2007 tillhörde Essunga kommun landets sämsta skolkommuner. Man insåg att situationen var ohållbar och bestämde sig för att vända trenden och ställde upp det ambitiösa målet att 2010:
1) skall alla elever i år 9 nå minst betyget godkänd i alla ämnen
2) skall alla elever i år 9 vara behöriga till gymnasiet
3) skall alla elever i år 3 och 5 nå de nationella målen
De lyckades med detta kan jag redan nu avslöja. Innan jag går igenom vad de gjorde är det viktigt att notera att de gjorde denna resa på egen hand. De tog inte in några konsulter. De hade dessutom ett svårt utgångsläge då föräldrarnas utbildningsbakgrund i Essunga är mycket låg. Till detta kom en stor andel elever med funktionsnedsättningar, särskilt autism. Många barn var också fosterhemsplacerade. Dessutom gjordes hela omdaningen utan några extra resurser. Detta är kanske det mest imponerande av allt.
Det första de gjorde var att konstatera att de hade bra lärare, bra lokaler och hyfsat med resurser. Ändå gick det inte bra om man såg till elevernas kunskapsutveckling. Här följer några av de faktorer som jag tog mest intryck av och som jag tror förklarar en del av framgången:
1) Kunskapsfokusering. Man insåg att man inte kunde bli bäst på allt (it, jämställdhetsplaner, värdegrunder etc.) utan sa att det var elevernas kunskapsutveckling som man skulle bli bäst på.
2) Man slog fast att elevens framgång är skolans ansvar. Utvärdera inte i första hand eleven utan skolans insats. Alla ska lyckas i klassrummet. "Alla elever är allas elever" blev ett mantra som upprepades.
3) Höga förväntningar på både lärare och elever.
4) Inkludering. Från att plocka ut elever som inte fungerar till att plocka in de extra resurser man hade. Detta betyder ofta två lärare i klassrummet. En stor vinst av detta är att lärarna börjar föra professionella samtal om sina lektionsinsatser. Läraryrket har traditionellt varit ett enmansjobb men här, där man är två i klassrummet, kan man få direkt feedback på det man gjort bra och på det som kan förbättras. Detta förutsätter tilltro och förtroendefulla relationer mellan lärarna. Det är inte fel att ställa frågan: Varför fungerar den här eleven hos dig men inte hos mig? På lärarrummet började man intensivt prata om elever och pedagogiska frågor. Ett särskilt rum avsattes för den som inte ville prata pedagogik. Utgångspunkten var att alla ville detta.
5) Det fanns en tydlig handlingsplan för varje elev som riskerade att inte klara målen.
6) Det fanns ett tydligt och pedagogiskt inriktat ledarskap som hela tiden satte kunskapsuppdraget i centrum. Man såg till att budget och bokföring hanterades av en ekonom.
7) Priser. Man började ha aulasamlingar där man delade ut priser/diplom till elever som gjort goda insatser i ett ämne. Till en början var det lite trögt då det fanns en hel del elever som tyckte det var tufft att inte vara duktig och skröt med att de inte hade ett rätt på provet etc. Efter ett tag släppte dock denna mentalitet. Idag uppfattas skolan på ett helt annat sätt som viktig.
8) Screening/Tester. Man drog sig inte för att testa eleverna för att få reda på var de befann sig kunskapsmässigt. Dessa tester har olika namn: Bornholmsmodellen, DLS etc. Testerna mäter läsförståelse, ordförståelse, rättstavning. taluppfattning etc.
9) Startblock. Varje lektion har samma struktur där det på tavlan finns angivet en lättare uppgift att börja med. Det finns sedan tydligt skrivet vad som ska göras därefter och vad målet med lektionen är.
10) Forskningsanknytning. Lärarna fick i uppgift att läsa ett antal böcker och forskarrapoorter som de sedan skrev sammanfattningar på och diskuterade vid särskilda seminariet. På så sätt stärktes det pedagogiska samtalet som jag beskrev i punkt 4).
11) Läxhjälp. Varje vecka erbjöds läxhjälp, inte bara för de som riskerde att inte nå målen utan för alla. Ville du ha vidare utmaningar skulle du få det.
12) Elevens val. Man uppmuntrade elever att på Elevens val välja Ämnesteoretisk fördjupning vilket många gjorde.
13) Lovskola. På alla lov (sommar, höst, vinter, februari och påsk) erbjöds lovksola.
Det går förstås inte att direkt översätta ett recept från en kommun till en annan men jag tror att det finns många nyttiga russin att plocka ur "Essungakakan".
