"Plikten, profiten och konsten att vara människa". Så lyder titeln på Göran Rosenbergs fantastiska bok från 2003. Rosenberg skärskådar politiken och retoriken i ett samhälle där vi är på väg att glömma att människan inte bara är fri utan också beroende, att hon inte bara är individ utan också samhällsvarelse, att hon inte bara kan göra saker som hon själv tjänar på utan också har anledning att göra saker som hon själv förlorar på. Han gör nedslag i antiken, på medeltiden och i industrialiseringen på 1800-talet. Han rör sig obehindrat mellan de stora tänkarna i idé- och filosofihistorien. Vi får läsa hans tolkningar av Machiavelli, Platon, Hume, Kant, Marx, Mill, Smith och flera andra. Han använder hela verktygslådan för att förstå vad det är som händer i vårt samhälle (exemplen kommer både från USA och Sverige) där sjukhus, sjukhem, skolor, fängelser på ett tämligen oproblematiskt sätt läggs under profitens paraply istället för pliktens. Vilka konsekvenser detta kan få redogör Rosenberg för och visar vilka enorma kontrollinstitutioner som måste byggas upp för att försöka säkerställa att den leverans som beställaren vill ha (nämligen staten/kommunen) verkligen blir den som levereras. Riskerna för korruption blir också betydande.
Jag kommer, de dagar då jag inte bloggar om något annat, att citera denna mycket läsvärda bok. I början av boken får man bl a följa författarens reflektioner över hans svärfars sista dagar i livet. Svärfadern levde sina sista månader på ett sjukhem där många vårdbiträden passerade förbi. En anledning till att det var så många vårdbiträden under så kort tid var att sjukhemmet använde sig av ett bemanningsföretag. Man ringde in personal för en timme, en dag eller en vecka. Konsekvensen av detta blir att de gamla och mycket hjälplösa människor som tvingas leva på sådana sjukhem tvingas leva med ständigt nya vårdbiträden som de aldrig hinner lära känna och som aldrig hinner lära känna dem. Mellan vårdare och vårdade som vet att de aldrig kommer att lära känna varandra och kanske aldrig ens se varandra igen, eftersom de gjorts helt utbytbara inför varandra, kan svårligen några individöverskridande band uppstå.
När svärfadern dör är det en ung manlig vårdare som håller hans hand. Denne vårdare hade inte försvunnit utan blivit kvar på sjukhemmet en längre tid. Någon slags relation hade uppstått dem två emellan. När Rosenberg på s. 51 reflekterar över denna relation och varför den vårdaren höll svärfar i handen låter det så här:
"Jag tror nämligen inte att det gick ingick i den unge mannens uppgift som vårdbiträde att att hålla döende människor i handen. Jag vet naturligtvis att det ibland är vårdbiträdens uppgift att vaka över döende och att det finns organisationer som vårdar sådana uppgifter, men i en organisation där utbytbarheten av människor har satts i system, eller i varje fall inte längre ses som oförenlig med uppgiften att ge omsorg åt gamla och hjälplösa, kan det rimligen inte ingå i vårdpersonalens uppgift att hålla de människor i hand som råkar ligga för döden på den arbetsplats som de just den timmen eller den dagen eller den veckan råkar bemanna. Och om det så gjorde, vore det djupt självmotsägelsefullt. Uppgiften att hålla en döende människa i handen får sin betydelse genom att den som dör betyder något för den som håller i handen och att den som håller i handen betyder något för den som dör och är därför svårförenlig med uppgiften att vara utbytbar (även om en utbytbar människa i sista hand är bättre än ingen alls). Människor som betyder något för oss är inte utbytbara. Människor som har till uppgift att ge omsorg åt gamla och hjälplösa människor har till främsta uppgift att betyda något för dem."
torsdag 11 augusti 2011
torsdag 30 juni 2011
Svar till ledarsidan
Jag fick idag in ett svar i ekuriren på den ledare de skrev igår:
Det pågår nu ett intensivt arbete i Strängnäs kommuns skolor för att ytterligare förbättra resultaten. I detta arbete har vi valt att hämta inspiration från de mest framgångsrika skolkommunerna. Det betyder att det pedagogiska ledarskapet stärks, kunskapsresultaten utvärderas i varje ämne och följs upp systematiskt, lektionens helighet värnas, förtjänstfulla lärarinsatser premieras, tjänster som ämnesansvariga lärare införs i några ämnen, läxhjälp uppmuntras och sommarskolan blir i år den största vi upplevt. Det har bara gått ett halvår men mycket har hänt. Utöver detta har majoriteten beslutat om den största investeringen på våra skollokaler någonsin: 100 miljoner kommer de närmaste tre åren att läggas på att fräscha upp dem.
Vad gäller frågan om vilka som är lämpliga huvudmän för våra grundskolor och gymnasier är det ett tema som jag som ombud på Folkpartiets landsmöte i höst rimligen bör ha en uppfattning kring. En internationell utblick ger då viss vägledning. Nederländerna, som har störst andel friskolor i världen, finansierar sina friskolor via skattsedeln och den skola som använder sina pengar till andra ändamål än utbildning får böter. De privatskolor som finns i Finland drivs som allmännyttiga samfund utan ekonomisk vinning. I Danmark får bara icke-vinstdrivande stiftelser vara huvudmän. I England, som med stort intresse följt den svenska skolans utveckling, har nu de första "free schools" etablerats. De har mycket stora likheter med de svenska friskolorna men med ett undantag: de får inte dela ut överskott till ägarna.
För att få syn på dessa mönster behöver man inte vara halvsocialist. Det räcker med att man höjer blicken och inte går vilse.
Det pågår nu ett intensivt arbete i Strängnäs kommuns skolor för att ytterligare förbättra resultaten. I detta arbete har vi valt att hämta inspiration från de mest framgångsrika skolkommunerna. Det betyder att det pedagogiska ledarskapet stärks, kunskapsresultaten utvärderas i varje ämne och följs upp systematiskt, lektionens helighet värnas, förtjänstfulla lärarinsatser premieras, tjänster som ämnesansvariga lärare införs i några ämnen, läxhjälp uppmuntras och sommarskolan blir i år den största vi upplevt. Det har bara gått ett halvår men mycket har hänt. Utöver detta har majoriteten beslutat om den största investeringen på våra skollokaler någonsin: 100 miljoner kommer de närmaste tre åren att läggas på att fräscha upp dem.
Vad gäller frågan om vilka som är lämpliga huvudmän för våra grundskolor och gymnasier är det ett tema som jag som ombud på Folkpartiets landsmöte i höst rimligen bör ha en uppfattning kring. En internationell utblick ger då viss vägledning. Nederländerna, som har störst andel friskolor i världen, finansierar sina friskolor via skattsedeln och den skola som använder sina pengar till andra ändamål än utbildning får böter. De privatskolor som finns i Finland drivs som allmännyttiga samfund utan ekonomisk vinning. I Danmark får bara icke-vinstdrivande stiftelser vara huvudmän. I England, som med stort intresse följt den svenska skolans utveckling, har nu de första "free schools" etablerats. De har mycket stora likheter med de svenska friskolorna men med ett undantag: de får inte dela ut överskott till ägarna.
För att få syn på dessa mönster behöver man inte vara halvsocialist. Det räcker med att man höjer blicken och inte går vilse.
tisdag 28 juni 2011
Frågor till vinstdrivna friskolor
Jag fick idag in en insändare i Ekuriren. Se nedan:
"Marknadsekonomin, där fria företagare med ett vinstmotiv i ryggen erbjuder varor och tjänster på en arena där de söker konsumenternas köpintresse, har skapat ett exempellöst välstånd både i Sverige och över stora delar av världen. De alternativa samhällssystem som prövats har inte bara inneburit ekonomiskt armod utan även ett omfattande politiskt förtryck. Segern för marknaden som organiserande princip för samhällsekonomin kan därmed verka uppenbar. Riktigt så enkelt är det dock inte. Den fråga som kommer att uppta mycket av skoldebatten i Sverige de närmaste åren är om skolor ska få drivas av ägare som har vinst som sin yttersta drivkraft. Jag har, trots mina liberala grundreflexer, på senare tid börjat ifrågasätta detta.
För att skaffa mig ett bättre underlag för ett definitivt ställningstagande ville jag ställa ett antal frågor till några stora ägare av friskolor. Det föll sig naturligt att börja med den största friskoleaktören på gymnasieområdet i Sverige. Där fanns dock ingen information om deras ägare på hemsidan varför jag fick fråga om detta explicit. Svaret var att ägarna är ett utländskt riskkapitalbolag. Jag har tillskrivit dem nedanstående frågor men ännu inte fått något svar. Jag väljer därför att publicera frågorna offentligt och hoppas att detta ska bidra till att de besvaras.
1) Vad är syftet med ert ägande?
2) Hur länge avser ni att äga företaget?
Fredrik Lundgren (fp)
"Marknadsekonomin, där fria företagare med ett vinstmotiv i ryggen erbjuder varor och tjänster på en arena där de söker konsumenternas köpintresse, har skapat ett exempellöst välstånd både i Sverige och över stora delar av världen. De alternativa samhällssystem som prövats har inte bara inneburit ekonomiskt armod utan även ett omfattande politiskt förtryck. Segern för marknaden som organiserande princip för samhällsekonomin kan därmed verka uppenbar. Riktigt så enkelt är det dock inte. Den fråga som kommer att uppta mycket av skoldebatten i Sverige de närmaste åren är om skolor ska få drivas av ägare som har vinst som sin yttersta drivkraft. Jag har, trots mina liberala grundreflexer, på senare tid börjat ifrågasätta detta.
För att skaffa mig ett bättre underlag för ett definitivt ställningstagande ville jag ställa ett antal frågor till några stora ägare av friskolor. Det föll sig naturligt att börja med den största friskoleaktören på gymnasieområdet i Sverige. Där fanns dock ingen information om deras ägare på hemsidan varför jag fick fråga om detta explicit. Svaret var att ägarna är ett utländskt riskkapitalbolag. Jag har tillskrivit dem nedanstående frågor men ännu inte fått något svar. Jag väljer därför att publicera frågorna offentligt och hoppas att detta ska bidra till att de besvaras.
1) Vad är syftet med ert ägande?
2) Hur länge avser ni att äga företaget?
3) Är det lämpligt att riskkapitalbolag ägnar sig åt det kanske viktigaste och mest långsiktiga ett samhälle kan ägna sig åt: utbildning.
4) Kan det någon gång finnas en konflikt mellan vad som är bra för värdetillväxten i företaget och vad som är bäst för elevernas behov av en bra utbildning?
5) Ägarna till en kommunal skola eller en non-profitdriven skola behöver inte se till något annat intresse än elevernas kunskapsutveckling. Hur påverkar det verksamheten att ni har andra drivkrafter?
6) Finns det en risk att det på en skola som har ett vinstkrav uppkommer en kultur med betygsinflation och undervisningsformer som under förespegling att de handlar om en bra pedagogik egentligen bara handlar om att spara lärartid?
Fredrik Lundgren (fp)
Ordf. barn- och utbildningsnämnden i Strängnäs"
lördag 25 juni 2011
Lärarens arbetstid
Det diskuteras nu flitigt hur vi i Sverige kan få läraryrkets status att stiga från det nära-nollpunkten-läge som det nu befinner sig i. Det krävs förstås ett batteri av åtgärder där allt från insatserna för att höja kvaliteten på lärarutbildningen till lärarlegitimation är steg i rätt riktning. Det ser nu också ut som om lärarfacken kommer att ta strid för rejäla lönelyft. Lärarnas Riksförbund verkar vara inne på att en generell höjning av lönen med 10000 kr/månad är vad som behövs. Det kan säkert ligga en del i detta och här har vi från kommunernas sida ett ansvar att ta steg i rätt riktning. Ett bland många problem är förstås att det finns många löntagargrupper (företrädesvis kvinnodominerade) i kommunerna som, vid en jämförelse, ter sig underbetalda. Samtidigt kan vi inte höja kommunalskatten hur mycket som helst. I Strängnäs har vi sagt att den inte ska höjas under mandatperioden och det står vi fast vid.
Vilka ytterligare verktyg finns då för att få lärarna att känna välförtjänt yrkesstolthet? Ett kraftfullt sådant är kontrollen över arbetstiden. Fördelen med detta instrument är att det inte kostar pengar samtidigt som det skickar signalen att vi ser lärarna som professionella med förmågan att bestämma själva över en del av sin arbetstid. Niklas Stenlås (forskare vid Institutet för famtidsstudier) skriver välformulerat om detta på följande sätt:
"För att en professionell yrkesverksamhet ska fungera väl måste de professionella själva ha tillfälle att tillämpa sina yrkesnormer och ha makt att definiera vad som är ett gott arbete. De nya arbetsgivarna har dock inte velat betrakta läraryrket som ett kunskapsyrke. Den tidigare självklara uppfattningen att den tid läraren inte uppträdde i klassrummet måste få ägnas förberedelser och efterarbete eftersom god undervisning kräver detta har arbetsgivaren betraktat med misstroende. Trenden i avtal efter avtal har varit mot att endast den tid läraren uppträder i klassrummet ska räknas. Tid för förberedelser och efterarbete har mer eller mindre helt trängts ut av möten, administration och arbete som inte har med lärarrollen att göra. Ytterst är detta en bekräftelse på läraryrkets statusnedgång, men också en tydlig vink om att arbetsgivaren antingen inte förstår eller vill förstå vad en kunskapsförmedlande yrkesroll kräver - eller helt enkelt inte bryr sig om ifall skolan sysslar med god kunskapsförmedling eller ej." (Från boken Kommunaliseringen av skolan. Vem vann - egentligen, Ekerlids förlag, 2011)
Vilka ytterligare verktyg finns då för att få lärarna att känna välförtjänt yrkesstolthet? Ett kraftfullt sådant är kontrollen över arbetstiden. Fördelen med detta instrument är att det inte kostar pengar samtidigt som det skickar signalen att vi ser lärarna som professionella med förmågan att bestämma själva över en del av sin arbetstid. Niklas Stenlås (forskare vid Institutet för famtidsstudier) skriver välformulerat om detta på följande sätt:
"För att en professionell yrkesverksamhet ska fungera väl måste de professionella själva ha tillfälle att tillämpa sina yrkesnormer och ha makt att definiera vad som är ett gott arbete. De nya arbetsgivarna har dock inte velat betrakta läraryrket som ett kunskapsyrke. Den tidigare självklara uppfattningen att den tid läraren inte uppträdde i klassrummet måste få ägnas förberedelser och efterarbete eftersom god undervisning kräver detta har arbetsgivaren betraktat med misstroende. Trenden i avtal efter avtal har varit mot att endast den tid läraren uppträder i klassrummet ska räknas. Tid för förberedelser och efterarbete har mer eller mindre helt trängts ut av möten, administration och arbete som inte har med lärarrollen att göra. Ytterst är detta en bekräftelse på läraryrkets statusnedgång, men också en tydlig vink om att arbetsgivaren antingen inte förstår eller vill förstå vad en kunskapsförmedlande yrkesroll kräver - eller helt enkelt inte bryr sig om ifall skolan sysslar med god kunskapsförmedling eller ej." (Från boken Kommunaliseringen av skolan. Vem vann - egentligen, Ekerlids förlag, 2011)
lördag 18 juni 2011
Stallarholmen
Veckans andra kommundelsbesök på kommunalrådsturnén gick till Stallarholmen. Dagen inleddes på Stallarholmsskolan där rektor Tor och Stephan Eriksson tog emot oss. Vi fick en gedigen presentation av Anna Skördare som är ordförande i Föräldraföreningen. Anna är mycket engagerad och driver på både oss politiker och skolledningen. Det är bra när det finns sådan energi. Det gäller bara att kanalisera den på rätt sätt och det tycker jag att Anna gör. Hon visade på en rad både problem och möjligheter som Stallarholmsskolan har. Det är sedan länge känt att man upplever resursfördelningssystemet som orättvist. Problemet är bara att alla rektorer upplever det som orättvist. När det gäller Stallarholmen lyfter man gärna fram att det är ett problem att man inte får optimala klasstorlekar. Det kan ett år vara 39 elever i en årskurs, nästa år 49, tredje året 46 etc. Så kommer det att se ut under överskådlig framtid och visst är det så att en fristående skola, som har en rejäl kö, kan bestämma hur många man tar in varje år, t ex 2x28 elever. Det skapar, utifrån en klasstanke, mer optimala förutsättningar men det är kanske läge att börja fundera i andra termer än klasser. I sista hand är det ju en enskild elev som ska få så bra undervisning som möjligt utifrån hennes/hans förutsättningar och det är inte naturgivet att det alltid måste ske i en organisationsform som utgår från klassbegreppet. Sådana här alternativa organisationer förekommer på olika ställen i Sverige och jag drar mig för egen del till minnes när jag för nästan 30 år sedan läste på High School i USA. Då fanns visserligen "Class of 84" men det betydde helt enkelt alla elever som tog "studenten" det året. I övrigt var undervisningen organiserad utifrån olika ämnen och kurser som eleverna förväntades söka utifrån sina individuella önskemål och behov. Detta blir förstås enklare på gymnasiet men jag tror det finns inslag som även kan användas på grundskolan. Meritvärdet för åk 9 sjönk väsentligt på Stallarholmsskolan det här året men skolledningen gav en nöjaktig förklaring till att det blev så. Man visade också en förståelse för att det är nu är elevernas kunskapsutveckling i de enskilda ämnena som står högst upp på agendan.
Efter besöket på grundskolan blev det en sväng via sporthallen till förskolan som bara har tre år på nacken. Där bedrivs, vad jag kan se, en mycket bra verksamhet och personalen verkar engagerade i sitt arbete. Efter lunch tittade vi närmare på Cooptomten där det nya ålderdomshemmet ska byggas. Som framgick i tidningen i veckan kommer byggstarten att skjutas fram ett år till 2014. Det har att göra med att vi nu gör en satsning på 100 miljoner på skollokalerna och investeringsutrymmet är inte obegränsat.
Stefan Seidel, som är en av många engagerade stallarholmsbor, målade upp planerna för Drömfabriken som han och några andra entreprenörer vill förverkliga. Tanken är att den ska vara en mötesplats för både gamla och unga i Stallarholmen. Låt oss se om vi från kommunens sida kan vara Stefan m fl behjälpliga i detta på många sätt vällovliga projekt.
På kvällens utfrågning, dit ca 20 medborgare + områdesstyrelsen hade kommit, fick vi som vanligt många frågor om trafik och på vatten- och avloppstemat. Jag försökte även förklara att vi från politikens sida vill ge enskilda skolor så stora frihetsgrader som möjligt med hänsyn tagen till de strukturer (t ex maten) som vi redan sitter förankrade i. Det är i grunden sunt att enskilda skolor och enskilda rektorer vill bestämma så mycket som möjligt själva och försöka styra alla kostnader, från lokalvård till läromedel. Här har friskolorna en annan möjlighet men vad som sällan uppmärksmmas är att det faktiskt även kan finnas fördelar med att tillhöra en koncern (privat eller kommunal). Flera av de friskolor som gör bäst ekonomiska resultat (jag vill inte uttala mig om det pedagogiska) gör det p g a de tillhör en stor koncern och kan dra nytta av detta. Det borde inte vara omöjligt att på ett bättre sätt nyttja de stordriftsfördelar som på vissa områden även finns på skolans domän.
Tack Iwan och områdesstyrelsen för en givande dag i Stallarholmen!
Efter besöket på grundskolan blev det en sväng via sporthallen till förskolan som bara har tre år på nacken. Där bedrivs, vad jag kan se, en mycket bra verksamhet och personalen verkar engagerade i sitt arbete. Efter lunch tittade vi närmare på Cooptomten där det nya ålderdomshemmet ska byggas. Som framgick i tidningen i veckan kommer byggstarten att skjutas fram ett år till 2014. Det har att göra med att vi nu gör en satsning på 100 miljoner på skollokalerna och investeringsutrymmet är inte obegränsat.
Stefan Seidel, som är en av många engagerade stallarholmsbor, målade upp planerna för Drömfabriken som han och några andra entreprenörer vill förverkliga. Tanken är att den ska vara en mötesplats för både gamla och unga i Stallarholmen. Låt oss se om vi från kommunens sida kan vara Stefan m fl behjälpliga i detta på många sätt vällovliga projekt.
På kvällens utfrågning, dit ca 20 medborgare + områdesstyrelsen hade kommit, fick vi som vanligt många frågor om trafik och på vatten- och avloppstemat. Jag försökte även förklara att vi från politikens sida vill ge enskilda skolor så stora frihetsgrader som möjligt med hänsyn tagen till de strukturer (t ex maten) som vi redan sitter förankrade i. Det är i grunden sunt att enskilda skolor och enskilda rektorer vill bestämma så mycket som möjligt själva och försöka styra alla kostnader, från lokalvård till läromedel. Här har friskolorna en annan möjlighet men vad som sällan uppmärksmmas är att det faktiskt även kan finnas fördelar med att tillhöra en koncern (privat eller kommunal). Flera av de friskolor som gör bäst ekonomiska resultat (jag vill inte uttala mig om det pedagogiska) gör det p g a de tillhör en stor koncern och kan dra nytta av detta. Det borde inte vara omöjligt att på ett bättre sätt nyttja de stordriftsfördelar som på vissa områden även finns på skolans domän.
Tack Iwan och områdesstyrelsen för en givande dag i Stallarholmen!
torsdag 16 juni 2011
Mariefred
På kommunalrådsturnén var vi i veckan i Mariefred där områdesstyrelsen, under ledning av Arne Arvidsson, hade lagt upp ett mycket bra program. Det började på morgonen med besök på Mariefreds skola där rektorerna Ann och Peter presenterade sin verksamhet. Det känns mycket stabilt där och med en bra skolledning, kompetent personal där nästan alla redan klarar behörighetskraven för 2015 och fräscha lokaler finns alla förutsättningar på plats för den skolan. Dessutom såg vi att en ny Kulanplan anlagts på skolgården. Dessa kulanplaner har vi mycket goda erfarenheter av i kommunen och den här i Mariefred blir ett värdefullt tillskott för att få barnen att röra på sig på raster och på fritiden. Det går inte att bara sitta vid datorn!
När det gäller kunskapsresultaten på Mariefreds skola är de godtagbara men jag blir bekymrad över de stora skillnader i betygsresultat på Nationella prov och slutbetyg som eleverna erhåller i åk 9. I svenska, matte och biologi var avvikelsen mer än 30% vilket kräver en närmare analys.
Efter skolbesöket blev vi guidade till området för den nya idrottsplatsen. Under entusiastisk ledning av ordförande i IFK Mariefred Ronnie Törnblom fick vi reda på att man nu är i inledningen av markarbetena och att om allt går enligt plan ska man kunna spela fotboll på konstgräset redan nästa vår. Det kommer ju att byggas två konstgräsplaner (en sjumanna och en elvamanna), en naturgräsplan, en idrottshall för handboll och innebandy och en hockeyrink med tak. Hockeyrinken kommer att ha två sidor täckta i och med att idrottshallen och omklädningsrummen täcker var sin sida. Glädjande att höra att intresset för fotbollsskolan i år är mycket stort och att även många föräldrar vill engagera sig i ungdomslagen. I något fall har man t o m sagt nej till föräldrar då laget redan haft full besättning av tränare. Detta är verkligen ett lyxproblem i dagens idrottssverige. IFK Mariefred gör inte någon elitsatsning utan lyfter barn- och ungdomsverksamheten. Det är ett mycket viktigt arbete som görs i den här föreningen. Fortsätt så!
Från idrottsplatsen gick turen vidare till Solvändan där vi fick en visning av lokaler som interiört var riktigt fräscha trots att byggnaden säkert är upp emot 40 år gammal. Det stora problemet på Solvändan är att rummen inte har dusch och toalett och vid alla nybyggnationer idag är detta en självklarhet. Detta måste på sikt rättas till. Har själv mycket lite erfarenhet av att vistas i vårdmiljöer och kan inte komma ifrån att jag blir lite nedstämd av att se ålderdomen på ett så här påtagligt sätt. Är övertygad om att omhändertagandet är det allra bästa men bara det faktum att olika funktioner (både kroppsliga och mentala) successivt slås ut kan inte vara roligt.
Innan lunch hann vi titta på en del exploateringar kring Jagbacken. En del var smakfullt gjorda men på några ställen var väl inte hänsyn tagen till den befintliga topografin i tillräckligt stor utsträckning. Lunchen åt vi på förskolan Marielund som jag tidigare besökt och där upplevelsen är att det är en väl fungerande förskola som många söker sig till.
Efter lunch träffade vi företagarrföreningen i Mariefred och hade ett bra samtal om hur vi med samverkan mellan näringen och kommunen kan få ännu bättre utväxling på besöksnäringen. Det handlar om att hitta en rimlig avvägning mellan vad det offentliga ska stå för och vad näringen ska bidra med. Gränsdragningen är inte självklar och jag noterade att det i Stockholm för tre månader sedan öppnades en privat turistbyrå. De angav en rad goda skäl för varför t o m en turistbyrå kan drivas i privat regi.
Dagens sista studiebesök gjordes på Gripsholsviken där Jonströmmer och hans medarbetare berättade om den mycket intensiva verksamhet som pågår där. Det var mycket inspirerande att lyssna på hur man strävar efter att bli ett erkänt Vasaloppscenter. Redan till den kommande vintern räknar man med att kunna erbjuda ett konstsnöspår på 2,5 kilometer. Utöver skidåkningen kan man erbjuda mountainbikespår och vanliga löparspår. I en längre framtid fanns fler spännande planer. På konferensdelen har Jonströmmer anställt en ny VD som fick berätta om sin verksamhet. Hon betonade vikten av det bemötande som konferensgästerna får från hennes medarbetare. Det bemötandet kan bara uppkomma på ett naturligt sätt om man upplever att man arbetar på en bra arbetsplats med ett bra ledarskap som får varje medarbetare att känna sig delaktig i verksamheten. Rektor Nina Lidfors på Gripsholmsskolan fick sedan berätta om sin skola och de influenser från Finland som hon tagit med sig in i skolan. Det handlar om tre saker:
1) Kärlek och gränser. Alla barn ska känna sig varmt omhändertagna men samtidigt veta att det finns gränser för vad som är ok att göra mot sin omgivning.
2) Yrkesstolthet. Nina är angelägen om att lärarna på hennes skola känner yrkesstolthet över vad de arbetar med. De har ett av världens viktigaste jobb och de måste få känna detta varje dag.
3) Sisu. Eleverna måste fostras i en kultur där det är självklart att man måste arbeta envetet (=sisu) för att komma framåt.
Jag tror att Ninas framgångsrecept är väl värt att ta med sig in i många verksamheter.
Dagen avslutades med en frågestund på Grafikens Hus där ett 40-tal medborgare slutit upp.
Tack Arne för en väl planerad dag!
När det gäller kunskapsresultaten på Mariefreds skola är de godtagbara men jag blir bekymrad över de stora skillnader i betygsresultat på Nationella prov och slutbetyg som eleverna erhåller i åk 9. I svenska, matte och biologi var avvikelsen mer än 30% vilket kräver en närmare analys.
Efter skolbesöket blev vi guidade till området för den nya idrottsplatsen. Under entusiastisk ledning av ordförande i IFK Mariefred Ronnie Törnblom fick vi reda på att man nu är i inledningen av markarbetena och att om allt går enligt plan ska man kunna spela fotboll på konstgräset redan nästa vår. Det kommer ju att byggas två konstgräsplaner (en sjumanna och en elvamanna), en naturgräsplan, en idrottshall för handboll och innebandy och en hockeyrink med tak. Hockeyrinken kommer att ha två sidor täckta i och med att idrottshallen och omklädningsrummen täcker var sin sida. Glädjande att höra att intresset för fotbollsskolan i år är mycket stort och att även många föräldrar vill engagera sig i ungdomslagen. I något fall har man t o m sagt nej till föräldrar då laget redan haft full besättning av tränare. Detta är verkligen ett lyxproblem i dagens idrottssverige. IFK Mariefred gör inte någon elitsatsning utan lyfter barn- och ungdomsverksamheten. Det är ett mycket viktigt arbete som görs i den här föreningen. Fortsätt så!
Från idrottsplatsen gick turen vidare till Solvändan där vi fick en visning av lokaler som interiört var riktigt fräscha trots att byggnaden säkert är upp emot 40 år gammal. Det stora problemet på Solvändan är att rummen inte har dusch och toalett och vid alla nybyggnationer idag är detta en självklarhet. Detta måste på sikt rättas till. Har själv mycket lite erfarenhet av att vistas i vårdmiljöer och kan inte komma ifrån att jag blir lite nedstämd av att se ålderdomen på ett så här påtagligt sätt. Är övertygad om att omhändertagandet är det allra bästa men bara det faktum att olika funktioner (både kroppsliga och mentala) successivt slås ut kan inte vara roligt.
Innan lunch hann vi titta på en del exploateringar kring Jagbacken. En del var smakfullt gjorda men på några ställen var väl inte hänsyn tagen till den befintliga topografin i tillräckligt stor utsträckning. Lunchen åt vi på förskolan Marielund som jag tidigare besökt och där upplevelsen är att det är en väl fungerande förskola som många söker sig till.
Efter lunch träffade vi företagarrföreningen i Mariefred och hade ett bra samtal om hur vi med samverkan mellan näringen och kommunen kan få ännu bättre utväxling på besöksnäringen. Det handlar om att hitta en rimlig avvägning mellan vad det offentliga ska stå för och vad näringen ska bidra med. Gränsdragningen är inte självklar och jag noterade att det i Stockholm för tre månader sedan öppnades en privat turistbyrå. De angav en rad goda skäl för varför t o m en turistbyrå kan drivas i privat regi.
Dagens sista studiebesök gjordes på Gripsholsviken där Jonströmmer och hans medarbetare berättade om den mycket intensiva verksamhet som pågår där. Det var mycket inspirerande att lyssna på hur man strävar efter att bli ett erkänt Vasaloppscenter. Redan till den kommande vintern räknar man med att kunna erbjuda ett konstsnöspår på 2,5 kilometer. Utöver skidåkningen kan man erbjuda mountainbikespår och vanliga löparspår. I en längre framtid fanns fler spännande planer. På konferensdelen har Jonströmmer anställt en ny VD som fick berätta om sin verksamhet. Hon betonade vikten av det bemötande som konferensgästerna får från hennes medarbetare. Det bemötandet kan bara uppkomma på ett naturligt sätt om man upplever att man arbetar på en bra arbetsplats med ett bra ledarskap som får varje medarbetare att känna sig delaktig i verksamheten. Rektor Nina Lidfors på Gripsholmsskolan fick sedan berätta om sin skola och de influenser från Finland som hon tagit med sig in i skolan. Det handlar om tre saker:
1) Kärlek och gränser. Alla barn ska känna sig varmt omhändertagna men samtidigt veta att det finns gränser för vad som är ok att göra mot sin omgivning.
2) Yrkesstolthet. Nina är angelägen om att lärarna på hennes skola känner yrkesstolthet över vad de arbetar med. De har ett av världens viktigaste jobb och de måste få känna detta varje dag.
3) Sisu. Eleverna måste fostras i en kultur där det är självklart att man måste arbeta envetet (=sisu) för att komma framåt.
Jag tror att Ninas framgångsrecept är väl värt att ta med sig in i många verksamheter.
Dagen avslutades med en frågestund på Grafikens Hus där ett 40-tal medborgare slutit upp.
Tack Arne för en väl planerad dag!
onsdag 8 juni 2011
Trygghetskameror
Besökte idag Blombackaskolan i Södertälje för att lära mig mer om de kameror som de för fyra år sedan installerade för att skapa en tryggare skolmiljö. Rektor Claes Eriksson hade vänligheten att berätta om detta verktyg som ju används över allt i vårt samhälle numera.
Man har alltså installerat ett rätt stort antal kameror på alla de fyra våningsplan som huvudbyggnaden utgörs av. Ungefär hälften av kamerorna är synliga och hälften är dolda. Det finns tydligt markerat vid varje ingång till skolan att lokalen är kameraövervakad. Alla korridorer och alla skåp nås av en kamera. Det går alltså inte att bryta sig in i ett skåp eller göra någon som helst åverkan utan att bli upptäckt. Det finns även kameror i biblioteket, datasalen och matsalen. Alla centrala ytor är alltså "täckta". De digitala kameror som nu används ger en mycket god bildkvalitet.
Alla kameror är påslagna dygnet runt och kopplade till en centraldator där allt spelas in. Det är ett ytterst fåtal som kommer åt centraldatorn (den är placerad i ett låst utrymme) och kan följa vad som sker i realtid eller som är det vanliga: inspelat material. Allt som skett den senaste veckan kan man gå tillbaka och titta på. Sedan raderas materialet. Det är alltså bara när någon incident (skadegörelse, inbrott i skåp, obehörig som kommer in på skolan etc.) inträffat som man går in till datorn och skaffar sig en bild av vad som inträffat. Den intressanta sekvensen kan sedan lätt läggas på ett usb-minne och bifogas en eventuell polisrapport.
Claes berättar att han inte stött på några protester kring det här. Personal, elever och föräldrar verkar förstå att det handlar om att skapa största möjliga trygghet för eleverna. Ibland kan föräldrar vilja se vad deras barn gjort men Claes låter dem inte se materialet. I en eventuell rättegång kan bildbevisen dyka upp. I nästan alla fall erkänner dock en elev direkt när de får klart för sig att de blivit filmade. Vid skadegörelse blir det då också lätt att veta vem som ska ha räkningen.
Jag blev mycket övertygad av vad jag såg och tror att detta är ett instrument som vi bör använda på en del skolor i Strängnäs kommun. Trygghetsvinsterna överväger här helt klart det integritetsintrång det innebär att bli fångad på film i sin vardagsmiljö
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)