Insändare publicerad

Fick idag, tillsammans med mina kommunalrådskollegor, en insändare publicerad:

"För ett tag sedan påstod Maria von Beetzen (M) i en insändare att kommunen inte använde sig av entreprenader i sina verksamheter. Hon uppvisade då, för att vara oppositionsråd, en anmärkningsvärd okunnighet om kommunens verksamhet vilket vi påtalade i vårt svar. Nu har Maria, tillsammans med några partikollegor, skrivit en ny insändare där författarna ifrågasätter storleken på kommunstyrelsens tillväxtkonto. Även här verkar man vara dåligt påläst. Huvuddelen av de 29 miljoner som ligger på detta konto används för att hantera driften av olika kommunala basfunktioner, bl a kommunikationsenheten, medborgarkontoret, vårt näringslivskontor med turistbyrå och vår konsumentvägledning. Utökningen som skett med 10 miljoner mellan 2011 och 2012 beror dels på en teknisk  justering för lokalcontroller och tomställda lokaler som förts från teknik- och fritidsnämnden till kommunstyrelsen, dels på en satsning på ledarskapsutveckling för våra duktiga medarbetare som har eller kommer att få olika chefsbefattningar. Vi vill även förbättra och utveckla vårt intranät och lägger 1 miljon på detta.

Att som Maria m fl föreslå en minskning av kontot från 29 miljoner till 10 miljoner kan inte betraktas som ett seriöst förslag utan ska mera ses för vad det är, ren och skär opportunism! Vi kan inte uppfatta detta på annat sätt än att Moderaterna vill nedmontera kommunens höga ambitioner att skapa förutsättningar för en utveckling av det lokala näringslivet. Vi undrar om det går i takt med regeringens och Moderaternas målsättningar med svenskt näringsliv?

Strängnäs kommun växer. Förra året ökade befolkningen med mer än 200 invånare och fler än 250 nya företag startade. Vi ser dessa siffror som ett kvitto på att kommunen är attraktiv och välskött. Låt oss alla glädjas åt detta!

Jens Persson (C)

Fredrik Lundgren (Fp)

Tord Tjernström (S)

Terese Askerstedt (Mp)

Kommunalråd i Strängnäs kommun"

Den lärande hjärnan

Professorn i kognitiv neurovetenskap Torkel Klingberg har skrivit en mycket läsvärd bok med ovanstående titel. Torkel vill föra samman insikterna från neurovetenskapen med pedagogiken i våra skolor. Han menar att det här finns ett alldeles för stort gap och det är nu hög tid att vi skapar en skola som bygger på de forskningsrön kring hjärnan som neurovetarna förser oss med.

Arbetsminnet är den del av hjärnans funktion som Torkel är allra mest intresserad av. Det visar sig att de resultat som barn presterar på arbetsminnestester är starkt associerat till hur de presterar i matematik och läsförståelse. Det visar sig ocså att barn med ADHD har ett svagare arbetsminne. Dessa barn har både svårt att följa instruktioner och presterar dåligt i matematik och läsförståelse. Lärarna beskriver ofta dessa barn som okoncentrerade och att de inte lyssnar på vad läraren säger. Torkel föreslår för dessa barn ett antal strategier som inlärningsmässigt kan underlätta för dem. Det handlar bl a om att ge kortare instruktioner och att använda yttre hjälpmedel som lappar eller bilder. En annan viktig komponent är att minska mängden distraktioner, exempelvis genom att använda hörlurar eller skärmar kring skolbänken. Kärnan i pedagogiken är alltså att minska kraven på arbetsminnet. Det fina är dock att det finns sätt att öka arbetsminnet genom träning. Sådana tekniker redovisas också i boken.

Torkel visar hur hjärnan utvecklas och vilka delar av hjärnan som ansvarar för vilka förmågor. Genom att studera hur skador på olika delar av hjärnan påverkar indivdens kognitiva förmågor kan man få en mycket bra bild av funktionerna i de olika delarna. Genom sättet hjärnan mognar kan man också förstå varför många ungdomar är så riskbenägna. Flera studier ger belägg för att hjärnans belöningssystem faktiskt fungerar annorlunda hos tonåringar.

För barn som lider av dyskalkyli ger boken exempel på träningsprogram som kan användas. "The Number Race" är gratis att ladda ned från organisationens Unicogs hemsida. Kärnan i  programmet är att träna på taljämförelse, en uppgift som aktiverar intraparietala cortex och som personer med dyskalkyli har stora problem med. Uppgifterna görs svårare genom att minska avståndet mellan de tal som ska jämföras.

Torkel visar att dyslexiproblem är ärftliga och kan kopplas till specifika gener och hjärnområden. Detta betyder inte att man inte kan göra något åt läs- och skrivproblem. Träning som inriktas på att förbättra uppfattningen av ljudenheter och kopplingen till bokstäver gör att barn med dyslexi kan kompensera sina svårigheter, även om det riktiga flytet i läsning kanske aldrig infinner sig. En framgångsrik modell i detta arbete är Bornholmsmodellen som bl a används här i Strängnäs. Den går ut på att barn tränar på att skilja mellan olika ljud, bland annat genom lek med rim och ramsor.

Genom studier av rumänska barnhemsbarn kan man visa på hur viktig perioden mellan 6 och 24 månader är för ett barns kognitiva utveckling. Det behövs en stimulerande miljö men det behövs också kontakt med föräldrar. I djurstudier av tidig uppväxtmiljö har man kunnat se effekterna på hjärnans utveckling. Förenklat kan man säga att ju mer omhändertagande råttmammorna var, desto bättre presterade barnen senare i livet på tester som mätte inlärningsförmåga och långtidsminne. Ett stort omhändertagande påverkade även barnens stresstålighet på ett positivt sätt.

Ett sista intressant område som utforskas i boken är sambandet mellan fysisk träning och skolresultat. Det går enkelt att visa att konditionsträning leder till ökad aktivitet både i frontalloben och parietalloben. Man ser även att hjärnbarken faktiskt växer av konditionsträning. Detta går sedan att översätta i förbättrade kognitiva funktioner. En skola i USA har låtit utrusta eleverna med pulsklockor och ser sedan till att de dagligen anstränger sig så att de når 80% av sin maxpuls och ligger på den nivån ett tag. Notera alltså att det är konditionsträning som gäller. Styrketräning, smidighetsträning etc. kan vara bra av en rad andra skäl men för att förbättra den kognitiva förmågan och minska stress, oro och depression är det konditionskrävande aktiviteter som gäller. Det vore förnämligt om timplanen för grundskolan och gymnasiet ändrades så att idrott fick mer utrymme. Det är också viktigt att den skolidrott som trots allt bedrivs idag inte blir för teoretisk utan att eleverna verkligen får röra på sig, får upp pulsen och blir svettiga.

Som ni märker är detta en mycket läsvärd bok. Förhoppningsvis läser många lärare och skolledare den och drar slutsatser kring hur deras lärandevardag ytterligare kan förbättras.

Insändare publicerad

Fick idag, tillsammans med tre kollegor i nämnden, en debattartikel publicerad i ekuriren. Se nedan

"Barn- och utbildningsnämndens verksamhet i Strängnäs har under många år dragits med tre stora problem:

1)      Man har inte klarat den budget man blivit tilldelad. 2008 var t ex underskottet 13 miljoner och 2009 9 miljoner.

2)     Man har under flera år haft en för stor lokalkostym samtidigt som underhållet varit eftersatt.

3)     Kunskapsresultaten för grundskolans elever har varit för låga.

Den nu styrande majoriteten har kraftfullt angripit dessa tre problem. Siffrorna  för 2011 visar att vi klarat budget. En omorganisation av grundskolan, som medför att vi bättre lever upp till kraven i de nya nationella styrdokumenten samtidigt som vi nyttjar våra lokaler på ett effektivare sätt och inte behöver bygga nytt, är klar i augusti. Samtidigt sätter vi av 100 miljoner på tre år för att rusta våra befintliga skollokaler så att de blir hela, rena och fräscha. Viktigast av allt: nämnden har ställt upp mycket ambitiösa mål för våra skolors huvuduppdrag, nämligen att ge eleverna de kunskaper de behöver. Vi räknar med att redan i år kunna se att meritvärden, andel elever som har minst godkänt i alla ämnen, andel behöriga till gymnasiet och resultat på nationella prov förbättras.

Vi nöjer oss dock inte med detta. Vi kommer även att verka för att de människor som är så viktiga för måluppfyllnaden,  nämligen personalen, får möjlighet att arbeta i en stimulerande och utvecklande arbetsmiljö. Vi ska inte bara vara elevens förstahandsval, utan även personalens!"

Växjökonferensen del 3

Det var intressant att lyssna till Sven Kastö som är chef för Småland-Blekinges Europakontor i Bryssel. Sven inledde med att ge en del grundläggande fakta kring kunskapssamhället. Hälften av alla nya jobb finns inom de kunskapsbaserade sektorerna. Hälften av Europas arbetstagare sitter vid datorer. 80 miljoner européer är dock lågkvalificerade och dessa utgör 32% av arbetskraften. År 2010 kunde personer med enbart grundutbildning endast utföra 15% av jobben.

Det byggs nu upp enorma läroanstalter i andra väldsdelar med motiverade studenter som nog har lite andra mål i livet än västvärldens unga. I de mest framgångsrika tillväxtländerna är det fint att utbilda sig till ingenjör medan det i västvärlden finns ett stort intresse av att arbeta med det diffusa begreppet "media". Universiteten uppstod som vi vet i Europa på 1200-talet men idag finns bara 13 av väldens 50 toppuniversitet i Europa. Universiteten tillämpar ofta en kombination av betyg, tester, och motivation när man antar elever. Sökanden kommer från hela världen vilket gör att europeiska ungdomar inte har någon självklar gräddfil in på universiteten.

När vi studerar var man lyckas ge barnen goda kunskaper i matematik, naturvetenskap och läsförståelse är det Kina, Hong Kong och Singapore som dominerar. Finland håller fanan uppe i Europa. 20% av de svenska eleverna når inte upp till basnivån i läsförståelse och under hela 2000-talet har läsförståelse och kunskaper i matemtaik försämrats. I naturvetenskap presterar vi nu för första gången under genomsnittet i OECD.

EU har mot den här bakgrunden ställt upp ett antal ambitiösa mål till 2020. Man ska minska s k "drop-outs" till max 10%. Minst 95% av 4-åringarna deltar i tidig undervisning (förskolans viktiga roll). Max 15% av 15-åringarna får ha otillräckliga kunskaper i läsning, matematik och naturkunskap. Minst 40% av 30-34-åringarna ska ha högre utbildning och minst 15% av de vuxna (25-64 år) ska delta i livslångt lärande.

För att lyckas med detta måste naturligtvis de nationella regeringarna göra kraftiga ansträngningar men EU har också ett antal program för att bidra till måluppfyllelsen. I Comenius, Erasmus, Leonardo da Vinci och Grundtvig (som alla nu byter namn till Erasmus) har man avsatt 70 miljarder fram till 2013. Dessa program syftar till att öka möjligheterna till utbyten, studiebesök och byggande av nätverk. De riktar sig både till elever och lärare. Alla som arbetar inom utbildningssektorn bör ha koll på dessa program och på vilket sätt man kan utnyttja dem. Genom det som heter Comenius elevmobilitet kan t ex elever på grundskolans senare år och på gymnasiet studera 3-10 månader på en skola i ett annat land i Europa. Vilken fantastisk möjlighet!

Växjökonferensen del 2

Gick på seminariet "Vägar till skolframgång - vad säger forskningen?" som leddes av Daniel Sundberg, skolforskare vid Linnéuniversitetet. Syftet med seminariet var att ge en bild av vad som inom forskningen visat sig vara viktiga faktorer för att förstå, förklara och förändra skolverksamheters resultat. Materialet bestod bl a av Skolverkets forskningsöversikt "Vad påverkar resultaten i svensk grundskola?"

Inledningsvis tog vi del av statisitk kring tillståndet i svensk grundskola. Den säger bl a:
1) Resultaten har försämrats inom matematik, naturvetenskap och läsförståelse de senaste 15 åren.
2) Kunskaperna i engelska verkar ha förbättrats.
3) Betygsutvecklingen 1997-2007 pekar stadigt uppåt vilket i ljuset av punkt 1) talar för en omfattande betygsinflation.
4) Spridningen i resultat mellan olika skolor har ökat sedan 1998.
5) En majoritet av eleverna trivs i skolan.
6) Elevernas inflytande över arbetssätt, innehåll, läxor och prov har ökat.
7) 33% av flickorna upplever stress i skolan medan siffran för pojkar är 15%

Hur ser då förklaringarna till de dåliga kunskapsresultaten ut?
Det är fortfarande så att social bakgrund är en huvudförklaring till framgång i skolan. Här kan man se att skolan inte fullt ut lyckas med sitt kompensatoriska uppdrag. I Strängnäs visar det sig att 65% av eleverna på friskolor har minst en förälder med högskoleutbildning medan motsvarande siffra på de kommunala skolorna är 41%. Det ger vissa skillnader i utgångsläge!

Det visar sig att förskolevistelse har positiva effekter för barns prestationer i skolan. Detta gäller inte bara kognitiva förmågor utan även sociala och emotionella. Förskolan blir särskilt viktig för "resursfattiga" familjer.

Lärarens betydelse för hur mycket eleverna lär sig kan inte överskattas. Det visar sig att runt 30% av resultatskillnader kan förklaras av lärare och undervisning. De förmågor som är viktiga hos läraren är: a) att kunna sitt ämne. Genom att ha en djup förtrogenhet med sitt ämne blir läraren inte styrd av ett läromedel utan kan göra utvikningar och fördjupningar utifrån de situationer som uppstår.
b) didaktisk kompetens. Det räcker inte med att kunna sitt ämne. Man måste kunna lära ut det också.
c) relationell kompetens. Förmågan att skapa förtroendefulla relationer och en känsla av att jag som lärare vill dig väl och att du därför bör lära dig de här materialet som vi nu ska gå igenom.
d) ledarkompetens. Handlar om att upprätthålla ordning och föra en grupp individer mot ett förutbestämt mål. Gäller också förmågan att återkoppla till tidigare undervisning och ge snabb feedback.

Som ni ser är det inga stora nyheter som framkom under det här seminariet men det kan vara bra att påminnas om de här sakerna och få dem presenterade i ett lämpligt sammanhang.

Växjökonferensen del 1

Har varit på skolkonferens i Växjö under två dagar. Där har sedan 25 år tillbaka varje år samlats skolpolitiker, skolchefer och rektorer för att ta del av intressanta föreläsningar och seminarier. Jag kommer på min blogg att ge några reflektioner.

Det mest intressanta under första dagens förmiddag var ett samtal mellan främst Magnus Henrekson och Mats Öhlin. Magnus är professor i nationalekonomi och VD för Institutet för näringslivsforskning. Mats är skolchef i Haninge kommun. Jag fick förmånen att träffa honom för ett år sedan då jag just tillträtt som kommunalråd. Mats är mycket klok och har lyft skolan i Haninge på ett imponerande sätt.

Mats tog upp det faktum att alldeles för många lämnar årskurs nio utan godkända betyg i alla ämnen. Vi bekymrar oss över detta men inser sällan hur viktigt det är att ha alla med sig hela vägen. Alldeles för många elever tillåts allt för länge fortsätta i skolan utan att deras kognitiva brister verkligen uppmärksammas och åtgärdas. Nu införs ju nationella prov i åk 3, 6 och 9 (sedan tidigare) och detta är steg i rätt riktning men i Haninge har man kunskapskontroller varje år från det att barnen är 4 (!) år. Detta är nödvändigt för att varje år säkerställa att alla hänger med och lär sig det som de förväntas lära sig under det aktuella läsåret.

Magnus tog upp det här med rättigheter. Vi har en tendens att vara något enögda när det gäller det här i skolan. Det är mycket lätt att hävda att man som elev har rättigheter (och det har man förstås) men man har faktiskt också skyldigheter. Skyldigheterna är inte lika klart uttalade men jag skulle gärna se en debatt kring vilka dessa är. Här kommer förslag på några:
1) Jag har en skyldighet att komma till skolan varje dag (förutom när jag är sjuk förstås) och vara fysiskt och mentalt förberedd på en intressant arbetsdag.
2) Jag har en skyldighet att göra mitt bästa och fråga läraren om det är något jag inte förstår.
3) Jag har en skyldighet att gentemot mina skolkamrater agera på ett sätt som underlättar för dem att lära sig så mycket som möjligt.
4) Jag har en skyldighet att agera respektfullt mot skolans personal och genom mitt uppträdande visa att de har ett av samhällets viktigaste arbeten.

Den här listan kan säkert kompletteras på många sätt. Gör gärna det!

Magnus och Mats var överens om att en del av förklaringen till att Finland lyckas så väl i internationella kunskapsundersökningar är att de tagit efter den svenska skolmodellen och läroplanen fram till 1962 och sedan konsoliderat den. Det som hänt i skolsverige från 1962 till 2006 är en mörk period som Folkpartiet under Björklunds ledning nu försöker städa upp efter.

Magnus har tidigare figurerat i media då han skrivit om betygsinflation vilket är ett reellt problem i Sverige idag. Ett sätt att hantera det problemet är med någon slags extern examination. IB-examen är ett utmärkt exempel på detta. Här rättar jag som lärare inte mina egna elevers prov utan de rättas centralt. Det kan då aldrig uppkomma någon diskussion kring att läraren rättar på ett snällt sätt eller sätter för höga betyg (eller för låga). I Sverige stramas nu regeleverket kring de nationella proven upp och varje år ska t ex 300000 prov kontrollrättas centralt. Detta är välkommet!

Magnus tog upp ett intressant tema kring de färdigheter som vi behöver träna våra barn i men som inte är vad som bejakas i vår kultur idag. Det handlar om kvaliteter som vi vet är mycket viktiga för att man ska fungera som arbetstagare men som det nästan är fult att betona i skolan. Vad jag talar om är sådant som disciplin, uthållighet och förmågan att vänta på belöning för en insats. Dessa kvaliteter är inte utmärkande för människan i en kultur där omedelbar behovstillfredsställelse är ledordet. Magnus gick så långt att han hävdade att om man besitter de här värdefulla icke-kognitiva egenskaperna spelar den formella utbildningen mindre roll för om du är anställningsbar. Hur gör vi för att få våra skolor att öva dessa?

Reportage matematik

I senaste numret av Skolvärlden kan vi läsa om ett matteprojket i Umeå, drivet av universitetslektorn Gunnar Sjöberg. Projektet är riktat till elever i årskurs 6 och 9 som har svårt för matte men vill förbättra sina kunskaper. Grunden ska vara forskning och beprövad erfarenhet, vilket förstås låter bra. Det som dock fångade mitt intresse i artikeln var att Gunnar inte var främmande för att tala om för eleverna att de måste jobba hårt för att nå ett mål. Han säger: "Vi måste få fram attityden att lärandet handlar om hårt arbete. Idag ska allt vara roligt hela tiden. Jag håller inte med om det." Jag tror att lektor Sjöberg är något mycket viktigt på spåren. Det ska naturligtvis alltid vara en lärares ambition att försöka göra lektioner så roliga som möjligt för att på det sättet få eleverna med sig. Med detta sagt får vi inte hamna i ett läge där elever ges uppfattningen att om ämnet eller lektionen inte är rolig, så är det lärarens fel och ansvar. Det kan vara så men är det sällan. Det är vikitgt att både skola och föräldrar förmedlar att vissa saker är jobbiga att lära sig. Det krävs ibland blod, svett och tårar men belöningen när man förstått något är värt ansträngningen. Konstigt är att ett sådant synsätt inte är svårt att få acceptans för inom idrotten där många barn och ungdomar är villiga att underkasta sig mycket hård träning på moment de (ännu) inte behärskar. Samma logik borde gälla i skolan. I en kultur där kravet på omedelbar stimulans och belöning är central kan det vara svårt att få uppslutning för ett mer "kämpande" synsätt på hur kunskap förvärvas och insikter uppstår. Likväl är det vuxenvärldens skyldighet att ständigt påtala detta.