitker att bygga ut lärlingsutbildningen, utnytta möjligheterna till programinriktat introduktionsprogram och bygga ut yrkesintroduktionen. Yrkesintroduktionen, som kan användas för de elever som inte är behöriga til gymnasiet, bör knytas hårt till behoven på den lokala arbetsmarknaden. Det finns statliga pengar att söka för den kommun som vill utveckla lärlingsprogrammen. Detta ska vi i Strängnäs titta närmare på.
När Folkpartiet tog över utbildningsdepartementet 2006 såg vi fyra stora problem som Sverige måste komma tillrätta med:
1) De sjunkande kunskapsresultaten
2) Läraryrkets dåliga status
3) Den dåliga studiedisciplinen i klassrummen
4) Gymnasiet som en utslagningsinstitution
De reformer som utreddes och nu kommit att träda i kraft är:
Ny skollag
Nya läroplaner och kursplaner
Nytt betygssystem och betyg i tidigare åler
Ny lärarutbildning
Ny yrkeshögskola
Björklund tryckte flera gånger på att det kommer att ta tid att få genomslag för reformerna. Jämför med ett rotavdrag som får omedelbart genomslag på beteendet. Om ett rotavdrag börjar gälla den 1 januari så är det redan första dagen hantverkare på plats i många svenska hem men en ny läroplan kräver en betydligt längre tid innan den får avläsbara effekter. Detta bekymrar förstås Björklund då det finns risk att även de nästkommande internationella kunskapundersökningarna kommer att visa att de svenska kunskapsresultaten dalar. På ett område kan man dock redan se effekt av regeringens skolreformer och det är vad gäller hur många elever som läser moderna språk och de svårare mattekurserna på gymnasiet. Tidigare var det så på gymnasiet att det spelade ingen roll för dina möjligheter att komma in på högskolan vilka kurser du läst. Kursen Matematik E var lika mycket värd som "Mumsig mat i mysig miljö". Det enda som räknades var betyget varför elever snabbt anpassade sig och vi fick ett dramatiskt fall i antalet elever som läste moderna språk och matematik på mer avancerad nivå. Nu är detta ändrat och moderna språk från steg 3 plus avancerade mattekurser ger så kallade meritpoäng vid ansökan till högskolan och antalet elever som läser dessa kurser har ökat dramatiskt. Högstadieungdomar och gymnasieelever har varit mycket snabba på att anpassa sig till nya incitament och detta är mycket glädjande.
Genom media har man lätt kunnat få intrycket att när det nya gymnasiet inte med automatik ger elever på yrkesprogrammen högskolebehörighet så har antalet elever på dessa program minskat dramatiskt. Så är inte fallet. Antalet har gått ner med 3,9% men då ska vi veta att Teknikprogrammet (som kommer att bli fyraårigt för att ge en gymnasieingenjörsexamen) fått många fler elever (från 4,9 till 6,7%). Detta räknas som ett teoretiskt program men är ju något mittemellan ett teoretiskt och yrkesförberedande program.
Läraryrkets status ska bl a höjas genom en ny lärarutbildning som det förstås tar många år innna den får genomslag. Den nya utbildningen tog in sina första elever ht-11 och här går man tillbaka till de gamla stadieindelningarna (låg, mellan och hög) där lågstadielärarnas huvuduppgift blir läs- och skrivinlärning. Förmågan att på ett bra sätt lära ut detta saknas tyvärr hos många av de lärare som idag undervisar på lågstadiet då de inte fått lära sig detta på utbildningen. För ämneslärarna ställs nu högre krav på att de ska ha djupa ämneskunskaper. Vi hade ju en mörk period i svensk skola där föreställningen var att bara man var lärare kunde man undervisa i vilket ämne som helst. Ett feltänk som haft allvarliga konsekvenser.
I december nästa år ska Skolverket, genom de extra resurser de fått, vara klara med utfärdandet av lärarlegitimationer. Björklund poängterade också att lärarna faktiskt fått ett mycket bra löneavtal för 2012. Genom de enorma förväntningar som de fackliga företrädarna skruvat upp blev dock många lärare besvikna. Det är egentligen helt rimligt att lärarna på sikt tjänar betydligt mer än idag men det gäller även fler andra grupper inom traditionella kommunala sektorer (skola, vård och omsorg). Hur detta ska kunna ske utan skattehöjningar har jag idag svårt att se.
En viktig reform för att höja lärarstatusen är den karriärreform som införs till hösten. Det har ju inte varit möjligt för lärare att göra karriär utan det har varit rektorsjobbet som varit den enda möjliga utvecklingsvägen. Nu tillskjuter regeringen pengar och inför lektorat och förstelärare. Lektoraten är till för de yrkesskickliga lärare som avlagt minst en licentiatexamen. Lektoraten kommer att ge 10000 kr mer i månaden. Notera att det inte räcker med att ha avlagt en licexamen. Man måste dessutom vara en erkänt skicklig lärare. Detta är bra men intressantast tycker jag är de så kallade förstelärarna som införs. Det rör sig inte heller om ett litet antal utan 10% av lärarna kommer att ha denna befattning. Förstelärare kan den bli som utöver formell behörighet visat en stor skicklighet i sättet att undervisa. Det ska vara en lärare som är en erkänt duktig pedagog och som kommer att få ett ansvar för att handleda kollegor, ta hand om nyexade lärare etc. Huvuddelen av tjänsten kommer dock, och detta är viktigt, att vara i fortsatt undervisning. Försteläraren är en aktiv framgångsrik lärare. Huvudmänen tillsätter huvudläraren och de extra pengarna kommer från staten. Försteläraren får 5000 kr extra i månaden.
Departementet ser även över hur byråkratin kan minska för lärarna. Det låter på utbildningsministern som att han tycker att kombinationen av betyg, individuella utvecklingsplaner och skriftliga omdömen är för mycket att hantera för lärarna om de nu ska koncentrera sig på sitt kärnuppdrag, nämligen undervisning.
På gymnasiesidan uppmanades vi kommunalpolitker att bygga ut lärlingsutbildningen, utnytta möjligheterna till programinriktat introduktionsprogram och bygga ut yrkesintroduktionen. Yrkesintroduktionen, som kan användas för de elever som inte är behöriga til gymnasiet, bör knytas hårt till behoven på den lokala arbetsmarknaden. Det finns statliga pengar att söka för den kommun som vill utveckla lärlingsprogrammen. Detta ska vi i Strängnäs titta närmare på.
onsdag 7 november 2012
SKL:s mattesatsning
Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) har tagit ett berömvärt initiativ. De vill bidra till att svenska elever väsentligt förbättrar sina resultat i matematik. Den mest kända studien som visar på behovet av detta är den så kallade PISA-studien som kommer med några års mellanrum. Här har Sverige under många år placerat sig väl men i den senaste mätningen faller vi både i matematik och naturvetenskap. SKL har därför ställt upp följande mål:
- Andelen som når lägsta nivån ska halveras
- Andelen som når högsta nivån ska öka
- Sverige ska höra till de tio bästa OECD-länderna
Strängnäs anmälde sitt intresse att delta i ett projekt som går ut på att ett antal kommuner träffas med jämna mellanrum och diskuterar en rad aspekter som behöver förbättras för att vi ska höja våra matteresultat. Vi ingår i en grupp tillsammans med Nacka, Österåker, Järfälla, Upplands-Bro och Vallentuna. Temat för den första träffen var Styrning och ledning. De deltagande kommunerna redovisade hur man kartlägger resultaten i matematik. Det visade sig att alla kommuner använde ungefär samma instrument. Den kanske viktigare frågan hur dessa resultat sedan används för att vässa undervisningen blev tyvärr mer marginellt behandlad.
Det är alltid intressant att jämföra sig med andra kommuner men det vore bra om vi framöver fick exempel från kommuner som kommit långt i arbetet på det området vi behandlar. Nu är det ju åtminstone teoretiskt möjligt att en rad dåliga kommuner försöker vägleda varandra. Hoppas SKL kliver fram och vågar visa vägen.
- Andelen som når lägsta nivån ska halveras
- Andelen som når högsta nivån ska öka
- Sverige ska höra till de tio bästa OECD-länderna
Strängnäs anmälde sitt intresse att delta i ett projekt som går ut på att ett antal kommuner träffas med jämna mellanrum och diskuterar en rad aspekter som behöver förbättras för att vi ska höja våra matteresultat. Vi ingår i en grupp tillsammans med Nacka, Österåker, Järfälla, Upplands-Bro och Vallentuna. Temat för den första träffen var Styrning och ledning. De deltagande kommunerna redovisade hur man kartlägger resultaten i matematik. Det visade sig att alla kommuner använde ungefär samma instrument. Den kanske viktigare frågan hur dessa resultat sedan används för att vässa undervisningen blev tyvärr mer marginellt behandlad.
Det är alltid intressant att jämföra sig med andra kommuner men det vore bra om vi framöver fick exempel från kommuner som kommit långt i arbetet på det området vi behandlar. Nu är det ju åtminstone teoretiskt möjligt att en rad dåliga kommuner försöker vägleda varandra. Hoppas SKL kliver fram och vågar visa vägen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)