Har varit på skolkonferens i Växjö under två dagar. Där har sedan 25 år tillbaka varje år samlats skolpolitiker, skolchefer och rektorer för att ta del av intressanta föreläsningar och seminarier. Jag kommer på min blogg att ge några reflektioner.
Det mest intressanta under första dagens förmiddag var ett samtal mellan främst Magnus Henrekson och Mats Öhlin. Magnus är professor i nationalekonomi och VD för Institutet för näringslivsforskning. Mats är skolchef i Haninge kommun. Jag fick förmånen att träffa honom för ett år sedan då jag just tillträtt som kommunalråd. Mats är mycket klok och har lyft skolan i Haninge på ett imponerande sätt.
Mats tog upp det faktum att alldeles för många lämnar årskurs nio utan godkända betyg i alla ämnen. Vi bekymrar oss över detta men inser sällan hur viktigt det är att ha alla med sig hela vägen. Alldeles för många elever tillåts allt för länge fortsätta i skolan utan att deras kognitiva brister verkligen uppmärksammas och åtgärdas. Nu införs ju nationella prov i åk 3, 6 och 9 (sedan tidigare) och detta är steg i rätt riktning men i Haninge har man kunskapskontroller varje år från det att barnen är 4 (!) år. Detta är nödvändigt för att varje år säkerställa att alla hänger med och lär sig det som de förväntas lära sig under det aktuella läsåret.
Magnus tog upp det här med rättigheter. Vi har en tendens att vara något enögda när det gäller det här i skolan. Det är mycket lätt att hävda att man som elev har rättigheter (och det har man förstås) men man har faktiskt också skyldigheter. Skyldigheterna är inte lika klart uttalade men jag skulle gärna se en debatt kring vilka dessa är. Här kommer förslag på några:
1) Jag har en skyldighet att komma till skolan varje dag (förutom när jag är sjuk förstås) och vara fysiskt och mentalt förberedd på en intressant arbetsdag.
2) Jag har en skyldighet att göra mitt bästa och fråga läraren om det är något jag inte förstår.
3) Jag har en skyldighet att gentemot mina skolkamrater agera på ett sätt som underlättar för dem att lära sig så mycket som möjligt.
4) Jag har en skyldighet att agera respektfullt mot skolans personal och genom mitt uppträdande visa att de har ett av samhällets viktigaste arbeten.
Den här listan kan säkert kompletteras på många sätt. Gör gärna det!
Magnus och Mats var överens om att en del av förklaringen till att Finland lyckas så väl i internationella kunskapsundersökningar är att de tagit efter den svenska skolmodellen och läroplanen fram till 1962 och sedan konsoliderat den. Det som hänt i skolsverige från 1962 till 2006 är en mörk period som Folkpartiet under Björklunds ledning nu försöker städa upp efter.
Magnus har tidigare figurerat i media då han skrivit om betygsinflation vilket är ett reellt problem i Sverige idag. Ett sätt att hantera det problemet är med någon slags extern examination. IB-examen är ett utmärkt exempel på detta. Här rättar jag som lärare inte mina egna elevers prov utan de rättas centralt. Det kan då aldrig uppkomma någon diskussion kring att läraren rättar på ett snällt sätt eller sätter för höga betyg (eller för låga). I Sverige stramas nu regeleverket kring de nationella proven upp och varje år ska t ex 300000 prov kontrollrättas centralt. Detta är välkommet!
Magnus tog upp ett intressant tema kring de färdigheter som vi behöver träna våra barn i men som inte är vad som bejakas i vår kultur idag. Det handlar om kvaliteter som vi vet är mycket viktiga för att man ska fungera som arbetstagare men som det nästan är fult att betona i skolan. Vad jag talar om är sådant som disciplin, uthållighet och förmågan att vänta på belöning för en insats. Dessa kvaliteter är inte utmärkande för människan i en kultur där omedelbar behovstillfredsställelse är ledordet. Magnus gick så långt att han hävdade att om man besitter de här värdefulla icke-kognitiva egenskaperna spelar den formella utbildningen mindre roll för om du är anställningsbar. Hur gör vi för att få våra skolor att öva dessa?
