Avslutade i förra veckan Kristina Kappelins läsvärda bok om Berlusconi. Den heter "Berlusconi italienaren" och är utgiven i pocket på Brombergs förlag. Hela boken är intressant men det var kapitel ett "Italien och italienarna - en introduktion" som gav den allra största behållningen. Det kapitlet borde läsas av alla som ska åka till Italien eller har ett intresse för landet. Så här skriver författaren:
"Dagens italienare bär på en plågsam vetskap. De inser att Italien har gått på grund, stannat upp, släpat efter i utvecklingen. Men de vet inte från vilket håll de ska angripa problemet. Det kanske inte märks så mycket på ytan. Det gör ingenting i Italien, ytan är ju allt. Men om man skrapar på den aldrig så lite, träder ett förlegat, stelnat samhälle fram, som är så insnärjt i sina egna motsättningar att det verkar omöjligt att förändra. Spänningen mellan det gamla som står emot all förnyelse och det nya som vill fram och upp men inte får något utrymme är så stark, att man anar en förestående explosion."
Kapitlen om Berlusconi har olika teman: kvinnorna, medierna, rättsväsendet, maffian och internationella arenan. Det mest skrämmande är att Berlusconieran har inneburit en helt annan form av demokrati. Det är visserligen val, det finns ett parlament etc. men synen på vad politik är och hur den ska förvaltas och manifesteras har förändrats. Att sälja politik har blivit som att sälja vilken annan produkt som helst och detta är nog det mest skadliga. Mina vänner i Italien känner ett så stort förakt för Berlusconi att de inte vill använda hans namn.
När jag i veckan fick ett mejl av min vän Raffaele i Turin använde han uttrycket "the unmentionable" för Berlusconi.
Problemet med att Berlusconi betraktar Italien som sitt företag och styr utifrån den logiken illustreras bäst av en av Italiens mest framträdande näringslivsprofiler, Carlo de Benedetti. Han säger så här: "Berlusconi är en autokrat som företagsledare, men som person är han absolut inte ond, han är tvärtom överygad om att göra något gott. Hans verkliga problem är att han är en fruktansvärd lögnare, så till den grad att han till slut tror på sina egna lögner. Men orsaken till att jag kämpar mot honom är att han på grund av att han är en företagsledare som styr ett land, är en fara för demokratin. Jag skulle också vara det om jag gick in i politiken och använde samma kriterier för att administrera landet som jag har använt i mina företag. Och allt det som Berlusconi gör, även om han förmodligen själv tror att han gör gott, är att förstöra demokratin." Läs boken!
