Konferens med Svenskt Näringsliv

Var idag på konferens på Arlanda. Arrangör var Svenskt Näringsliv och temat löd "Inspirationsdag om företagsklimat". Vi var runt 130 deltagare som satt placerade vid runda bord med 7-8 deltagare vid varje bord. Tanken var att vi dels skulle kunna lyssna på föreläsarna, dels prata med varandra kring särskilda teman. Dagen inleddes med att ordförande i Svenskt Näringsliv Kenneth Bengtsson pratade om sin bakgrund och vad han såg som de viktigaste förändringarna för att skapa ett mer företagsvänligt klimat i Sverige. Hans recept kan sammanfattas i fyra punkter.

För det första måste det bli enklare, mindre riskfyllt och mer lönsamt att starta företag. För det andra måste det bli enklare att anställa och matchningen måste bli bättre. Vi måste våga säga till ungdomarna att inte bara gå på sina drömmar utan även upplysa dem om att de framöver ska försörja sig och då finns det ett antal yrken som ger goda möjligheter till detta. Det gäller både teoretiska och praktiska sysselsättningar. För det tredje måste det bli lättare att investera. Det betyder att ägarskatter och kapitalskatter bör ses över. Kenneth verkade, föga förvånande, nöjd med regeringens sänkning av bolagsskatten men han menade att detta inte räcker. Det måste för det fjärde bli enklare att ta ett jobb. Arbetsmarknaden är alldeles för stel och måste bli mer flexibel.

Näste talare var chefsekonomen Stefan Fölster som är en flitig debattör i media. Han menade att ett land hela tiden måste arbeta med att förbättra sitt företagsklimat och tog som exempel Sydkorea. När finanskrisen slog till 2008 tillsatte presidenten ett Globaliseringsråd som identifierade 600 lagar och 3500 regler som försvårade för företagen och därför skulle avskaffas. Det skedde också.

Fölster noterade att vi har ett ovanligt lågt byggande av bostäder i Sverige. Det behövs alldeles för många tillstånd och vi behöver en bättre planprocess. Vad kan då, enligt Fölster, göras för att förbättra den här processen?
1) Översiktsplanen ska hela tiden vara aktuell. Bättre att revidera ÖP med några års mellanrum än att vänta 15 år innan man tar sig an den igen.
2) Handläggningen av ett byggärende måste ske snabbare i alla led.
3) Inför ett skiljedomsinstitut vad gäller plan- och byggfrågor.
4) Låt externa experter avlasta kommunerna när de har en hög belastning.
5) Visa en öppenhet för alternativt framtagna planer.
6) Inför en mer tvingande regional planering.
7) Ge bättre incitament att växa. Begränsa olika särkrav.

Efter dessa två talare följde exemepl från en rad kommuner (Ängelholm, Timrå, Växjö och Sunne). Jag fick intrycket att den här frågan med företagsklimat är en het fråga och det bör den vara. En entreprenör som vill etablera sig eller växa i en kommun ska få ett bra bemötande och kommunen ska visa sig från sin allra bästa sida. Sedan måste förstås en kommun hela tiden hålla på lagkrav och rättssäkerhet.

Föreläsning med John Steinberg

Var igår, tillsammans med kommunens förskolechefer och rektorer, på en föreläsning med pedagogikdoktorn John Steinberg. John är amerikan men har bott i Sverige sedan 1971 och skrivit ett 45-tal böcker. Själv har jag bara läst "Lektionen är helig" - en mycket bra bok.

John sa mycket tänkvärt under de tre timmar han föreläste men låt mig lyfta fram det viktigaste. Han tryckte inledningsvis på att utveckling i skolans värld är beroende av:
1) Personligt ledarskap
2) Skolkultur
3) Samhällsförändingar/Regelverk

Genom att dela upp det på detta sätt ser man att det är möjligt att ute på en enskild skola göra väldigt mycket för att få förbättringar till stånd. Det personliga ledarskapet är varje lärares och rektors ansvar och likadant med skolkultur. Dessa faktorer är i hösta grad påverkbara lokalt, vilket vi ibland tenderar att glömma. Samhällförändringar och regelverk är inget man rår på på den enskilda skolan utan det är något man måste anpassa och förhålla sig till.

John tryckte på att de nya metoderna (projektform, eget arbete, grupparbete) kräver MER av struktur, ledarskap, planering, kontroller och utvärderingar. Så ser det tyvärr inte ut på många håll där dessa metoder används. Då lämnas eleverna alldeles för "ensamma" i sitt arbete och inlärning, effektivitet och nytta blir lidande.

På tal om olika metoder hävdade John att val av metod bara påverkar lektionens kvalitet med 20%. 40% beror på bemötandet och 40% på genomförandet. Metoden förklarar alltså väldigt lite. Lektioner kan genomföras både på ett fantastiskt bra och fantastiskt dåligt sätt med alla metoder.

När det gäller bemötandet kan läraren göra på helt rätt eller helt fel sätt. Det handlar ofta om små subtila detaljer som hur man agerar när några elever är stökiga längst bak i klassrummet. Står man kvar längst fram och ställer till en stor scen eller rör man sig nästan obemärkt längst ner och "hanterar" situationen? Exemplen kan mångfaldigas.

Hur sprider man då en positiv skolkultur? Ledorden är tre. För det första måste varje lärare få känna stolthet när hen gjort en bra lektion. Läraren ska få säga "Nu har jag haft en fantastisk lektion". Sprid den goda berättelsen. Börja varje arbetslagsmöte med att varje lärare berättar ett gott exempel från veckan. Det andra ledordet är generositet som innebär att man delar med sig av bra exempel, bra läromedel, bra lektionsupplägg, bra sätt att hantera en bråkig elev etc. För det tredje måste man som lärare visa sig sårbar. Erkänn, när det är påkallat, att den här eleven klarar jag inte av att hantera. Vad ska jag göra? Hjälp mig.

Sammanfattningsvis var detta en mycket givande förmiddag.

Replik publicerad

I tisdags skrev Maria von Beetzen en debattartikel där hon bl a angrep mig. Idag fick jag mitt svar publicerat.

Maria von Beetzen (M) kritiserar mig för att jag vid ett sammanträde med kommunstyrelsen inte kunde ange hur många elever våra undervisningsgrupper på grundskolan består av. Den som på nära håll följer utvecklingsarbetet i Strängnäs kommuns skolor vet att skolorna idag ofta har organisationer med mer flexibla grupperingar av elever, där ett antal vuxna möter ett antal barn i olika formationer under en skoldag. Syftet är att lärarnas skriftande kompetenser ska utnyttjas på allra bästa sätt.

Ett konkret exempel från en av våra skolor kan se ut så här. I årskurs 2 finns 40 elever och där undervisar sammanlagt tio lärare under en skolvecka. Klassbegreppet är avskaffat. En elev som kommer till skolan en viss veckodag vet att årskursen är uppdelad i tre grupper. En grupp möter en lärare i samhällsorienterande ämnen, en annan har svenska med en annan lärare medan den tredje gruppen har lektioner utomhus med två lärare. Arbetslaget för de tidigare skolåren på den aktuella skolan har elevassistenter och specialpedagogiskt stöd. Dessa stödfunktioner finns med i elevgruppernas ordinarie arbete, vilket innebär att ibland leder flera vuxna en större grupp elever, vid andra tillfällen är grupperna mindre och leds av en vuxen. För att skapa trygghet och stabilitet finns alltid tydliga mentorsgrupper med en ansvarig lärare.

På 1970-talet, när jag själv gick i grundskolan, var klassen den främsta kategorin och undervisningsgruppen fixerad under hela läsåret. Mycket har hänt sedan dess. Jag hjälper dig gärna med ett studiebesök Maria.

Åker X 2

Igår var jag på trevliga arrangemang i Åker. Det första gällde mottagandet av elever och lärare i ett Comeniusprojekt. Jag hade blivit inbjuden att tala i Motstugan i Åker när elever och lärare från Tjeckien, Tyskland, Turkiet, Spanien, Italien och Polen skulle hälsas välkomna. Eleverna bor hos värdfamiljer i Åker och får möjlighet att under fem dagar lära känna vår kommun, besöka Stockholm och göra en massa aktiviteter tillsammans med våra elever. Eleverna är 15-16 år gamla och projektet heter "Bridges" som just syftar på vikten av att brygga broar mellan olika länder och kulturer. Två drivande språklärare på Åkersskolan har dragit igång detta tillsammans med kollegorna i de deltagande länderna. Projektet pågår under drygt två år och innebär möten i alla deltagande länder. Jag fick en mycket positiv bild av arrangemanget och är imponerad av de två språklärarnas engagemang och vilja att ge sina elever den här fantastiska möjligheten.

På eftermiddagen var det dags att skjuta startskott för byggandet av den nya förskolan i Åker. Den nya förskolan ska ligga på Skämby och kommer att hysa sex avdelningar. Den kommer inledningsvis när förskolan är klar om ett år att hysa drygt 60 barn från avdelningar som idag ligger utspridda i Åker. Förskolan kommer att ha ett eget tillagningskök och vara ett föredöme när det gäller energiförbrukning. Den beräknade energiförbrukningen är 62 kilowattimmar per kvadratmeter och år vilket är långt under kraven vid nyproduktion. Förskolan kommer också att förses med en 20 kvadratmeter stor solfångare som värmer upp en del av tappvarmvattnet och yttertaket beläggs med lågväxande sedum. När startskottet sköts var runt hälften av de barn som kommer att börja på förskolan nästa höst närvarande.

Replik publicerad

Fick idag en replik publicerad på ledarsidan.

Uppmaningen har gått fram. Kritisera gärna varandra i politiken men kritisera inte ledarskribenten. Gör du det kommer tidningen alltid se till att den får störst utrymme och sista ordet. Min replik (som var inskickad som en debattartikel) får cirka en femtedel av det utrymme som ledaren ges. Dessutom innehåller min artikel, för tredje gången i år, transkriptionsfel som försvårar läsningen.  Vad gäller innehållet i de verksamheter jag ansvarar för är det mycket som fungerar bra: förskolorna har över lag nöjda barn och föräldrar, Thomasgymnasiet har vänt en fallande söktrend, skolbarnomsorgen gör ett fantastiskt jobb, komvux och särskolan likaså. Påpekandet att kunskapsresultaten är för låga i den kommunala skolan är helt korrekt. Där ligger nu fokus. Redan till sommaren ska resultaten förbättras, i första hand på de två skolor som hade sjunkande meritvärde. På de två andra förbättrades ju betygen. Hur detta ska gå till och hur vi uppfyllt våra vallöften var jag inställd på att redogöra för när jag träffade tidningen för halvtidssummering. Rubriken blev ”Skolkaos ska leda till högre betyg”.

Artikel publicerad

Fick idag som en Replik på ledarsidan följande artikel publicerad:

Halva mandatperioden har passerat och det är dags för en summering. De olika aktörerna spelar sina roller helt enligt manus. Vi i majoriteten visar på att vi har en välskött ekonomi, många nöjda brukare i våra verksamheter, har gjort en massiv satsning på jobben och att vi redan uppfyllt 43 av de 87 punkter vi angav i vår majoritetsförklaring. Oppositionen fyller sina repliker med allt elände och vanskötsel som vi drabbat medborgarna med. Ledarskribenten på tidningen intar sin roll och hittar visserligen något litet positivt kring jobbsatsningen men annars är det förutsägbart.

Vems beskrivning av verkligheten är då den korrekta? Går det att hitta en sådan neutral utsiktspunkt? Det är nog svårt men låt oss använda oss av den kanske mest påtagliga indikatorn: flyttar folk till eller från Strängnäs?

Färsk demografisk statistik visar att vi redan nu nått årets mål för befolkningsökningen. Strängnäs kommun har mer än 33000 invånare. Flyttnettot (skillnaden mellan dem som flyttar från och dem som flyttar till Strängnäs) är hittills i år plus 28 procent.  Måttet nådde i augusti fantastiska 44%! Detta är förstås inte bara majoritetens förtjänst då befolkningen ökat under en lång tidsperiod men det kanske säger något om hur starkt ”varumärke” vår kommun är idag. 

Till alla nyinflyttade är det mot denna bakgrund lämpligt att säga: Välkomna till Strängnäs  kommun! Ni har gjort ett bra val och vi i Folkpartiet ska tillammans med övriga partier som styr göra den här kommunen ännu mer attraktiv.

Debattartikel om Slussen publicerad

Jag fick idag, tillsammans med mina kommunalrådskollegor, följande artikel publicerad i Ekruiren:

Vi i den styrande majoriteten i Strängnäs kommun föreslår fullmäktige att avstå från att underteckna avsiktsförklaringen gällande delfinansieringen av reglering av Mälaren. Vi anser att det är ett nationellt intresse som bör finansieras av staten.

Vi kan heller inte se att det finns någon lagreglerad skyldighet för kommuner att finansiera säkerhets- och sårbarhetsreducerande åtgärder för verksamheter där kommunen inte är myndighet. I kommunallagens 2 kap 1§ regleras frågan om kommunernas kompetens och då Stockholms kommun är juridisk ägare till Slussen inklusive vattendom borde detta inte rymmas i den kommunala kompetensen rörande Strängnäs kommun. Regeringens utredare, Ingemar Skogö hävdar att då förslaget är det mest kostnadseffektiva och kostnadsfördelningen är skälig bör det därför finnas grund för att fullmäktige beslutar i frågan. Nej, menar vi. Kommunfullmäktige kan endast grunda beslut på att rättsläget är klart vilket det inte är. Regelverket för den kommunala kompetensen att kommunen kan lämna bidrag till Mälarens reglering är allt för oklart och bör utredas.

Dessutom är bidraget per invånare, i våra ögon, omotiverat högt. Per invånare blir det 1386kr för boende i Strängnäs kommun medan i jämförelse bidraget per invånare i Stockholm blir 381kr. Motsvarande skulle då Stockholms stad betala hela 1,2 miljarder mot våra 45 miljoner – dvs mer än hela kostnaden för vattenregleringen.

Utredaren menar att Strängnäs kommun pg a sin befintliga bebyggelse, planerade bebyggelse och vattenförsörjning har mest att vinna på att Slussen byggs. Detta är inte korrekt. Att kommunen skulle hämta in kostnaderna genom att bebygga stränderna är en orimlig tanke. Stranden mot Mälaren är en unik tillgång för den biologiska mångfalden som varken vi som kommun eller länsstyrelsen i Sörmland anser ska bebyggas.

I detta fall finns det allt för många frågetecken som måste belysas innan man kan börja ens fundera på en kostnadsfördelning. Förutom ovanstående att det inte finns något tydligt stöd i kommunallagen för att ge bidrag, rättsläget bör utredas och problematiken kring va-kollektivets möjligheter till bidragsgivande och ägarförhållandena kring Slussen finns det flera andra oklarheter. Några av dessa frågetecken är utredarens brister i underlaget för fördelning enligt nyttoaspekt. Han anser enligt egna värderingar av planmaterialet att antalet kvadratmeter BTA av nytta, en markvärdering som saknar grund i de lokala marknadspriserna samt en mycket märklig analys av ”förgäveskostnader” pga att kommunen inte förväntas hålla sig till sina riktlinjer ska vara ett komplement till ovanstående.

Sammanfattningsvis kan man säga att det underlag som regeringens utredare Ingemar Skogö lämnat kommunerna för beslut brister i många väsentliga avseenden. Detta gör det omöjligt för oss som företrädare för medborgarna i Strängnäs kommun att följa utredarens förslag till beslut. Vi menar att denna fråga är av nationellt intresse och bör hanteras och finansieras av staten.