I förra veckan var jag med på lärarnas fortbildningsdag som hade temat "Bedömning". Lyssnade på Carolin Heyer och Ingeborg Hull som berättade om hur de arbetar med formativ bedömning. Formativ bedömning är något annat än summativ bedömning som är det vi traditionellt sysslat med i skolan. En summativ bedömning summerar vad man kan på ett visst moment i form av t ex ett prov. "Du hade 20 av 25 på matteprovet. Nu går vi vidare" är ett typiskt uttryck för en summativ bedömning. Ett sätt att angripa samma prov men med formativ bedömning skulle kunna vara: "Fem tal är fel på provet. Sitt tillsammans med en kamrat och se om ni kan hitta och lösa problemen."
Den mest vedertagna definitionen av vad formativ bedömning är kommer från William och Black. Den lyder så här: "Practice in a classroom is formative to the extent that evidence about student achievement is elicited, interpreted, and used by teachers, learners, or their peers, to make decisions about the next steps in instruction that are likely to be better, or better founded, than the decisions they would have taken in the absence of the evidence that was elicited."
Jag tror det finns mycket att hämta för lärare på det här området. Jag har nog själv i min tidigare undervisning varit allt för inriktad på det summativa. Utmaningen ligger antagligen i att hela tiden försöka ha alla med sig i undervisningen samtidigt som man rör sig framåt. Hur man lyckas med detta är en del av konsten att undervisa.
