Fick en fråga om jag ville delta i ett skolpolitiskt nätverk i Folkpartiet och det var jag förstås positiv till. Första mötet för min del var i måndags och vi var ett 25-tal skolpolitiker från hela landet som fick förmånen att komma till riksdagens ledamotshus och tillbringa en dag där. Där fick vi träffa Björklund, Nyamko och statssekreteraren Östberg. Det var mycket givande att dels få höra "statsmaktens" uppfattning i en rad frågor, dels prata med andra skolpolitiker som står inför samma frågor som vi brottas med i Strängnäs.
Björklund, som ju under 15 år var kommunpolitiker med skolan som huvudområde, betonade inlednngsvis för oss att det finns en oerhörd risk med att man i en kommunal skolnämnd hamnar i ett läge där man bara pratar ekonomi och organisation. Att dessa förutsättningar är i ordning är av yttersta vikt men man måste sedan få tid att ägna sig åt skolans huvuduppdrag: hur går det med barnens lärande? Vi försöker nu i Strängnäs att leva efter den devisen och på varje nämnd står en skola i fokus samtidigt som vi tar del av kontaktpolitikernas rapporter kring sina verksamhetsbesök. Igår var det Mälarenheten (Fogdö, Härad, Tosterö) som redovisade sin verksamhet samtidigt som vi läste rapporter från besök på Thomasgymnasiet och Mariefreds förskolor.
De stora utmaningarna för skolan i Sverige är enligt Björklund:
Försämrade kunskaper
Ordningsproblem
Avhopp från gymnasieskolan
Läraryrkets sjunkande status
Som vi alla vet har regeringen sjösatt en rad reformer för att komma åt dessa utmaningar. Nu gäller det bara att de implementeras på avsett sätt och här har naturligtvis vi i kommunerna ett stort ansvar.
Utbildningsministern tryckte också på den väl kända insikten att det som mäts blir gjort. Det är därför viktigt att vi som politiker intresserar oss för resultatutvecklingen i skolorna och frågar efter rätt saker.
Vi har i Sverige under allt för lång tid haft ett för stort tolkningsutrymme för lärarna kring vad som ska tas upp i undervisningen. Det som i praktiken har blivit följden av allt för otydliga läroplaner och kursplaner har varit att läromedelsförfattarna har bestämt kursinnehållet. Med den nya läroplanen arbetas detta problem bort. Där anges ju vad det centrala innehållet är i varje ämne.
Vi uppmanades att satsa på lärlingsutbildningar i våra kommuner. De elever som går en lärlingsutbildning upplever ofta att kraven både är lägre och högre när de är ute på sin arbetsplats. Kraven är lägre då det inte ställs samma krav på teoretiska färdigheter som i skolan men de är högre på så sätt att arbetsgivaren kräver att man kommer till arbetet, att man kommer i tid och att man har med sig rätt material. Här finns mycket att ta vidare in i skolan. Vad gäller lärlingsutbildningar är det också, enligt ministern, läge att börja se kommunen som en stor arbetsgivare med plats för lärlingar. Hur ska framtidens välfärdsarbetare rekryteras på ett smart sätt? Jo, bland annat genom att kommunen har lärlingsplatser inom förskolan, äldreomsorg, gata/park etc. Här måste vi bli mycket bättre.
Björklund uppmanade oss att satsa på matematikämnet. Det är säkert riktigt men jag tror, efter att ha tagit intryck av hjärnforskaren Martin Ingvar, att läsningen är ännu mer fundamental. Om du ställs inför ett lästal i matten och måste ägna en stor del av din hjärnkapacitet åt att försöka förstå vad som står, då riskerar du att inte kunna ägna själva problemlösningen tillräckligt med tid. Slutsatsen blir att våra skolor bör satsa stenhårt på att få våra barn att bli lustfyllda läsare. Detta pågår på flera håll och lyckade exempel bör spridas vidare.
