"Världens bästa skitskola" är titeln på en mycket intressant serie om den svenska skolan som UR nu visar (ur.se/play). I det första avsnittet fick vi reda på att runt 13000 elever går varje ur svensk grundskola utan att ha minst godkänt i alla ämnen. Reportern besöker sin gamla skola, Årbyskolan i Eskilstuna och träffar där sin tidigare lärare Hans Ekström. Hans Ekströn är idag riksdagsledamot för Socialdemokraterna och har tidigare varit Eskilstunas starke man. Han menar att man måste förstå de dåliga studieresultaten i Eskilstuna mot bakgrund av att det är en traditionell arbetarstad med svaga studietraditioner. Även rektorn på Årbyskolan menar att det är orealistiskt att tro att alla elever ska bli godkända i alla ämnen. Reportern gör då ett besök på en skola i närheten, nämligen Internationella Engelska skolan (IES), där eleverna når betydligt högre resultat. Det redovisas i reportaget inte några siffror kring föräldrarna socioekonomiska bakgrund på de båda skolorna men jag skulle gissa att det skiljer sig åt. Detta är trots allt viktigt att ha med sig men det kan förstås inte vara en ursäkt för att inte göra allt man kan för att alla ska bli godkända. Det finns säkert en rad "inomskolanfaktorer" som också är centrala att ha med för att få hela förklaringen. Läraren på IES uttrycker stora förväntningar på sina elever. Det verkar också finnas en kultur av ordning och reda på skolan som säkert också bidrar.
I Strängnäs ser vi hur elevernas socioekonomiska bakgrund skiljer sig åt väsentligt på olika skolor. Det finns en stor skillnad mellan hur det ser ut för kommunala och fristående huvudmän. Detta visar sig sedan i utfallet på den så kallade Salsapengen. Den utgår till respektive skola beroende på hur föräldrarnas utbildningsbagkgrund och en rad andra socioekonomiska faktorer ser ut. Vad vi kan se är att skillnaderna mellan olika huvudmän ökat det senaste året. Skillnaden är inte dramatisk men ändå illavarslande. Det får inte bli så att den kommunala skolan blir skolan som eleverna vars föräldrar inte varit förutseende nog att ställa sina barn i friskolekö hamnar i. Vi kommer från majoritetens sida att göra allt vad som står i vår makt för att förhindra en sådan utveckling. Friskolor, gärna med en ideell drivkraft som motor, med lite olika profiler är ett värdefullt inslag i skolutbudet men bör ses som ett komplement till en väl fungerande kommunal skola. För att säkerställa att detta blir fallet bör spelreglerna vara så likartade som möjligt. Den nya skollagen försöker hantera denna fråga. Genom Salsafaktorn kommer de skolor som har något svårare förutsättningar att få mer resurser att röra sig med. Så bör det vara. Det kan dessutom diskuteras om meddelarfrihet bör gälla för personal på friskolor. Jag tycker det. Notera även att en friskolas styrelsemöten är stängda för allmänheten. I vår kommun är barn-och utbildningsnämndens sammanträden, vilka ju är den kommunala skolans styrelsemöten, öppna för allmänheten. Det är inte självklart vad som bör gälla här.
