Har sett på Vetenskapens värld som handlade om skolan. I ett inslag uttrycktes förhoppningen att neurovetenskapen, psykologin och pedagogiken skulle samarbeta mer för att hitta fram till de optimala undervisningsmetoderna. Det är säkert så att en hel del undervisning i våra skolor inte är den som har störst effekt för att få varje elev att lära sig så mycket som möjligt. När varje elev dessutom ska mötas på den nivå hen befinner sig blir utmaningen extra stor. Jag tror att den nya tekniken, använd på rätt sätt, kan vara till stor hjälp här. Detta betyder dock inte att lärarens roll minskar. Snarare tvärtom. Lärarens uppgift blir att framför allt visa hur roligt ämnet är, vilken nytta man kan ha av att lära sig ämnet och även våga tala om, när jobbigare delar ska gås igenom, att det här ska eleven bara lära sig. Punkt! Det visade sig i teveinslaget att två pedagogiska "knep" leder till att eleverna lär sig mer. Det ena är att låta eleverna i förväg översiktligt läsa igenom det moment som läraren ska behandla. Det skapar en mental beredskap att ta emot lärarens föreläsning. Det andra är att ha ständiga kontroller på vad man lärt sig. Det verkar som om tester/prov, använda för uppföljning och inte bara för att sätta betyg, är effektiva.
Det andra inslaget i Vetenskapens värld handlade om Sydkorea. Sydkorea är det land som alltid brukar hamna i topp på internationella kunskapsmätningar. Visserligen verkar de ligga långt framme när det gäller att använda den nya tekniken men huvudförklaringen till framgångarna ligger nog ändå inte där. Grundläggande är istället synen på skolan och kunskap som verkar genomsyra hela det sydkoreanska samhället. Jag pratade med en vän, med gedigen lärarerfarenhet från svensk skola, om det här efteråt och hans analys är klockren. Den lyder så här: "Det avgörande är inte främst antal datorer, 1-1-lösningar, lärartäthet, lokaler eller liknande. Nyckeln till framgång är den egna drivkraften att vilja bli bättre. I Sydkorea verkar den inställningen vara en del av kulturen, tyvärr kan jag inte säga detsamma om den svenska skolkulturen. Här ser för många elever och föräldrar till att skylla uteblivna skolresultat på yttre faktorer istället för att jobba med det inre och helt avgörande: sin egen/sitt barns motivation. Man förklarar misslyckanden med att skolan inte 'gjort' mig motiverad när det till största del är ens eget ansvar att vara just motiverad. Motivation kommer i första hand inifrån , ej utifrån."
