Har idag varit på konferens anordnad av SKL. Temat var hur förskolan ska kunna grundas på vetenskap och beprövad erfarenhet. Vad beprövad erfarenhet är visar sig vara svårt att definiera. Det handlar inte om den enskilde medarbetarens personliga erfarenheter. Det måste vara något mer men vad det var tycker jag aldrig man kom fram till.
Lite intressant var att lyssna till Skolinspektionen som hade följande att berätta. Det finns ofta brister i utemiljön på förskolorna. Det kan också vara torftigt i de "kreativa" miljöerna, t ex målarrummet som på flera ställen används som förrårdsutrymme istället för målarrum. Det kan också vara leksaker som är sönder eller där t ex bitar saknas till pussel. Intensiteten i de mål som förskolan har att arbeta med varierar. Det brister ofta i arbetet med att bibringa respekt för andra kulturer och med att ge barnen möjligheter att förstå naturvetenskapliga fenomen. Varför ser det ut så här? Den ena förklaringen är att personalen har en bristande förtrogenhet och lojalitet med alla mål. De har också svårt att koppla verksamheten till målen. Den andra förklaringen har att göra med avsaknaden av fungerande utvärderingsmetoder som leder till förbättringsåtgärder. Det saknas också god dokumentation av verksamheten. Intressant var att höra att SI tycker att man måste dokumentera enskilda barns lärande och utveckling. Man trycker på att man på förskolan måste utveckla arbetet med att följa och dokumentera varje barns utveckling och lärande. Man säger också att förskolan ska utveckla arbetet med att få en samlad bild av barnens förändrade kunnande. SI säger dessutom att det pedagogiska uppdraget får idag för lite utrymme i jämförelse med det uppdrag som handlar om omsorg och fostran. Låt oss se hur vi kan ta fasta på detta budskap i Strängnäs.
