Det blev en något improviserad invigning av Lärarskapsakademien på Gripsholmsviken då landshövdingen blivit sjuk. Det var ett trettiotal skolmänniskor från Mälarområdet som kommit till den här dagen för att lyssna på intressanta föreläsningar. Det som gjorde starkast intryck på mig var när Gripsholmsskolans rektor Nina Lidfors gav sin syn på den goda skolan. Hon gjorde inte alls anspråk på att ha hela svaret men ville ändå dela med sig av de erfarenheter som hon tagit med sig från Finland och som nu blir ett bärande fundament på Gripsholmsskolan. Jag tror att vi alla har en del att lära av vad hon berättade. Centralt för Nina, i min tolkning, är att lärarna känner yrkesstolthet. De måste varje dag få bekräftat att de har ett av världens viktigaste och vackraste yrken. Hon ser det som en viktig roll för henne som rektor att skapa ett klimat på skolan där denna värdering sätter sig i väggarna. Det går alltså att göra mycket på den enskilda skolan för att röra sig i den här riktningen men sedan måste förstås också lärarutbildnignen bli bättre. I Sverige kommer nästan alla som söker lärarutbildningen in medan det i Finland går tio sökande på varje plats. Det är status att vara lärare i Finland vilket väl inte riktigt är fallet här. Här kommer Björklunds reform av lärarutbildningen in som hand i handske. Även kravet på examen och relevant behörighet ligger i linje med detta.
Nina tryckte också på att man i vardagen i relationen med eleverna måste hitta balansen mellan kärlek och gränser. Visst är det ett underbart slagord för en skola: "Kärlek och gränser"! Det krävs alltså tydliga ramar men inom dessa ska eleverna känna sig sedda, bekräftade och omtyckta.
En tredje hörnsten för den goda skolan är det svåröversatta ordet "sisu". Det närmaste Nina kommit en förklaring på ordet är "envetet sätt att jobba" och det handlar alltså om att hela tiden arbeta med en inre kompass som pekar ut en riktning. Den inspektion som vi i Sverige nu tilltror Skolinspektionen menade Nina egentligen inte behövs om denna "sisu" fungerar. Då inspekterar nämligen lärarna sig själva. Visst är även detta en fin slogan: "Inspektionen ska komma inifrån".
Nina tog också upp vikten av kartläggning och uppföljning av elevernas kunskapsutveckling. Detta är, som vi vet (se min blogg från igår), i linje med vad SKL tar upp som en av framgångsfaktorerna för de lyckosamma skolkommunerna.
På Ninas skola får eleverna datorer redan i förskoleklass när de är sex år gamla. Datorn blir ett så naturligt verktyg att de övriga instrumenten (läroboken, läseboken och ritblocket) får en likvärdig status och det är inte ovanligt att eleverna, när de själva får välja instrument, föredrar ritblocket eller kanske läseboken framför datorn.
På skolan vill man också att eleverna är fysiskt aktiva varför någon slags idrott förekommer varje dag. Det är ett välkommet inslag, tror jag, i en tid när allt för många barn är altt för stillasittande. Man vill också på Gripsholmsskolan lära eleverna att gå in i det tysta och att inte uppleva en miljö som är helt ljudlös som obehaglig. Detta tror jag också barn behöver: ett rum av stillhet.
Sammantaget ett mycket givande föredrag av Nina som jag, bl a med hjälp av den här bloggen, hoppas andra skolor ska finna inspiration av.
