En skola med tilltro lyfter alla elever

"En skola med tilltro lyfter alla elever". Så heter Skolinspektionens (SI) rapport över erfarenheter och resultat från tillsyn och kvalitetsgranskning 2011. Jag har läst den och här följer några reflektioner utifrån vad som skrivits kring grundskolan.

I rapporten finns många anmärkningsvärda siffror men att nästan två tredjedelar av de granskade grundskolorna brister i att se till att eleverna når tillräckliga kunskapsresultat är den siffra som fick mig att reagera allra mest. Var tionde skola brister dessutom  i att bedriva undervisning som utgår från kursplanernas krav.

Det är tydligt att skolan inte lyckas i sitt kompensatoriska uppdrag. Resultaten visar att elever vars föräldrar saknar gymnasieutbildning löper fyra gånger högre risk än elever med gymnasie- eller högskoleutbildade föräldrar att lämna skolan utan slutbetyg, och endast sex av tio uppnår behörighet till gymansieskolans nationella program. I den mest utsatta gruppen elever visar det sig att en av fyra elever som påbörjar en gymnasieutbildning fyra år senare inte har avslutat den.

Skolan har idag svårt att hitta fram till en undervisning som möter varje elev på hens nivå. Denna individanpassning är förstås ett jättesvårt uppdrag för lärarna men man måste jobba på det och här kan säkert datorerna vara till stor hjälp. Över hälften av eleverna tycker idag att skolarbetet är för lätt.

Åtgärdsprogram ska, som alla vet, upprättas när en elev riskerar att inte nå målen. SI menar att de åtgärdsprogram som upprättas många gånger vittnar om svårigheter att utforma åtgärder som tar sin utgångspunkt i hur skolan bäst kan stödja elevens utveckling. Åtgärderna är istället ofta fokuserade på brister hos eleven, och tar sällan sikte på vad som kan förbättras i den ordinarie undervisningssituationen. Det här är också en mycket svår uppgift för skolan/lärarna då det faktiskt många gånger handlar om en inställnings- och motivationsfråga från elevens och vårdnadshavarnas sida. Om det verkligen är där problemet ligger borde detta tydligt få framgå i ett åtgärdsprogram.

Många rektorer och huvudmän förmår inte skapa tillräckliga förutsättningar för att skolan ska leva upp till sitt huvuduppdrag. Läraren och lärarens kompetens är skolans viktigaste resurs och den faktor inom skolan som har starkast effekt på elevernas resultat. SI menar att det är rektors uppgift att förvalta och utveckla denna resurs. Det behövs alltså ett mycket undervisningsnära ledarskap. Var fjärde lärare anser idag att rektorn på skolan inte är väl förtrogen med det dagliga arbetet. Många rektorer känner sig tyvärr obekväma med att ha synpunkter på det som sker i klassrummen och att följa upp undervisningen på ett sätt som kan uppfattas som utvärdering av enskilda lärare. Rektor ägnar istället tid åt hantering av enskilda elevärenden, administration och organisation. SI konstaterar att många rektorer behöver förtydliga roller och ansvar i organisationen och fördjupa kommunikationen med lärarna om kärnprocesserna och utvecklingsarbetet.

Ett annat problem med vissa rektorer är att de inte gör en uppföljning och analys av de samlade kunskapsresultaten på skolnivå. Det saknas då för huvudmannen viktiga underlag för att göra en utvärdering av resultaten på kommunnivå.

Många kommuner brister i sin styrning genom att man prioriterar och följer upp verksamheten utifrån helt andra mål än de nationella mål som gäller för skolan. På så sätt kan man också låta bristande måluppfyllelse passera år efter år utan att se de långsiktiga konsekvenserna för eleverna. Huvudmannen måste hela tiden efterfråga utvärderingar av uppnådda resultat och ska också tydligt signalera i vilken riktning skolorna ska arbeta.

På gymnasiesidan konstaterar SI att eleverna allt för sällan når de nationella målen. Runt två tredjedelar av de gymnasieskolor som granskades inom regelbunden tillsyn krävs på åtgärder avseende kunskapsresultaten. Var tionde lärare uppger att skolan inte utvärderar elevernas kunskapsutveckling fortlöpande i relation till kunskapskraven i läroplanen. Mer än hälften av skolorna brister i att utarbeta åtgärdsprogram som uppfyller författningarnas krav då en elev har behov av särskilda stödinsatser.

Det finns även problem vad gäller betygssättningen. Många lärare använder andra kriterier än de nationella betygskriterierna som underlag för betygssättning. Det kan handla om att lärararna väger in kriterier som tidsgränser för inlämning av elevarbeten för vissa betygsnivåer eller elevens personliga egenskaper och beteenden. Det finns även utvecklingsbehov vad gäller likvärdighet i bedömning.

Tråkigt att läsa är att var tredje elev inte anser att eleverna på skolan följer ordningsreglerna och var femte lärare tycker detsamma. Mer än fyra av tio elever anser att de har svårt att jobba i klassrummet för att andra elever stör.

På förskolesdian åtekommer samma kritik som jag diskuterat tidigare. Personalen brister i att följa, dokumentera och analysera det enskilda barnets allsidiga utveckling. Man utvärderar inte om den pedagogiska verksamheten har lett till en positiv utveckling hos det enskilda barnet. Det vanliga är att kommunen utvärderar aktiviteterna i form av hur själva genomförandet fungerade och mer sällan analyseras måluppfyllelsen i relation till förskolans uppdrag eller läroplanens mål. Det är sällsynt att kvalitetsarbetet fungerar som ett stöd i att utveckla och förbättra verksamheten genom att följa upp, utvärdera mot de nationella målen, identifiera brister och vidta åtgärder för förbättring.

Imperiers uppgång och fall

Såg ett fantastiskt program på Kunskapskanalen. Titeln var "Systemfel som hotar världen" och där granskades allt ifrån vårt ekonomiska system till miljöfrågan och terrorismen. Inledningsvis gavs en sammanfattning av de faser som ett imperium genomgår. Modellen är hämtad från John Glubbs "Fate of Empire" som kom för några år sedan. Här beskriver författaren, genom ett gediget historiskt material, hur alla stora imperier i människans historia verkar följa en gemensam utvecklings- och avvecklingskurva. Oavsett om vi tittar på det assyriska, det arabiska eller det brittiska imperiet så verkar de genomgå samma faser. Intressant är också att det inte verkar spela någon roll vilken teknologisk nivå imperiet befinner sig på. Vad som skiljer sig åt är hur det går till när imperierna upplöses. Där finns det alla möjliga varianter, en del mer brutala än andra. Livslängden på ett imperium är runt 10 generationer eller 250 år. Det går inte att komma ifrån att man frågar sig var USA, Europa, Östasien, Afrika etc. befinner sig nu om man följer de här stegen. Låt oss repetera de olika stadierna:

1) Pionjärernas tidsålder - här är folk fattiga men hårt arbetande. De är aggressiva och visar en vilja att härska. Människor är hungriga och inte bara i bokstavlig mening. De är hungriga och nyfikna på ny teknik och ny kultur och de har en känsla av att de är utvalda för att bestämma och regera. De börjar erövra grannar som har blivit "feta och lata".

2) Kommersiell expansion - nu hamnar de militära erövringarna i bakgrunden och handeln tar vid. Det byggs upp en effektiv byråkrati som ser till att ett växande välstånd kommer det stora flertalet till del. Fortfarande härskar värden som mod, patriotism och pliktkänsla.

3) Välståndets tid - nu träder individualismen fram. Var och en ska bli förmögen och framgångsrik. Strävan efter guld för egen del får företräde framför att göra sin plikt. Utbildningssystemet ställs om till att utbilda för jobb som ger hög lön.

4) Intellektets tid - här blir debatter det politiska verktyget. Det går från handling till ett evigt diskuterande. Imperiet är fortfarande starkt men det lever på lånad tid. Det producerar inga nyheter, erövrar inga nya territorier utan lever på tidigare framgångar. Imperiet har i det här stadiet ett gott självförtroende och låter sina värderingar och ideal spridas men det erövrar inga nya territorier. Imperiet tror att det räcker med att sprida den egna kulturen.

5) Dekadensens tid - nu börjar ett moraliskt och andligt förfall. Människorna tar inte vara på sig själva då de upplever att inget är värt att spara. Allt måste levas upp här och nu. Det sprider sig en stämning av att "låt oss nu äta, dricka och ha roligt då vi ändå ska dö förr eller senare". Hjältarna i imperiet blir under den här tiden sångaren, idrottaren och underhållaren. Den stora politikern eller militären fäster man ingen uppmärksamhet vid. Andra symptom på förfall är en odisciplinerad och överansträngd krigsmakt, ett stoltserande med rikedomar, stora skillnader mellan fattiga och rika, en önskan att leva av staten, en besatthet av sex och kanske mest påtagligt en valuta som faller i värde.

Vilka är orsakerna till att ett imperium hamnar i fas fem? Gloub listar fyra skäl:
a) För långt innehav av makt och välstånd
b) Själviskhet
c) Kärlek till pengar
d) Förlust av pliktkänsla

Det finns en hel del i Gloubs beskrivningar som jag ställer mig mycket kritisk till. Han betonar alldeles för mycket hur viktigt det är med militär expansion och militära dygder. Det kan ha gällt tidigare men nu har makt en mycket mer abstrakt karaktär än att behärska ett stort territorium. Nu handlar det om att få människor att omfamna ens egna värderingar och kultur. Slaget är om folks kognitiva kartor.

Gloub verkar också ha problem med starka kvinnor. Han ser en parallell mellan ett ökat inflytande för kvinnor och ett tilltagande förfall. Så är det förstås inte. Mycket av det kvinnor traditionellt har representerat är just de egenskaper världen behöver om vi ska ta hand om både varandra och den planet vi är utlämnade till.

Gloub har också en märklig syn på det här med diskussion och debatt. Han synes se detta som ett svaghetstecken men egentligen är det ju tvärtom. Demokratin är en av mänsklighetens främsta uppfinningar. Att kunna lösa konflikter utan våld torde vara ett gigantisk tecken på framsteg. "Votering är begärd och ska verkställas" finns det någon som sagt är de vackraste ord som existerar.

Sammanfattningsvis tycker jag det finns några intressanta aspekter på hans modell och särskilt kring fas fem och de tecken på förfall som där identifieras. Det finns anledning för oss att fråga oss om vi inte uppvisar flera av dessa och vad ska vi i så fall göra åt det? Det är en gigantisk fråga som bara ställs men inte besvaras här. Ett första steg måste dock vara att bli medveten om att det finns ett problem.

Skolinspektionens dag

I onsdags var det Skolinspektionens (SI) dag. Den återkommer varje år och SI presenterar där olika teman som de vill förmedla till lärarna, rektorerna, skolcheferna och huvudmännen. Den mest intressanta föreläsningen handlade om framgångsfaktorer i klassrummet. Vad som framkom var väl inte något direkt nytt men det kan ändå vara värt att repetera det som forskning och beprövad erfarenhet säger är det som utmärker en framgångsrik undervisningssituation.

För det första handlar det om lärarens kompetens och engagemang. Läraren måste visa ledarskap i klassrummet och då ska det framgå vad syftet med lektionen är och lektionen ska vara välorganiserad och välplanerad. Eleverna ska få en känsla för varför det är viktigt att kunna olika moment som ska gås igenom och det ska finnas en röd tråd genom lektionen. Dessutom måste eleverna få feedback på vad de gör och deras prestationer måste följas upp.

För det andra måste lärandemiljön i skolan vara trygg. Eleverna ska våga ta risker, ifrågasätta och göra misstag. Miljön ska vara tolerant. och läraren ska visa tilltro till elevernas förmåga att lära sig.

För det tredje ska undervisningen vara individanpassad. Varannan elev tycker idag att undervisningen är för enkel. Här tror jag själv att datorerna kan vara till stor hjälp för att ge varje elev utmaningar på den nivå där hen just nu befinner sig.

För det fjärde måste det finnas rimlig förutsättningar för lärarnas arbete. Skolan ska vara organiserad på ett funktionellt sätt och rektor ska hela tiden visa att hen sätter det pedagogiska arbetet främst.

Det punkter SI tar upp är säkert helt riktiga. Samtidigt ligger ett stort ansvar på den enskilde eleven och elevens föräldrar att förhålla sig seriöst till sitt skolarbete. Det kommer aldrig att gå, oavsett hur kompetenta lärarna är och oavsett hur pedagogiskt målmedveten rektorn är, att nå framgångar om eleven och hens föräldrar inte tar skolan på allvar. Jag har skrivit om detta tidigare och det blir allt mer tydligt för mig att ansvaret måste delas upp och varje aktör måste se var dennes ansvar börjar och slutar.

Skolpolitiskt nätverk

Vi är ett 25-tal folkpartistiska skolpolitiker från hela landet som ingår i ett nätverk som träffas en gång per termin. Initiativet till nätverket kom från Björklund när han tillträdde 2006. Syftet var att skapa en krets av kommunala skolpolitiker som kunde tillfrågas och reagera på de beslut som förbereds och genomförts från utbildningsdepartementet. Kommunerna är ju, även om Folkpartiet har en annan uppfattning, fortfarande huvudmän för skolan så det är där saker ska hända på marken. När vi tidigare träffats har det varit över en dag men nu fick vi ett dygn tillsammans och jag är imponerad av det intresse och engagemang som hela tiden visades av två ministrar (Björklund och Sabuni) och två statssekreterare (Bertil Östeberg och Maria Arnholm). Nedan tänker jag sammanfatta Björklunds anförande som han inledde träffen med.

När Folkpartiet tog över utbildningsdepartementet 2006 såg vi fyra stora problem som Sverige måste komma tillrätta med:

1) De sjunkande kunskapsresultaten

2) Läraryrkets dåliga status

3) Den dåliga studiedisciplinen i klassrummen

4) Gymnasiet som en utslagningsinstitution



De reformer som utreddes och nu kommit att träda i kraft är:

Ny skollag

Nya läroplaner och kursplaner

Nytt betygssystem och betyg i tidigare åler

Ny lärarutbildning

Ny yrkeshögskola


Björklund tryckte flera gånger på att det kommer att ta tid att få genomslag för reformerna. Jämför med ett rotavdrag som får omedelbart genomslag på beteendet. Om ett rotavdrag börjar gälla den 1 januari så är det redan första dagen hantverkare på plats i många svenska hem men en ny läroplan kräver en betydligt längre tid innan den får avläsbara effekter. Detta bekymrar förstås Björklund då det finns risk att även de nästkommande internationella kunskapundersökningarna kommer att visa att de svenska kunskapsresultaten dalar. På ett område kan man dock redan se effekt av regeringens skolreformer och det är vad gäller hur många elever som läser moderna språk och de svårare mattekurserna på gymnasiet. Tidigare var det så på gymnasiet att det spelade ingen roll för dina möjligheter att komma in på högskolan vilka kurser du läst. Kursen Matematik E var lika mycket värd som "Mumsig mat i mysig miljö". Det enda som räknades var betyget varför elever snabbt anpassade sig och vi fick ett dramatiskt fall i antalet elever som läste moderna språk och matematik på mer avancerad nivå. Nu är detta ändrat och moderna språk från steg 3 plus avancerade mattekurser ger så kallade meritpoäng vid ansökan till högskolan och antalet elever som läser dessa kurser har ökat dramatiskt. Högstadieungdomar och gymnasieelever har varit mycket snabba på att anpassa sig till nya incitament och detta är mycket glädjande.

Genom media har man lätt kunnat få intrycket att när det nya gymnasiet inte med automatik ger elever på yrkesprogrammen högskolebehörighet så har antalet elever på dessa program minskat dramatiskt. Så är inte fallet. Antalet har gått ner med 3,9% men då ska vi veta att Teknikprogrammet (som kommer att bli fyraårigt för att ge en gymnasieingenjörsexamen) fått många fler elever (från 4,9 till 6,7%). Detta räknas som ett teoretiskt program men är ju något mittemellan ett teoretiskt och yrkesförberedande program.

Läraryrkets status ska bl a höjas genom en ny lärarutbildning som det förstås tar många år innna den får genomslag. Den nya utbildningen tog in sina första elever ht-11 och här går man tillbaka till de gamla stadieindelningarna (låg, mellan och hög) där lågstadielärarnas huvuduppgift blir läs- och skrivinlärning. Förmågan att på ett bra sätt lära ut detta saknas tyvärr hos många av de lärare som idag undervisar på lågstadiet då de inte fått lära sig detta på utbildningen. För ämneslärarna ställs nu högre krav på att de ska ha djupa ämneskunskaper. Vi hade ju en mörk period i svensk skola där föreställningen var att bara man var lärare kunde man undervisa i vilket ämne som helst. Ett feltänk som haft allvarliga konsekvenser.

I december nästa år ska Skolverket, genom de extra resurser de fått, vara klara med utfärdandet av lärarlegitimationer. Björklund poängterade också att lärarna faktiskt fått ett mycket bra löneavtal för 2012. Genom de enorma förväntningar som de fackliga företrädarna skruvat upp blev dock många lärare besvikna. Det är egentligen helt rimligt att lärarna på sikt tjänar betydligt mer än idag men det gäller även fler andra grupper inom traditionella kommunala sektorer (skola, vård och omsorg). Hur detta ska kunna ske utan skattehöjningar har jag idag svårt att se.

En viktig reform för att höja lärarstatusen är den karriärreform som införs till hösten. Det har ju inte varit möjligt för lärare att göra karriär utan det har varit rektorsjobbet som varit den enda möjliga utvecklingsvägen. Nu tillskjuter regeringen pengar och inför lektorat och förstelärare. Lektoraten är till för de yrkesskickliga lärare som avlagt minst en licentiatexamen. Lektoraten kommer att ge 10000 kr mer i månaden. Notera att det inte räcker med att ha avlagt en licexamen. Man måste dessutom vara en erkänt skicklig lärare. Detta är bra men intressantast tycker jag är de så kallade förstelärarna som införs. Det rör sig inte heller om ett litet antal utan 10% av lärarna kommer att ha denna befattning. Förstelärare kan den bli som utöver formell behörighet visat en stor skicklighet i sättet att undervisa. Det ska vara en lärare som är en erkänt duktig pedagog och som kommer att få ett ansvar för att handleda kollegor, ta hand om nyexade lärare etc. Huvuddelen av tjänsten kommer dock, och detta är viktigt, att vara i fortsatt undervisning. Försteläraren är en aktiv framgångsrik lärare. Huvudmänen tillsätter huvudläraren och de extra pengarna kommer från staten. Försteläraren får 5000 kr extra i månaden.

Departementet ser även över hur byråkratin kan minska för lärarna. Det låter på utbildningsministern som att han tycker att kombinationen av betyg, individuella utvecklingsplaner och skriftliga omdömen är för mycket att hantera för lärarna om de nu ska koncentrera sig på sitt kärnuppdrag, nämligen undervisning.

På gymnasiesidan uppmanades vi kommunalpolitker att bygga ut lärlingsutbildningen, utnytta möjligheterna till programinriktat introduktionsprogram och bygga ut yrkesintroduktionen. Yrkesintroduktionen, som kan användas för de elever som inte är behöriga til gymnasiet, bör knytas hårt till behoven på den lokala arbetsmarknaden. Det finns statliga pengar att söka för den kommun som vill utveckla lärlingsprogrammen. Detta ska vi i Strängnäs titta närmare på.

SKL:s mattesatsning

Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) har tagit ett berömvärt initiativ. De vill bidra till att svenska elever väsentligt förbättrar sina resultat i matematik. Den mest kända studien som visar på behovet av detta är den så kallade PISA-studien som kommer med några års mellanrum. Här har Sverige under många år placerat sig väl men i den senaste mätningen faller vi både i matematik och naturvetenskap. SKL har därför ställt upp följande mål:
- Andelen som når lägsta nivån ska halveras
- Andelen som når högsta nivån ska öka
- Sverige ska höra till de tio bästa OECD-länderna

Strängnäs anmälde sitt intresse att delta i ett projekt som går ut på att ett antal kommuner träffas med jämna mellanrum och diskuterar en rad aspekter som behöver förbättras för att vi ska höja våra matteresultat. Vi ingår i en grupp tillsammans med Nacka, Österåker, Järfälla, Upplands-Bro och Vallentuna. Temat för den första träffen var Styrning och ledning. De deltagande kommunerna redovisade hur man kartlägger resultaten i matematik. Det visade sig att alla kommuner använde ungefär samma instrument. Den kanske viktigare frågan hur dessa resultat sedan används för att vässa undervisningen blev tyvärr mer marginellt behandlad.

Det är alltid intressant att jämföra sig med andra kommuner men det vore bra om vi framöver fick exempel från kommuner som kommit långt i arbetet på det området vi behandlar. Nu är det ju åtminstone teoretiskt möjligt att en rad dåliga kommuner försöker vägleda varandra. Hoppas SKL kliver fram och vågar visa vägen.

Konferens med Svenskt Näringsliv

Var idag på konferens på Arlanda. Arrangör var Svenskt Näringsliv och temat löd "Inspirationsdag om företagsklimat". Vi var runt 130 deltagare som satt placerade vid runda bord med 7-8 deltagare vid varje bord. Tanken var att vi dels skulle kunna lyssna på föreläsarna, dels prata med varandra kring särskilda teman. Dagen inleddes med att ordförande i Svenskt Näringsliv Kenneth Bengtsson pratade om sin bakgrund och vad han såg som de viktigaste förändringarna för att skapa ett mer företagsvänligt klimat i Sverige. Hans recept kan sammanfattas i fyra punkter.

För det första måste det bli enklare, mindre riskfyllt och mer lönsamt att starta företag. För det andra måste det bli enklare att anställa och matchningen måste bli bättre. Vi måste våga säga till ungdomarna att inte bara gå på sina drömmar utan även upplysa dem om att de framöver ska försörja sig och då finns det ett antal yrken som ger goda möjligheter till detta. Det gäller både teoretiska och praktiska sysselsättningar. För det tredje måste det bli lättare att investera. Det betyder att ägarskatter och kapitalskatter bör ses över. Kenneth verkade, föga förvånande, nöjd med regeringens sänkning av bolagsskatten men han menade att detta inte räcker. Det måste för det fjärde bli enklare att ta ett jobb. Arbetsmarknaden är alldeles för stel och måste bli mer flexibel.

Näste talare var chefsekonomen Stefan Fölster som är en flitig debattör i media. Han menade att ett land hela tiden måste arbeta med att förbättra sitt företagsklimat och tog som exempel Sydkorea. När finanskrisen slog till 2008 tillsatte presidenten ett Globaliseringsråd som identifierade 600 lagar och 3500 regler som försvårade för företagen och därför skulle avskaffas. Det skedde också.

Fölster noterade att vi har ett ovanligt lågt byggande av bostäder i Sverige. Det behövs alldeles för många tillstånd och vi behöver en bättre planprocess. Vad kan då, enligt Fölster, göras för att förbättra den här processen?
1) Översiktsplanen ska hela tiden vara aktuell. Bättre att revidera ÖP med några års mellanrum än att vänta 15 år innan man tar sig an den igen.
2) Handläggningen av ett byggärende måste ske snabbare i alla led.
3) Inför ett skiljedomsinstitut vad gäller plan- och byggfrågor.
4) Låt externa experter avlasta kommunerna när de har en hög belastning.
5) Visa en öppenhet för alternativt framtagna planer.
6) Inför en mer tvingande regional planering.
7) Ge bättre incitament att växa. Begränsa olika särkrav.

Efter dessa två talare följde exemepl från en rad kommuner (Ängelholm, Timrå, Växjö och Sunne). Jag fick intrycket att den här frågan med företagsklimat är en het fråga och det bör den vara. En entreprenör som vill etablera sig eller växa i en kommun ska få ett bra bemötande och kommunen ska visa sig från sin allra bästa sida. Sedan måste förstås en kommun hela tiden hålla på lagkrav och rättssäkerhet.

Föreläsning med John Steinberg

Var igår, tillsammans med kommunens förskolechefer och rektorer, på en föreläsning med pedagogikdoktorn John Steinberg. John är amerikan men har bott i Sverige sedan 1971 och skrivit ett 45-tal böcker. Själv har jag bara läst "Lektionen är helig" - en mycket bra bok.

John sa mycket tänkvärt under de tre timmar han föreläste men låt mig lyfta fram det viktigaste. Han tryckte inledningsvis på att utveckling i skolans värld är beroende av:
1) Personligt ledarskap
2) Skolkultur
3) Samhällsförändingar/Regelverk

Genom att dela upp det på detta sätt ser man att det är möjligt att ute på en enskild skola göra väldigt mycket för att få förbättringar till stånd. Det personliga ledarskapet är varje lärares och rektors ansvar och likadant med skolkultur. Dessa faktorer är i hösta grad påverkbara lokalt, vilket vi ibland tenderar att glömma. Samhällförändringar och regelverk är inget man rår på på den enskilda skolan utan det är något man måste anpassa och förhålla sig till.

John tryckte på att de nya metoderna (projektform, eget arbete, grupparbete) kräver MER av struktur, ledarskap, planering, kontroller och utvärderingar. Så ser det tyvärr inte ut på många håll där dessa metoder används. Då lämnas eleverna alldeles för "ensamma" i sitt arbete och inlärning, effektivitet och nytta blir lidande.

På tal om olika metoder hävdade John att val av metod bara påverkar lektionens kvalitet med 20%. 40% beror på bemötandet och 40% på genomförandet. Metoden förklarar alltså väldigt lite. Lektioner kan genomföras både på ett fantastiskt bra och fantastiskt dåligt sätt med alla metoder.

När det gäller bemötandet kan läraren göra på helt rätt eller helt fel sätt. Det handlar ofta om små subtila detaljer som hur man agerar när några elever är stökiga längst bak i klassrummet. Står man kvar längst fram och ställer till en stor scen eller rör man sig nästan obemärkt längst ner och "hanterar" situationen? Exemplen kan mångfaldigas.

Hur sprider man då en positiv skolkultur? Ledorden är tre. För det första måste varje lärare få känna stolthet när hen gjort en bra lektion. Läraren ska få säga "Nu har jag haft en fantastisk lektion". Sprid den goda berättelsen. Börja varje arbetslagsmöte med att varje lärare berättar ett gott exempel från veckan. Det andra ledordet är generositet som innebär att man delar med sig av bra exempel, bra läromedel, bra lektionsupplägg, bra sätt att hantera en bråkig elev etc. För det tredje måste man som lärare visa sig sårbar. Erkänn, när det är påkallat, att den här eleven klarar jag inte av att hantera. Vad ska jag göra? Hjälp mig.

Sammanfattningsvis var detta en mycket givande förmiddag.

Replik publicerad

I tisdags skrev Maria von Beetzen en debattartikel där hon bl a angrep mig. Idag fick jag mitt svar publicerat.

Maria von Beetzen (M) kritiserar mig för att jag vid ett sammanträde med kommunstyrelsen inte kunde ange hur många elever våra undervisningsgrupper på grundskolan består av. Den som på nära håll följer utvecklingsarbetet i Strängnäs kommuns skolor vet att skolorna idag ofta har organisationer med mer flexibla grupperingar av elever, där ett antal vuxna möter ett antal barn i olika formationer under en skoldag. Syftet är att lärarnas skriftande kompetenser ska utnyttjas på allra bästa sätt.

Ett konkret exempel från en av våra skolor kan se ut så här. I årskurs 2 finns 40 elever och där undervisar sammanlagt tio lärare under en skolvecka. Klassbegreppet är avskaffat. En elev som kommer till skolan en viss veckodag vet att årskursen är uppdelad i tre grupper. En grupp möter en lärare i samhällsorienterande ämnen, en annan har svenska med en annan lärare medan den tredje gruppen har lektioner utomhus med två lärare. Arbetslaget för de tidigare skolåren på den aktuella skolan har elevassistenter och specialpedagogiskt stöd. Dessa stödfunktioner finns med i elevgruppernas ordinarie arbete, vilket innebär att ibland leder flera vuxna en större grupp elever, vid andra tillfällen är grupperna mindre och leds av en vuxen. För att skapa trygghet och stabilitet finns alltid tydliga mentorsgrupper med en ansvarig lärare.

På 1970-talet, när jag själv gick i grundskolan, var klassen den främsta kategorin och undervisningsgruppen fixerad under hela läsåret. Mycket har hänt sedan dess. Jag hjälper dig gärna med ett studiebesök Maria.

Åker X 2

Igår var jag på trevliga arrangemang i Åker. Det första gällde mottagandet av elever och lärare i ett Comeniusprojekt. Jag hade blivit inbjuden att tala i Motstugan i Åker när elever och lärare från Tjeckien, Tyskland, Turkiet, Spanien, Italien och Polen skulle hälsas välkomna. Eleverna bor hos värdfamiljer i Åker och får möjlighet att under fem dagar lära känna vår kommun, besöka Stockholm och göra en massa aktiviteter tillsammans med våra elever. Eleverna är 15-16 år gamla och projektet heter "Bridges" som just syftar på vikten av att brygga broar mellan olika länder och kulturer. Två drivande språklärare på Åkersskolan har dragit igång detta tillsammans med kollegorna i de deltagande länderna. Projektet pågår under drygt två år och innebär möten i alla deltagande länder. Jag fick en mycket positiv bild av arrangemanget och är imponerad av de två språklärarnas engagemang och vilja att ge sina elever den här fantastiska möjligheten.

På eftermiddagen var det dags att skjuta startskott för byggandet av den nya förskolan i Åker. Den nya förskolan ska ligga på Skämby och kommer att hysa sex avdelningar. Den kommer inledningsvis när förskolan är klar om ett år att hysa drygt 60 barn från avdelningar som idag ligger utspridda i Åker. Förskolan kommer att ha ett eget tillagningskök och vara ett föredöme när det gäller energiförbrukning. Den beräknade energiförbrukningen är 62 kilowattimmar per kvadratmeter och år vilket är långt under kraven vid nyproduktion. Förskolan kommer också att förses med en 20 kvadratmeter stor solfångare som värmer upp en del av tappvarmvattnet och yttertaket beläggs med lågväxande sedum. När startskottet sköts var runt hälften av de barn som kommer att börja på förskolan nästa höst närvarande.

Replik publicerad

Fick idag en replik publicerad på ledarsidan.

Uppmaningen har gått fram. Kritisera gärna varandra i politiken men kritisera inte ledarskribenten. Gör du det kommer tidningen alltid se till att den får störst utrymme och sista ordet. Min replik (som var inskickad som en debattartikel) får cirka en femtedel av det utrymme som ledaren ges. Dessutom innehåller min artikel, för tredje gången i år, transkriptionsfel som försvårar läsningen.  Vad gäller innehållet i de verksamheter jag ansvarar för är det mycket som fungerar bra: förskolorna har över lag nöjda barn och föräldrar, Thomasgymnasiet har vänt en fallande söktrend, skolbarnomsorgen gör ett fantastiskt jobb, komvux och särskolan likaså. Påpekandet att kunskapsresultaten är för låga i den kommunala skolan är helt korrekt. Där ligger nu fokus. Redan till sommaren ska resultaten förbättras, i första hand på de två skolor som hade sjunkande meritvärde. På de två andra förbättrades ju betygen. Hur detta ska gå till och hur vi uppfyllt våra vallöften var jag inställd på att redogöra för när jag träffade tidningen för halvtidssummering. Rubriken blev ”Skolkaos ska leda till högre betyg”.

Artikel publicerad

Fick idag som en Replik på ledarsidan följande artikel publicerad:

Halva mandatperioden har passerat och det är dags för en summering. De olika aktörerna spelar sina roller helt enligt manus. Vi i majoriteten visar på att vi har en välskött ekonomi, många nöjda brukare i våra verksamheter, har gjort en massiv satsning på jobben och att vi redan uppfyllt 43 av de 87 punkter vi angav i vår majoritetsförklaring. Oppositionen fyller sina repliker med allt elände och vanskötsel som vi drabbat medborgarna med. Ledarskribenten på tidningen intar sin roll och hittar visserligen något litet positivt kring jobbsatsningen men annars är det förutsägbart.

Vems beskrivning av verkligheten är då den korrekta? Går det att hitta en sådan neutral utsiktspunkt? Det är nog svårt men låt oss använda oss av den kanske mest påtagliga indikatorn: flyttar folk till eller från Strängnäs?

Färsk demografisk statistik visar att vi redan nu nått årets mål för befolkningsökningen. Strängnäs kommun har mer än 33000 invånare. Flyttnettot (skillnaden mellan dem som flyttar från och dem som flyttar till Strängnäs) är hittills i år plus 28 procent.  Måttet nådde i augusti fantastiska 44%! Detta är förstås inte bara majoritetens förtjänst då befolkningen ökat under en lång tidsperiod men det kanske säger något om hur starkt ”varumärke” vår kommun är idag. 

Till alla nyinflyttade är det mot denna bakgrund lämpligt att säga: Välkomna till Strängnäs  kommun! Ni har gjort ett bra val och vi i Folkpartiet ska tillammans med övriga partier som styr göra den här kommunen ännu mer attraktiv.

Debattartikel om Slussen publicerad

Jag fick idag, tillsammans med mina kommunalrådskollegor, följande artikel publicerad i Ekruiren:

Vi i den styrande majoriteten i Strängnäs kommun föreslår fullmäktige att avstå från att underteckna avsiktsförklaringen gällande delfinansieringen av reglering av Mälaren. Vi anser att det är ett nationellt intresse som bör finansieras av staten.

Vi kan heller inte se att det finns någon lagreglerad skyldighet för kommuner att finansiera säkerhets- och sårbarhetsreducerande åtgärder för verksamheter där kommunen inte är myndighet. I kommunallagens 2 kap 1§ regleras frågan om kommunernas kompetens och då Stockholms kommun är juridisk ägare till Slussen inklusive vattendom borde detta inte rymmas i den kommunala kompetensen rörande Strängnäs kommun. Regeringens utredare, Ingemar Skogö hävdar att då förslaget är det mest kostnadseffektiva och kostnadsfördelningen är skälig bör det därför finnas grund för att fullmäktige beslutar i frågan. Nej, menar vi. Kommunfullmäktige kan endast grunda beslut på att rättsläget är klart vilket det inte är. Regelverket för den kommunala kompetensen att kommunen kan lämna bidrag till Mälarens reglering är allt för oklart och bör utredas.

Dessutom är bidraget per invånare, i våra ögon, omotiverat högt. Per invånare blir det 1386kr för boende i Strängnäs kommun medan i jämförelse bidraget per invånare i Stockholm blir 381kr. Motsvarande skulle då Stockholms stad betala hela 1,2 miljarder mot våra 45 miljoner – dvs mer än hela kostnaden för vattenregleringen.

Utredaren menar att Strängnäs kommun pg a sin befintliga bebyggelse, planerade bebyggelse och vattenförsörjning har mest att vinna på att Slussen byggs. Detta är inte korrekt. Att kommunen skulle hämta in kostnaderna genom att bebygga stränderna är en orimlig tanke. Stranden mot Mälaren är en unik tillgång för den biologiska mångfalden som varken vi som kommun eller länsstyrelsen i Sörmland anser ska bebyggas.

I detta fall finns det allt för många frågetecken som måste belysas innan man kan börja ens fundera på en kostnadsfördelning. Förutom ovanstående att det inte finns något tydligt stöd i kommunallagen för att ge bidrag, rättsläget bör utredas och problematiken kring va-kollektivets möjligheter till bidragsgivande och ägarförhållandena kring Slussen finns det flera andra oklarheter. Några av dessa frågetecken är utredarens brister i underlaget för fördelning enligt nyttoaspekt. Han anser enligt egna värderingar av planmaterialet att antalet kvadratmeter BTA av nytta, en markvärdering som saknar grund i de lokala marknadspriserna samt en mycket märklig analys av ”förgäveskostnader” pga att kommunen inte förväntas hålla sig till sina riktlinjer ska vara ett komplement till ovanstående.

Sammanfattningsvis kan man säga att det underlag som regeringens utredare Ingemar Skogö lämnat kommunerna för beslut brister i många väsentliga avseenden. Detta gör det omöjligt för oss som företrädare för medborgarna i Strängnäs kommun att följa utredarens förslag till beslut. Vi menar att denna fråga är av nationellt intresse och bör hanteras och finansieras av staten.

Formativ bedömning

I förra veckan var jag med på lärarnas fortbildningsdag som hade temat "Bedömning". Lyssnade på Carolin Heyer och Ingeborg Hull som berättade om hur de arbetar med formativ bedömning. Formativ bedömning är något annat än summativ bedömning som är det vi traditionellt sysslat med i skolan. En summativ bedömning summerar vad man kan på ett visst moment i form av t ex ett prov. "Du hade 20 av 25 på matteprovet. Nu går vi vidare" är ett typiskt uttryck för en summativ bedömning. Ett sätt att angripa samma prov men med formativ bedömning skulle kunna vara: "Fem tal är fel på provet. Sitt tillsammans med en kamrat och se om ni kan hitta och lösa problemen."

Den mest vedertagna definitionen av vad formativ bedömning är kommer från William och Black. Den lyder så här: "Practice in a classroom is formative to the extent that evidence about student achievement is elicited, interpreted, and used by teachers, learners, or their peers, to make decisions about the next steps in instruction that are likely to be better, or better founded, than the decisions they would have taken in the absence of the evidence that was elicited."

Jag tror det finns mycket att hämta för lärare på det här området. Jag har nog själv i min tidigare undervisning varit allt för inriktad på det summativa. Utmaningen ligger antagligen i att hela tiden försöka ha alla med sig i undervisningen samtidigt som man rör sig framåt. Hur man lyckas med detta är en del av konsten att undervisa.

Välfärdslandets gåta

Har läst en bok av Carl Lindgren och Frank Lindblad. Den heter "Välfärdslandets gåta - Varför mår barnen inte lika bra som de har det?". Carl är barnläkare och Frank är barn- och ungdomspsykiater. I boken visar författarna att allt fler svenska barn beskriver oro, livsleda, sömnsvårigheter och smärtsymtom. De mår dessutom sämre än barn i andra länder. En undersökning från UNICEF behandlade barn 11, 13 och 15 år gamla. Man tog hänsyn till socioekonomisk situation, hälsovård och prevention, möjligheter till utbildning, relationer till föräldrar och kamrater, hälsofarlig livsstil och självupplevd hälsa. När man vägde samman de sex dimensionerna hamande holländska barn på första plats, men tätt följd av de svenska. Svenska barn hade det bästa "värdet" av alla 21 deltagande länders barn på tre av de sex dimensionerna, nämligen socioekonomiska förutsättningar, tillgång till häslovård/prevention och åtgärder mot hälsofarlig livsstil (matvanor, droganvändning, riskfylld sexualitet, våld och mobbning). Problemet var bara att svenska barn låg på sjunde plats på dimensionen självupplevd hälsa.

Vad beror då detta på att barn inte mår lika bra som de "borde"? Författarna hittar orsakerna i välfärdsstatens biverkningar som hälsomani, stresspanik, välfärdsapati och individfixering. Hälsomanin viser sig genom att när vi blir allt mer framgångsrika i att förebygga och behandla rent kroppsliga sjukdomar desto mer framträder symtom på ohälsa. Dessa symtom är också allt mer undflyende och svårfångade särskilt när det gäller att erbjuda hjälp med de medel som sjukvården av tradition erbjuder. Som ett resultat av denna oförmåga har föräldrar och barn ofta sökt flera olika instanser, genomgått undersökningar, lämnat prover som varit normala och fått lugnande besked. Men ändå kan föräldrarna inte släppa tanken på att någon allvarlig sjukdom ligger bakom vad barnet upplever.

Stresspanik uppstår mycket beroende på massmedias sätt att presentera forskningsresultat. Man skriver om saker som kan få ditt barn att bli sjukt och ger exempel: mormor dör, att flytta, att få ett syskon, att spela för mycket fotboll eller gitarr, att vara på dagis, att vara i skolor med öppen planlösning etc. Alla dessa "larmrapporter" skapar stresspanik. Hur ska vi agera för att vara goda föräldrar?

Välfärdsapatin uppstår som en paradoxal effekt av välfärdsstatens enorma framgångar i Sverige. Vi kommer nämligen aldrig att bli nöjda och ställer successivt allt högre krav på vad vi kan förvänta oss av välfärdsstaten. Glappet mellan förväntningar och vad vi upplever oss få blir med tiden större. Parallellt med detta utvecklas ett förhållningssätt bland medborgarna som karakteriseras av vi passivt förväntar oss att samhället ska ta ansvar för våra egna och våra barns liv. I detta ligger att vi betonar vår rätt att ställa krav och minimerar vårt eget ansvar. Över generationerna tycks detta överlämnande av ansvar och detta kravställande växa sig allt starkare. Vi tycker att vi har rätt att få och våra barn ska inte behöva avstå från något.

Individfixering handlar om trenden i vårt samhälle att betona individens betydelse. Denna hänger nära samman med ideal som har att göra med utseendefixeringen. Sverige utmärker sig i internationella studier på så sätt att vi mer än andra länder betonar självförverkligande och individens rättigheter i relation till familjens/gruppens/samhällets rättigheter och behov. Individen förväntas kunna fatta egna förnuftiga beslut och behöver därför inte förlita sig så mycket på traditioner och på olika fast strukturer. Slagorden är "satsa på dig själv" och "du är din egen lyckas smed". Dessa ideal har naturligtvis mycket gott med sig men de kan också fungera stressande och leda till psykisk ohälsa.

Vad gör man då åt det här? Författarna har inga recept och det här är förstås mycket svåra frågor att skriva ut recept för. I det här läget nöjer jag mig med att ha fått en saklig beskrivning av läget och förslag på ett antal möjliga orsaker. Jag tror det ligger mycket i den analys som författarna gör. Läs gärna boken!

Pedagogik och skolan i Sydkorea

Har sett på Vetenskapens värld som handlade om skolan. I ett inslag uttrycktes förhoppningen att neurovetenskapen, psykologin och pedagogiken skulle samarbeta mer för att hitta fram till de optimala undervisningsmetoderna. Det är säkert så att en hel del undervisning i våra skolor inte är den som har störst effekt för att få varje elev att lära sig så mycket som möjligt. När varje elev dessutom ska mötas på den nivå hen befinner sig blir utmaningen extra stor. Jag tror att den nya tekniken, använd på rätt sätt, kan vara till stor hjälp här. Detta betyder dock inte att lärarens roll minskar. Snarare tvärtom. Lärarens uppgift blir att framför allt visa hur roligt ämnet är, vilken nytta man kan ha av att lära sig ämnet och även våga tala om, när jobbigare delar ska gås igenom, att det här ska eleven bara lära sig. Punkt! Det visade sig i teveinslaget att två pedagogiska "knep" leder till att eleverna lär sig mer. Det ena är att låta eleverna i förväg översiktligt läsa igenom det moment som läraren ska behandla. Det skapar en mental beredskap att ta emot lärarens föreläsning. Det andra är att ha ständiga kontroller på vad man lärt sig. Det verkar som om tester/prov, använda för uppföljning och inte bara för att sätta betyg, är effektiva.

Det andra inslaget i Vetenskapens värld handlade om Sydkorea. Sydkorea är det land som alltid brukar hamna i topp på internationella kunskapsmätningar. Visserligen verkar de ligga långt framme när det gäller att använda den nya tekniken men huvudförklaringen till framgångarna ligger nog ändå inte där. Grundläggande är istället synen på skolan och kunskap som verkar genomsyra hela det sydkoreanska samhället. Jag pratade med en vän, med gedigen lärarerfarenhet från svensk skola, om det här efteråt och hans analys är klockren. Den lyder så här: "Det avgörande är inte främst antal datorer, 1-1-lösningar, lärartäthet, lokaler eller liknande. Nyckeln till framgång är den egna drivkraften att vilja bli bättre. I Sydkorea verkar den inställningen vara en del av kulturen, tyvärr kan jag inte säga detsamma om den svenska skolkulturen. Här ser för många elever och föräldrar till att skylla uteblivna skolresultat på yttre faktorer istället för att jobba med det inre och helt avgörande: sin egen/sitt barns motivation. Man förklarar misslyckanden med att skolan inte 'gjort' mig motiverad när det till största del är ens eget ansvar att vara just motiverad. Motivation kommer i första hand inifrån , ej utifrån."

Debattsvar publicerat

Jag och Jens fick idag nedanstående svar publicerat i Ekuriren.

Enligt den senaste tillgängliga statistiken från Skolverket var kostnaden för en grundskoleelev 87 100 kr i Strängnäs. Det är 2 700 kr mer än i jämförbara kommuner och 1200 kr mer än snittkostnaden i landet. Allt tal om att vi inte satsar ekonomiskt på skolan är således felaktigt. Vad som däremot utmärker Strängnäs är att vi under många år lagt för mycket pengar på skollokaler och för lite på lärande. Den nu genomförda omorganisationen är vår främsta åtgärd för att hantera denna obalans. Vi skapar samtidigt bättre förutsättningar för lärande för våra barn på mellanstadiet.

Resultaten i våra grundskolor (kommunala och fristående) ger för det gångna läsåret ett brokigt intryck. Fyra av sju skolor som hade elever i åk 9 förbättrade sina kunskapsresultat jämfört med 2011. Två av dem, Åkersskolan och Paulinska skolan, försämrade sina. Det pågår nu ett mycket intensivt arbete på dessa skolor för att lyfta resultaten och sätta kunskapsuppdraget i fokus. Vi är två otåliga politiker och förväntar oss effekter av lärarnas och elevernas hårda arbete redan till nästa år.

När vi frågar våra barn på förskolan och deras föräldrar om hur de trivs får vi fantastiska resultat. I den senaste undersökningen uppgav alla barn att förskolan var rolig och en bra bit över 90% av föräldrarna upplevde att deras barn var trygga i förskolan. Vi är mycket glada över att ha en så väl fungerande förskoleverksamhet i vår kommun. Hur varje enskild förskola väljer att använda sin förskolepeng, vilken är exakt lika stor oavsett om förskolan är kommunal eller fristående, är inget som vi politiker ska styra över.

Strängnäs kommun växer och nya förskolor planeras. Vi har fått ordning på ekonomin och har skapat en ändamålsenlig organisation för grundskolan. Det finns nu goda förutsättningar för att ytterligare lyfta Strängnäs som barn- och skolkommun!

 

Fredrik Lundgren (Fp) och Jens Persson (C)

Kommunalråd i Strängnäs

 

Debattartikel del 2 publicerad

Några framsynta forskare med svensken Johan Rockström i spetsen skrev för tre år sedan en artikel i den ansedda tidskriften Nature. Denna text borde för den framtida lokala, nationella och globala politiken vara en fundamental utgångspunkt.  Rubriken är A safe operating space for humanity och i artikeln identifierar forskarna nio biofysiska planetära processer som ett hållbart globalt samhälle är beroende av. Det handlar om luftpartiklar, färskvattenanvändning, kemiska gifter, växthuseffekter, havsförsurning, ozon, kväve och fosforanvändning, förändrad markanvändning och biologisk mångfald. För sju av de nio processerna anger man tröskelvärden (de två övriga arbetar man med) där överträdelser av dessa kan innebära oacceptabla och oåterkalleliga miljöförändringar för mänskligheten. Ingen beslutsfattare borde kunna förbli opåverkad efter att ha tagit del av dessa insikter.

Slutsatsen av forskarnas arbete är att om vi fortsätter att producera och konsumera på det sätt vi gör nu kommer vi att överutnyttja naturens kapital och krascha de livsuppehållande systemen. Detta är, i ordets rätta bemärkelse, vad det innebär att leva över sina tillgångar. Denna förståelse har ännu inte nått företagsekonomin varför vi idag ser på en balansräkning, med tillgångar och skulder, på samma sätt som för 500 år sedan.

Vi vet att konsekvenserna av klimatförändringen och av att överutnyttja natursystem som skogar, jordbruksmark, fiske och färskvatten kommer att se olika ut i olika delar av världen. Den uppmärksamme mediakonsumenten noterar hur glaciärer börjar smälta, tundra börjar töa, färskvattenreserver uttöms, landarealer blir öken, livsmedelspriser stiger och arter försvinner. Sådana här nyheter kommer att bli allt vanligare om inte drastiska åtgärder vidtas. Vi måste nu inse att allt (mänskligt) liv och all ekonomisk aktivitet är beroende av grundläggande naturvetenskapliga lagar, system och processer som människan inte kan sätta sig över utan ödmjukt måste anpassa sig till. Föreställningen att människan står över naturen och kan exploatera den efter eget gottfinnande måste en gång för alla försvinna.

 

Fredrik Lundgren (Fp)

Kommunalråd i Strängnäs

Debattartikel publicerad

Fick idag en debattartikel publicerad i ekuriren. Det är den första av två över miljötemat:

Det är tyvärr ännu bara ett fåtal makthavare som har förstått vilken som är vår tids politiska ödesfråga.  Egentligen är det inte konstigt att så är fallet. Under hela industrialismen och den moderna demokratins livstid har den övergripande agendan handlat om hur vi ska skapa mer resurser (=högre tillväxt) och hur dessa resurser ska fördelas. Framstegen har i vårt land varit enorma med utrotande av fattigdom, en i stort sett obefintlig spädbarnsdödlighet och en dramatiskt höjd medelålder. Genom denna tankefigur om den ständigt pågående tillväxten går det också att förstå de politiska ideologier som fortfarande dominerar och de ekonomiska modeller som en allt mer utdaterad nationalekonomi använder sig av. Det är härmed även möjligt att begripa hur absurda senmoderna fenomen som ”planerat åldrande” (många produkter konstrueras numera för att gå sönder), groteskt stora marknadsföringsbudgetar och ett sanslöst konsumtionsdrivande kreditsystem är möjliga att existera.

Det som nu gör att helt nya frågeställningar borde hamna högst upp på varje politisk dagordning har förstås att göra med de allt mer påtagliga negativa konsekvenserna av den globala ekonomins enorma tillväxt. Sedan mitten av 1950-talet har den globala ekonomin mer är femdubblats och om den fortsätter att växa i samma takt kommer den att vara 80 gånger större år 2100 än den var år 1950. Detta är en utveckling som mänskligheten aldrig tidigare har haft att förhålla sig till. Det är också en förändring som helt strider mot vad vi på vetenskaplig grund vet om vår ändliga resursbas och den bräckliga ekologi som vi är beroende av för vår överlevnad. Det stora problemet är inte längre, vilket man trodde på 1960-talet, att vitala resurser kommer att ta slut. Genom utbud och efterfrågan kan prismekanismen hantera detta. Nu gäller den stora oron istället planetens förmåga att assimilera den ekonomiska verksamhetens miljöpåverkan. Ekologen Bill McKibben har sammanfattat detta genom att hävda att innan vi får slut på olja får vi slut på planet. Andra forskare, med en svensk i spetsen, har på ett mycket trovärdigt sätt beskrivit vår planets biofysiska gränser. Jag kommer i en senare artikel att närmare redogöra för dessa livsavgörande (i ordets sanna bemärkelse) forskningsrön.

 

Fredrik Lundgren (Fp)

Kommunalråd i Strängnäs

Vad är pengar?

Vad är pengar? Så lyder titeln på Andreas Cervenkas kritikerrosade bok om pengar, banker, skuldkris, euro, räntor, finansmarknaden, statsskulder och mycket annat som påverkar den vanlige medborgaren men för många framstår som helt obegripligt. Cervenka bidrar till att skingra dimmorna med hjälp av en lättläst och kortfattad pocketbok . Han är mycket pedagogisk och skriver dessutom på ett underhållande sätt med träffsäkra liknelser och vitsar.

I inledningen av boken tar han upp det egentligen märkliga förhållandet att pengar bara är någonting värda så länge ett grundläggande förtroende för dem existerar. Den dag tillräckligt många sparare vill ha ut sina pengar får banken stora problem. Så mycket har man inte i kassan. Som tur är har staten, vis av tidigare finanskrascher, gått in och garanterat att upp till en miljon kronor står staten för. Staten kan ju alltid betala eftersom man kontrollerar sedelpressarna. Det är detta som kallas insättningsgaranti.

Bankerna utökar sin verksamhet genom att ge krediter eller lån. Hur mycket de kan expandera sina krediter beror bl a på kravet på hur mycket de ska ha i kassan. Ju mer staten kräver att de ska "behålla" av sin inlåning desto mindre kan de låna ut. Nu höjs kassakraven i bankerna vilket torde vara bra men bakgrunden är att sedan år 2000 har den globala skulden dubblats från 78 000 miljarder till 158 000 miljarder dollar. Pengar som ska betalas tillbaka med ränta. I länder som Storbritannien och USA har skulderna under lång tid ökat snabbare än ekonomin. Det är inte hälsosamt. Centralbankerna kan inte skapa hur mycket pengar som helst då för mycket pengar i omlopp leder till inflation. Man håller därför koll på prisutvecklingen. Problemet är att man bara tittat på priser på varor och tjänster. Vad man borde titta lika mycket på är priset på aktier och fastigheter. Det fundamentala problemet idag är att bankerna hela tiden har incitament att öka sin utlåning. I ett system där pengar t ex måste backas upp av guld kan inte penningmängden öka hur mycket som helst. Idag finns ingen sådan gräns. Bankerna vet att centralbankerna alltid finns där som räddare om de skulle lånat ut för mycket. Här finns ett allvarligt systemfel och den tillspetsade frågan är om vi har skapat ett monster som vi inte har kontroll över.

Ovanstående var en sammanfattning av några inledande kapitel. Övriga kapitel är lika intressanta. Läs boken!

Debattartikel publicerad

Fick idag en debattartikel publicerad i ekuriren.

Öppet brev till vårdnadshavare i Strängnäs kommun

I den nya läroplanen står det: ”Skolans och vårdnadshavarnas gemensamma ansvar för elevernas skolgång ska skapa de bästa möjliga förutsättningarna för barns och ungdomars utveckling och lärande.”  Det framgår alltså att det är ett gemensamt ansvar men vad betyder detta mer konkret? Vem har ansvar för vad? Jag ser det så här. Skolan har ansvar för att barnen varje dag välkomnas till en trygg miljö där nyfikenhet och kunskapstörst är ledord. I skolan ska det finnas vuxna som ser varje barn och försöker hitta nycklarna till deras lärande.

Vårdnadshavarna har ansvar för att barnen kommer till skolan fysiskt och mentalt förberedda på en stimulerande arbetsdag. Det betyder att man som förälder pratar väl om skolan som institution och skolans personal. Eventuell kritik måste förstås få framföras men i lämpliga former. Man intresserar sig för sitt barns skolgång och försöker, så långt ens egna förutsättningar sträcker sig, att ge sitt barn det stöd det behöver. Det betyder inte att man själv ska kunna räkna ekvationer eller läsa en engelsk text. Detta är skolans ansvar men man ska som förälder betona att dessa färdigheter är viktiga att behärska och understryka för sitt barn att det krävs ansträngning för att förvärva dem.  Som förälder ska man alltid stå på sitt barns sida men bör även höra skolans beskrivning av en händelse innan man dömer ut en lärare eller skolledare.

Skolan är, jämte familjen, samhällets viktigaste institution eftersom det är där vi formar vår framtid, nämligen våra barn. Om vi ska lyckas med detta krävs att skolan, föräldrarna och den enskilda eleven strävar åt samma håll. Vi är från skolorna i Strängnäs kommun redo att ta vår del av ansvaret.

Fredrik Lundgren (Fp)

Ordförande i Barn- och utbildningsnämnden

De hatade

Har läst Magnus Lintons bok från i år som handlar om radikalhögern i Europa. Titeln är "De hatade - om radikalhögerns måltavlor". Det är en reportagebok skriven av en journalist med en penna som förmår fånga upp viktiga frågor på ett begripligt sätt. Han börjar sin bok med att kartlägga situationen i det land som rört sig längst ner i det högerradikala träsket: Ungern. Romerna i Ungern är idag oerhört utsatta och de diskrimineras på ett systematiskt sätt, påhejade av statens ledande institutioner och maktcentra. I regeringen sitter ju Fidesz som håller på att montera bort flera av en demokratis och rättsstats bärande principer. De är ivrigt uppbackade av det ännu mer extrema Jobbik som inte kan beskrivas på annat sätt än ett fascistiskt parti. Ungern, är som sagt, det mest extrema landet men det finns numera partier med högerradikala positioner i de flesta av Europas länder. I Holland har vi Gert Wilders som leder Frihetspartiet PVP och vars främsta måltavla är muslimerna. Han är portalfguren för islamhatet under 10-talet. Under 1990-talet var det Le Pen i Frankrike som axlade den manteln och på 00-talet var det kanske Pia Kjersgard i Danmark. De tankefigurer de representerar finns dock över allt numera. Hur ska man förstå att de har uppstått och blivit så framgångsrika? Debattörerna är förstås inte ense men några faktorer tror jag är mer centrala än andra. Vilka är de?

Den viktigaste är arbetslösheten som är ett gissel, särkilt ungdomsarbetslösheten. När 46% av ungdomarna i Spanien, 38% i Grekland, 28% i Italien går utan arbete skapas en grundläggande spänning i samhället som är extremt svår att hantera. I ett sådant läge uppkommer lätt politiska företrädare som hävdar att vissa grupper (t ex romer eller muslimer) tycks genetiskt eller kulturellt oförmögna att delta i de uppgifter som måste utföras för att bygga ett välfungerande samhälle. Dessa människor måste hållas kort,placeras i fängelse, kastas ur landet eller sättas i arbetsläger. Den här processen följer inte någon genomtänkt plan utan är en kombination av medelklassens oro för sina landvinningar, krav på ordning och säkerhet för den politiska eliten och majoritetens tendens att föredra enkla lösningar.

Hur långt det kan gå i politiska förslag för att brännmärka en grupp kan man se i Holland. Gert Wilders har haft så stort inflytande på regeringen att han fått igenom en rad regler och lagar som plågar landets muslimska minoritet: slöjförbud, uppförandekurser, strypt anhöriginvandring och förbud mot omskärelse av pojkar. På tur står minaretsförbud, halalförbud, moskeförbud och om allt går Wilders väg även ett totalt stopp för invandring från muslimska länder. Därefter kommer massavvisningar och en juridisk brännmärkning av Koranen.

 Det är alltså en ganska mörk bild som Magnus Linton tecknar i sin bok. Utvecklingen kan dock inte vara lagbunden. Det gäller därför för alla andra, som trots allt är fler, att stå upp för tolerans,mångfald och demokratiska grundvärderingar. Alternativet har vi haft tidigare i Europa.Vi borde ha lärt oss något av de erfarenheterna.

Lektionen är helig

Har tagit del av en mycket lättläst men också väldigt givande bok av doktorn i pedagogik John Steinberg. Boken heter "Lektionen är helig" och innehåller mycket konkreta tips på hur enskilda lärare men framför allt arbetslag eller olika lärargrupper kan arbeta för att sätta lektionen i centrum. Som alla som har erfarenhet av den svenska skolvardagen vet går alldeles för mycket tid åt till annat än undervisning och när undervisning väl äger rum riskerar den att utsättas för olika "störsändare".

När Skolinspektionen är ute och granskar skolorna i vårt land noterar man nästan alltid att skolorna saknar en helhetsbild av hur det går för eleverna. Man har inte grepp på hur själva undervisningen eller skolans arbete i övrigt påverkar elevernas kunskapsresultat. Istället läggs tyngdpunkten på varje enskild elev och när det inte går bra är det för den eleven man sätter in stödåtgärder. Problemet uppstår om man stannar där. Man riskerar då att missa problem och kvalitetsbrister som är kopplade till lärarens undevisningsmetoder och annat som påverkar flera elever på samma skola. Steinberg menar att de skolor som förstår att hemligheten bakom framgång ofta ligger på systemnivå och inte på indivdnivå kommer att lyckas bäst.

Här följer några exempel på teman som tas upp i boken som Steinberg menar att man på skolan först bör kartlägga och sedan, vid behov, göra något åt:

1) Hur disponeras tiden under lektioner? Kartlägg följande kategorier:
a) Officiell starttid
b) Verklig starttid
c) Antal elever på plats vid officiell starttid
d) Lärare på plats och förberedd vid officiell starttid

2) Hur ofta ställs lektionen in för andra aktiviteter? Kartlägg hur ofta lektionen ställs in för studiedag, skolfotografering, besök från ANT-expert från kommunen, riksmarschen mot cancer, friluftsdag, teaterbesök etc.

3) Hur väl följer eleverna schemat? Hur ofta är de på plats? Hur många elever är på skidsemester eller Thailandsemester? Hur många är borta på grund av att de deltar i matrådet, är matvärdar eller ska vara med om en utbildningsdag om elevrådsfrågor?

4) Hur ofta blir din lektion, när den väl kommer igång, utsatt för störningar av olika slag? Det kan handla om en speciallärare som kommer in och frågar om Andreas är på plats. Någon ska iväg till skolsköterskan. En kollega tittar in och vill låna en linjal. En röst i högtalaren berättar om storsamlingen. En elev måste plötsligt gå på toaletten. Musikpedagogen kommer in och vill låna två elever för en extra träning då de har ledande roller i skolans musikal. Ordförande i elevrådet kommer in och vill påminna alla om att köpa biljetter till skolbalen. Nisse från den lokala kanotklubben vill värva medlemmar och lämna lappar.

5) Hur säkerställer du som lärare att dina elever är uppgiftsfokuserade. Uppgiftsfokuserade är eleverna under lektionen då de:
a) jobbar med sina uppgifter
b) pratar om sina uppgifter och inte annat
c) ställer frågor kring sina uppgifter
d) läser, skriver eller förebereder en redovisning
e) söker relevanta ting på datorn eller i böcker

6) Vilka talanger och styrkor har du (lärare) som bidrar till att du klarar ditt uppdrag? Vilka talanger och styrkor uppskattar du hos dina kollegor och hur kan dessa användas oftare? Hur arbetar ni för att varje lärare ska göra så mycket som möjligt av det han/hon är bra på?

7) Vad fokuserar ni på vid era personalträffar/arbetslagsträffar? Är det problem med elever, materialfrågor, administrativa frågor, lokalfrågor, schemafrågor, uppgifter från skolledningen eller praktisk planering? Dessa teman måste förstås få ta sin tid men dessa bör inte vara huvudfrågorna. De bör handla om undervisningskvalitet, didaktik och pedagogiska dilemman.

8) Vad används era studiedagar till? Kartlägg vilken typ av fortbildningsinsatser som prioriteras. Detta ger en indikation på vad ni - eller andra - tycker är viktigt att skaffa mer kunskaper om.

9) Är din skola projekttokig? Det är många skolor som är det idag. Då händer det som inte får hända, nämligen att undervisningen blir underordnad alla projekt. Projekten tycks gå före det som är skolans kärnverksamhet. Exempel på projekt som kan diskuteras är värderingsprojekt, antimobbingsprojekt, projekt med kulturskolan, miljöprojekt, it-projekt, projekt om andra länder, roliga dagar-projekt, praktik- och praoprojekt.

10) Vilka arbetsuppgifter har lärarna? Om ni vill höja nivån på undervisningen och höja skolans resultat behöver undervisningen vara huvudsaken. Mötestider ska begränsas. Arbetsgrupper och kommittéer ska begränsas. Gör en kartläggning av alla arbetsgrupper och kommittéer som finns på skolan. Exempel på grupper som kan diskuteras är: festkommittén, matrådet, miljörådet, elevrådet, biblioteksgruppen, luciagruppen, skolavslutningsgruppen, nobelfestgruppen, må bra-gruppen, skolgårdsgruppen, arbetslaget, ämnesgruppen, gruppen för elevens val, fortbildningsgruppen och värdegrundsgruppen.

Jag har här bara lyft fram tio av de förslag på teman som Steinberg kommer med. Boken innehåller mycket mer men dessa tio tycker jag var de viktigaste. Jag hoppas man i våra skolor i Strängnäs kommun, om man inte redan gör det, tar sig an dessa högst motiverade förslag från Steinberg.

Härad och Mariefredsanstalten

I förra veckan gick kommunalrådsturnén vidare från Åker till Härad/Vårfruberga. Även här fick vi ta del av ett fint program som områdesstyrelsen gjort under ledning av Anna-Stina och Tage. Vi började med att titta på en busshållplats vid Vansö som bör få en bättre lösning. Det går förhoppningsvis att komma fram i dialog med berörda markägare så att skolbarnen får en säker på- och avstigningsplats. Turen fortsatte till motorstadion där vi fick en presentation av verksamheten. Rallycrossbanan är tydligen mycket uppskattad av förare och den gångna helgen var runt 80 ekipage där för att köra en deltävling i SM. Även banan för motorcyklarna är välbyggd och klubben upplever ett stort intresse för att köra både träningar och tävlingar där. Det är roligt att vi har en sådan här väl fungerande motorverksamhet i kommunen och vi ska från kommunens sida göra vad vi kan för att skapa bra förutsättningar för deras verksamhet. Tänk vad många människor från hela landet som kommer till vår kommun för att delta i klubbens tävlingar!

Sista stoppet som jag var med på var på Arsenalen. Här visade Tage Berglund oss runt och han hade förmågan att väva en berättelse kring dessa kringsfordon från 1900-talets början. Arsenalen har nu varit igång i ett år och antalet besökare har med god marginal överträffat prognoserna. Man slår sig dock inte till ro utan frågar sig hur man ska utveckla verksamheten för att behålla de goda besökssiffrorna. Jag tog med mig några goda uppslag till utbildningskontoret som jag hoppas mynnar ut i att några skolor ser ett besök på Arsenalen som ett naturligt inslag i undervisningen. Jag kan tänka mig att oavsett om det är första världskriget, mellankrigstiden, andra världskriget eller kalla kriget man behandlar, så kan ett besök på Arsenalen med lämplig gudie vara en stor bonus.

I fredags besökte kommunalråden Mariefredsanstalten efter att vi fått en inbjudan från anstaltschefen Mohammed. Det var en omfattande säkerhetsprocedur innan vi kom in på denna klass 2-anstalt (den näst högsta säkerhetsklassningen). På anstalten sitter grovt kriminella som fått flera års fängelse. Det finns t o m livstidsdömda där. Antalet klienter är 112 och de är fördelade på ett flertal boendeenheter så att säkerheten hela tiden upprätthålls. Vi fick se besöksrummen, vaktcentralen, isoleringscellerna och verkstäderna. Det var roligt att höra att flera klienter visade stort intresse för att utbilda sig till plåtslagare och läraren berättade att det ibland kunde vara svårt att få dem att sluta för att gå på lunch. Vi vet ju att det är a och o för ett fungerande liv efter fängelset att den berörde får ett arbete och får förutsättningar att leva ett "svenssonliv". Det gäller att bryta den kriminella identiteten och för detta har man omfattande motivationsprogram. Man erbjuder även skolgång så att dessa killar ska få möjligheter att i första hand läsa in grundskolan. Stort tack till anstaltschefen och hans personal som tog hand om oss under den här intressanta förmiddagen.

Åkers Styckebruk

På turnén med kommunalråden var vi i måndags i Åkers. Ordförande i områdesstyrelsen Christer Ståhl hade lagt upp ett mycket fint program. Vi började på Åkers Krutbruk som just hade fått en ny VD. Han heter Peter Cervin och han berättade om företaget och visade oss runt. Ganska fascinerande med ett företag som varit verksamt sedan 1552 och tidigare tillverkat mest "offensiva" vapen och krut och nu arbetar med skyddsutrustningar för att skydda mot minor och ballistiska vapen. Deras huvudkund är Scania vars förarhytter de bygger om på ett sätt som gör att de kan användas i krigszoner i hela världen. Det är förstås en hel vetenskap hur man ska förstärka en förarhytt för att den ska kunna stå emot angrepp, både från minor och granater. Slutmonteringen av hytterna äger rum på gamla Börsen i Åker som nu alltså blivit en industrilokal. Där fick vi se flera Scaniahytter uppställda men även hytter för entreprenadmaskiner. Företaget har ett 60-tal anställda och ägs av en tysk enskild firma. Framtiden ser ljus ut för företaget men man kan bli lite kluven inför detta. Visst är det bra att företaget går bra men det betyder samtidigt att det finns allvarliga oroshärdar i världen där deras produkter efterfrågas.

Nästa stopp var Åkerskolan där rektor Henric visade oss runt. Åker har kommit långt i sin satsning på en-till-en, alltså en dator till varje elev och nu ligger utmaningarna i att alla lärare ska kunna utnyttja datorn som ett kraftfullt hjälpmedel i undervisningen. Datorn är som sagt bara ett hjälpmedel men rätt använd kan den vara ett potent verktyg.

Eftr lunch gick vi längs Forsavägen och funderade över hur det markområde som kommunen köpt bäst skulle kunna användas. En baplats vore väl inte dumt och ett antal fastigheter kommer säkert att kunna byggas här. Från Forsavägen gick turen vidare till Bruksarkivet som bara är ett år gammalt. Här finns handlingar ämda från 1600-talet bevarade och det är möjligt att som forskande privatperson komma dit och leta efter anförvanter som haft en koppling till bruket. Man kände verkligen historiens vingslag när de gamla dokumenten plockades fram.

Dagen avslutades på Gallerian där allmänheten kunde komma och ställa frågor och lämna synpunkter. Det kom ett trettiotal personer vilket får anses vara bra. Man tyckte att vi kunde fräscha upp Åker ännu mer men här har faktiskt ett stort arbete lagts ner. Vi påpekade också att vi satsat många miljoner i ett energisparprojekt i hockeyhallen och nästa höst ska en ny förskola stå klar. Åkerskolan är också, tillsammans med Vasaskolan, den skola som får överlägset störst andel av de 100 miljoner som går till att rusta upp våra skollokaler. Summan hamnar på runt 40 miljoner för Åkerskolan. Det ska bli roligt att följa den renoveringen.

Debattartikel publicerad

Fick idag, tillsammans med mina kommunalrådskollegor, en debattartikel publicerad:

"För några veckor sedan kom det oberoende ratinginstitutet Kommunexperten med sin rapport över Strängnäs kommun. Rubriken på den genomträngande analysen av kommunens ekonomi är ”Strängnäs – tog ansvar, gjorde läxan”. Institutet genomlyser alla kommuner i landet och bedömer ingående kategorierna kommunskuld, finansiell hälsa, finansiella risker och finansiella möjligheter. Det är i varje kategori möjligt att få ett betyg mellan A och D där A är det högsta. På samtliga fyra områden får Strängnäs betyget A vilket är nivån för finansiell elitlicens.

Det är välgörande för det politiska samtalet i vår kommun med sådana här rapporter som är skrivna av proffs som inte har några politiska ambitioner utan bara ger en saklig beskrivning. Man pekar i uppsatsen på hur framgångsrik den sittande majoriteten har varit på att ta tag i en ekonomisk situation som visade tecken på förfall. Lyssna på det här: ”Strängnäs är ett exempel på en politisk jämviktskommun där partier, som vanligtvis inte drar jämt, har formerat en majoritet och tagit ekonomiskt ansvar.” Eller det här: ”Först och främst ska politikerna i Strängnäs ha beröm för sitt ekonomiska ansvarstagande…/ Det finns inga tecken på att den ekonomiska styrningen har försvagats. Det är snarare tvärtom när man tar del av analysen.”

En välskött ekonomi är grunden för att kunna utveckla kommunens kärnverksamheter. Det har vi nu möjligheter att göra och arbetet pågår för fullt. Det går att på kort sikt lura medborgarna genom att leva över sina tillgångar som vi gjorde när Moderaterna höll i taktpinnen men vi vet att detta är en mycket kortsiktig seger. Det är i sista hand våra barn som får betala priset för sådan ansvarslöshet. "

Planerat åldrande

Tittade för ett tag sedan på en mycket intressant dokumentär på Dokument Utifrån. Den handlade om det som vi väl alla har haft på känn men inte kunnat sätta ord på, nämligen att de produkter som tillverkas är byggda för en mycket begränsad hållbarhet. Det teknologiska kunnandet finns för att tillverka varor som har nästintill obegränsad hållbarhet men hur skulle då hela vår konsumtionskultur reagera? Vad skulle hända med ekonomin? Bryter allt samman? Dessa potenta frågor blir verkligen aktuella när man inser vilket fundament vår ekonomi är uppbyggd på.

I programmet visade man en glödlampa på en brandstation i San Fransisco. Den hade brunnit oavbrutet sedan 1901. Sedan berättade man om hur de stora tillverkarna av glödlampor på 1920-talet gick samman i en kartallellliknande överenskommelse och bestämde sig för att begränsa hållbarheten på glödlampor. Detta trots att kunskapen för en mycket längre hållbarhet fanns hos ingenjörerna. Denna tankefigur har sedan dominerat branschen och sedan blivit allmängods för alla konsumtionsvaror. Det är egentligen helt orimligt att en mobiltelefon, ett par löparskor eller en skrivare är byggda med avsikten att gå sönder långt innan de egentligen skulle behöva slängas eller repareras.

Programmets grundläggande budskap var, som jag uppfattade det, en civilisationskritik av stora mått. Det är i längden inte hållbart att ha en ekonomi som är konstruerad på ett sådant här sätt. Om man till den begränsade hållbarheten lägger kraftfulla insatser på marknadsföring och en kreditmarknad som har löpt amok, ja då måste man börja fråga sig om vi inte behöver tänka om. Det är inte säkert att allt behöver kastas över ända. Kanske det räcker med att man börjar hyra eller leasa produkter i större utsträckning. Om man gör detta finns det kanske incitament att få fram produkter med längre hållbarhet.

Aspö/Tosterö

Igår var kommunalråden på turné i Aspö/Tosterö. Ett mycket bra program hade lagts upp av presidiet av områdesstyrelsen under ledning av Madeleine Billberg. Jag koncentrerar mig här på skolsidan och vad som hände på områdesstyrelsen möte på kvällen.Vi började på Karinslundsskolan där rektor Kalle Borg tog emot oss. Det är verkligen roligt att se den här skolan full med liv och rörelse. Den minnesgode kommer ihåg att det inte var många år sedan skolan stod helt tom. Detta var ett resultat av många friskolors etableringar i kommunen samtidigt med kommunens egen oförmåga att anpassa sin lokalkostym. Som tur var hade Långbergsskolan vuxit ur sina lokaler 2008 och manövern med att flytta skolans verksamhet till Karinslundsskolan genomfördes. Till hösten har Karinslundsskolan årskurserna 1-6 och har stoppat intaget av förskoleklasser. Man börjar nu successivt växa in i en organisation som 2015 står klar då skolan har årskurserna 4-9. Samtidigt blir Tosteröskolan en F-3-skola och en grön tråd skapas från Tosteröskolan till Karinslundsskolan. Det ska bli mycket spännande att följa detta arbete.

På kvällen hade områdesstyrelsen möte och allmänheten var som vanligt inbjuden. Det var säkert 20 engagerade medborgare där som ställde bra frågor. Det var som vanligt trafikfrågor som upptog mycket av frågandet vilket är fullt förståeligt. Man hade synpunkter på allt ifrån dålig belysning till gropar i vägen. Vi tar med oss dessa påpekanden in till kontoret.

En annan stor fråga är förstås exploateringen av Bresshammars skog. Det finns en oro både från Naturskyddsföreningens sida och från dem som menar att trafikbelastningen blir för stor på Tosteröbron. Låt oss inledningsvis inse att vi är lyckligt lottade som bor i en kommun som folk vill flytta in i. I fler än hälften av landets kommuner råder negativa befolkningstrender. Var vill då folk bo? Ja även om vi har planmonopolet måste de ställen som bebyggs vara ett resultat av inflyttarnas önskemål, exploatörernas lyhördhet för detta och vår skyldighet att få en långsiktigt hållbar tillväxt som tar hänsyn till starka natur- och kulturvärden. Det är förstås mycket viktigt att röra sig försiktigt här eftersom en exploaterad mark är svår eller omöjlig att återställa. Det får alltså inte bli fel. I det här fallet tror vi att en tillräckligt stor del av Bresshammars skog bevaras samtidigt som vi måste hitta en trafiklösning som styr trafik mot Strängnäsbron. Det måste bli lättare att komma ut till denna bro.

Jag påpekade även vid mötet att jag tycker det är orimligt att så mycket biltransporter sker ut till skolorna på Tosterön på morgonen. Naturligtvis måste små barn köras men att högstadieelever körs ut regelbundet tycker jag inte är vettigt. Särskilt anmärkningsvärt blir det här när vi i BuN behandlat en motion som handlar om nödvändigheten av mer fysisk aktivtet i skolan. Det alla borde börja med att fråga sig är hur man tar sig till och från skolan/arbetsplatsen. Här tror jag det finns mycket att göra. Det måste bli naturligare att gå eller cykla både för elever och arbetstagare. Min vision är att det i Strängnäs framöver ska se ut ungefär som i Amsterdam där alla cyklar över allt. Man ser t o m festklädda människor ta cykeln till festen på lördagskvällen. Där har vi något att stå efter!

Pedagogiska priset

I torsdags var jag, tillsammans med förskolechefen, grundskolechefeen och utbildningschefen, ute i två verksamheter för att tillkännage det pedagogiska priset. Vi instiftade detta pris för att lyfta fram förebilder ute på våra förskolor och skolor och sammanlagt 29 nomineringar kom in. På Hammarens förskola i Mariefred var det två barnskötare och en förskollärare som fick priset. De hade arbetat tillsammans under fem år och verkade trivas mycket ihop. En av dem beskrev det som att man behövde ibland inte ens säga något till den andre för att hon skulle veta vad som behövde göras. Det är alltid roligt att se så här väl fungerande arbetsgrupper. Det finns förstås ingen automatisk koppling mellan personal som trivs med varandra och goda resultat men visst underlättar det om personerna på golvet trivs med varandra. Det är min förhoppning att denna trivsel också underlättar de professionella samtal som jag hoppas vi ska få se allt mer av i kommunen. Vi vet ju att den bästa fortbildningen får lärare genom att ta del av varandras lektioner, material och sätt att hantera kniviga situationer. För att man ska våga berätta om sina egna misstag och söka lösningar måste man vara trygg i den grupp man vänder sig till.

Från Mariefred åkte vi vidare till Stallarholmen där Mari Orhammar (med smeknamnet Kalle) fick reda på att hon får priset i "grundskoleklassen". Mari hade nominerats av två elever som ansåg att Kalle hade en massa förtjänster plus att hon fick eleverna att anstränga sig till 250%. Kalle undervisar i engelska och tyska och har varit på Stallarholmsskolan sedan 2004. Hon verkar brinna för sitt jobb och verkligen tycka om ungdomar men hon föredrog ändå att på fritiden ha en viss distans till jobbet varför det var bra att hon inte bor i Stallarholmen.

Pristagarna på förskolan får dela på 10000 kr medan Kalle får 10000 kr själv. Den formella ceremonin äger rum i fullmäktige den 18 juni. Kom gärna dit och hylla våra välförtjänta pristagare.

Replik publicerad

Jag fick igår ett debattsvar publicerat i ekuriren. Det var föranlett av en debattartikel av Catharina St Cyr (Kd).

Svar till Catharina St Cyr i ekuriren 120516

 I vår senaste undersökning över tillståndet i förskolan i Strängnäs kommun uppger 100% av barnen (4 år gamla) att förskolan är rolig. När föräldrarna tillfrågas säger 94% att deras barn är trygga i förskolan. Vi arbetar med att förbättra den siffran men tycker att den vittnar om, på det stora hela, väl fungerande förskolor. Catharina St Cyr (Kd) försöker nu utnyttja tillfälliga verksamhetsproblem på en enskild förskola för att ta politiska poänger. Det är allmänt känt att Kristdemokraterna befinner sig i ett opinionsmässigt krisläge men att man därför var beredd att sänka sig till den nivå Catharina gör i sin debattartikel trodde jag inte.

Kristdemokraterna vill nu fördubbla det totalt misslyckade vårdnadsbidraget och dessutom införa en barnomsorgspeng som ska kunna ges för att enbart ta hand om det egna barnet i hemmet. Finns det någon som tror att dessa förslag innebär ytterligare resurser till förskolan? Nej, Kristdemokraterna har alltid varit och är fortfarande idag partiet med lägst trovärdighet när det gäller att stå upp för förskolan som en verksamhet värd att satsa på.

Kommunens ekonomiska hälsa

Kommunexperten heter ett ratinginstitut som genomför djupa ekonomiska analyser av enkilda kommuners ekonomiska hälsa. I fredags kom deras senaste rapport över Strängnäs kommun och det är mycket glädjande läsning. Rubriken för rapporten är "Strängnäs - tog ansvar, gjorde läxan". Det är många ekonomiska delparametrar som undersöks men de sammanfattas i fyra övergripande kategorier, vilka är kommunskuld, finansiell hälsa, finansiella risker och finansiella möjligheter. På var och en av dessa är det sedan möjligt att få betyget A, B, C eller D. Strängnäs kommun får betyget A i alla fyra kategorier. Detta är nivån för finansiell elitlicens.

Vad gäller kommunskuld blir betyget på förpliktelsebelopp och amorteringsförmåga "Bra" vilket betyder ett aggregerat betyg på A. När det kommer till finansiell hälsa får sparandet och skuldflödesgraden "Bra" medan skuldbalansgraden och kapitalbildningen får "Ok". Rörelsekapital får betyget "Svag" beroende på att korta skulder har växt något långsammare än omsättningstillgångarna. Rörelsekapitalet är negativt men har en stigande trend. Det aggregerade betyget blir A.

När det kommer till finansiella risker får skattekraften, befolkning, sysselsättning och bostadsöverskott  betyget "Bra". Investeringsnivån bedöms "Ok", säkert mycket beroende på de gigantiska investeringarna 2007 och 2008 som drar ner betyget. Den uthålliga investeringsnivån i vår kommun beräknas ligga kring 4% av de totala intäkterna. Betyget för borgen och förmedlade lån är "Dålig". Vi har borgen och förmedlade lån på 70 000 kr per invånare, vilket förstås har att göra med våra förpliktelser gentemot de kommunala bolagen, främst Sevab. De sex nyckeltalen ger sammantaget betyget A på finansiella risker.

På området finansiella möjligheter får delområdet avgiftshöjningar betyget "Bra". Det bedöms att vi har en potential att höja avgifterna inom äldre- och handikappomsorgen på cirka 24 miljoner inom 2-4 år. Det är förstås sedan en politisk bedömning om man ska göra detta. Intressant är att även delområdet Kostnadspress får betyget "Bra". Man uppskattar att det finns mycket stora möjligheter att pressa kostnaderna inom social omsorg, gymnasium, äldreomsorg, infrastruktur, grundskola och förskola. Notera alltså att betyget blir "Bra" för att det finns stora möjligheter att pressa kostnaderna. Det är alltså inte tvärtom som man först kan tro, nämligen att vi är bra på kostnadspress. På parametern skattehöjning ger man betyget "Dålig" då man menar att vi inte har någon potential för att höja skatten ytterligare. Detta är förstås också en politisk bedömning. Det aggregerade betyget blir A på finansiella möjligheter.

Institutet gör även en analys av den styrande politiska majoriteten och då låter det så här: "Först och främst ska politikerna i Strängnsä ha beröm för sitt ekonomiska ansvarstagande. Majoriteten från föregående period finns kvar förstärkt med ytterligare ett parti. Miljöpartiet har sällat sig till Socialdemokraterna, Folkpartiet och Centern. Det finns inga tecken på att den ekonomiska styrningen har försvagats. Det är snarare tvärtom när man tar del av analysen."

Replik publicerad

Jag fick idag denna replik publicerad i ekuriren:

Svar till Maria von Beetzen i ekuriren 120505

Jag delar helt din uppfattning Maria att Strängnäs under många år legat under förväntan vad gäller skolresultat. Det var anledningen till att jag ville ha uppdraget som ordförande i Barn-och utbildningsnämnden. Förklaringen till de undermåliga resultaten är inte i första hand brist på resurser. Senaste statistiken från Skolverket visar att Strängnäs hade en skollokalkostnad per elev som låg 3000 kr över vad den låg i jämförbara kommuner. Resurserna till undervisning låg 3000 kr lägre än i jämförelsekommunerna. Här har du en av huvudförklaringarna till den beslutade omorganisationen. Vi vill inte bygga nya skollokaler utan styra resurser till lärande.

Den försämring av resultaten som du hänvisar till gäller läsåret 2010/11. Den nya nämnden hade då knappt hunnit starta sin verksamhet. Under det ett och ett halvt år som nämnden arbetat har vi hållit ekonomin i balans, tagit det jobbiga men nödvändiga beslutet om omorganisationen och i enighet formulerat mycket ambitiösa mål för våra verksamheter. Vi räknar nu med att resultaten varje år under den här mandatperioden kommer att förbättras.

Mariefred

Kommunalrådsturnén fortsatte igår till Mariefred där vi blev väl mottagna av områdesstyrelsens ordförande Patric Johansson. Patric började med att visa oss hamnplan och strandpromenaden. Här finns ett behov av att begränsa antalet husbilar. Det behövs även fler papperskorgar. Även denna sommar kommer turistbyrån att hålla till i "husbåten" här nere. Hela strandpromenaden är inbjudande och de turister som anländer med ångbåten en solig sommardag får verkligen ett vackert bemötande. Lite synd att strandrestaurangen ser ut att förfalla. Där behövs en injektion!

Lunchen avnjöts på Gripsholms värdshus där vi av ägaren fick en bra beskrivning av hur näringen ser på det här med marknadsföringen av kommunen och vem som har ansvar för vad. Det kan lätt bli så att branschen och kommunen inte kommer överens om vem som ansvarar för vad vilket kan leda till att båda blir förlorare. Vi vet ju att många som väljer att flytta till vår kommun har varit här på ett tillfälligt besök och slagits av hur vackert det är. När de sedan av något skäl väljer att flytta och tänker sig att bo i stockholmsregionen eller Mälardalen faller ofta valet på Strängnäs kommun. Det är därför viktigt att vi kan locka hit turister och det finns säkert mycket kvar att göra. Åker har stora outnyttjade natur- och friluftsresurser och Mariefred och Strängnäs har mycket kulturellt att erbjuda. Tänk om man kan få branschens aktörer att samverka och skapa olika turistpaket där både frilufts- och kulturaktiviteter ingår.

Efter lunch gick vi till Mariefredsskolan där rektor Peter Jedar entusiastiskt berättade om sin verksamhet. Det var intressant att höra hur man arbetar med pedagogiska frågor och internationalisering. Vi fick bl a höra hur man ansvänder sig av s k "startblock" vilka tydligt markerar när en lektion börjar och slutar. Det arbetas också med kortare utvärderingar efter lektionen där eleverna kan visa grönt, gult eller rött kort beroende på hur mycket de förstått och lärt sig. Detta att man hela tiden stämmer av och inte väntar till ett enskilt provtillfälle kallas för formativ bedömning och det är idag mycket populärt i skolsverige. Peter betoande också hur viktigt han tycker det är att läraren tar en tydlig ledarroll i klassrummet. För att lära av varandra uppmuntrar man på Mariefredsskolan till auskultationer (kollegor besöker varandras lektioner). Detta borde vara en självklarhet men vi tar nu steg i rätt riktning. Genom internationella kontakter med Guatemala, Spanine, Kambodja och Ungern får eleverna på skolan utblickar och inblickar som jag tror är mycket givande.

På äldreboendet Hammargården fick vi sitta ner med chefen en timme och lära oss om hur det är att driva en sådan verksamhet. Det finns 36 brukare på Hammargården och när vi var där fanns bara en plats ledig. Den genomsnittliga tiden som en vårdtagare befinner sig där är 18 månader. Det är alldeles tydligt att man är idag mycket sjukare än för 20 år sedan när man hamnar på institution. De verkade ha en mycket bra verksamhet på Hammargården och de brukare vi pratade med talade uppskattande om stället de befann sig på. Några hade dock synpunkter på maten, vilket jag känner igen från skolans värld.

Vi fick förmånen att få se hur det nya biblioteket i Mariefred ska se ut. Bibliotekarien Lena visade oss runt i Rådhuset och hon verkade i detalj ha tänkt igenom hur det ska se ut. Jag måste besöka dem när alla böckerna är på plats!

Dagen avlsutades på Activum där ideella krafter försöker driva meningsfulla aktiviteter för ungdomar. I huset huserar även en filmklubb som utnyttjar biografen men till nästa år är det bara digital film som gäller och då duger inte den utrustning som finns där. Kan vi bara lösa en del säkerhetsfrågor och praktiska frågor tror jag detta hus, som ligger centralt, kan bli en central institution för ungdomar i Mariefred. Det fanns ett engagemang och en vilja att göra bra saker som bör tas tillvara.

Stallarholmen

Nu är det dags igen för kommunalrådens vårturné i kommunen och vi började igår i ett soligt,varmt och inbjudande Stallarholmen. Den alltid lika välstrukturerade ordförande i Områdesstyrelsen Iwan Sjöström tog emot oss. Han biträddes av vice ordförande Lena Rundberg.

Som skolpolitiker var det roligt att notera att det nu verkar vara full fart framåt på Stallarholmsskolan igen. Ibland tror jag det är så att hälsan tiger still och vid mötet på kvällen kom knappt några frågor om skolan upp. Så var det inte i höstas:-)

De frågor som dök upp var:
1) Gång och cykelväg över Stallarholmsbron. Det är förstås jätteviktigt att man kan transportera sig cykelledes på ett säkert sätt, både i våra tätorter men också mellan dem. Här satsar kommunen men när det gäller bron är det Trafikverkets ansvar. Vi lovade därför att göra vad vi kan för att trycka på Trafikverket.

2) Motionsslingan IP-Sundby strand-Stenfasta-Åkerby behöver beslysning. Denna slinga är en del av projektet Konstpaus som aldrig fullföljdes. Som löpare blir man förstås glad över att se att det verkar finnas ett intresse för sådana här motionsspår. Det blir nu att ta kontakt med berörda markägare och försöka komma till en bra överenskommelse. Att ha ett belyst 7,5 kilometer långt motionsspår är förstås en attraktionsfaktor.

3) Det planeras även för en kortare motionsslinga på Pumpaberget. Den skulle kunna användas av skolan och vara 3 kilometer lång.

4) Vägskylten vid korset Mariefred-Strängnäs-Selaön behöver fräschas upp. Detta måste vi i kommunen ta ansvar och det tar vi med oss till Teknik- och fritidsnämnden.

5) Det behöver sättas upp några "Välkommen till Stallarholmen"-skyltar, både längs bilvägar och nere vid bron. Idag om man kommer med båt och inte känner till omgivningarna vet man ju inte att det är just Stallarholmen man hamnat i. Detta går att informera om på ett trevligt sätt.

6) Nere vid badet behövs någon form av toalett. Det är, förstod vi, ett problem idag att framför allt många barn leker där nere och plötsligt behöver uträtta sina behov.

7) Alltid intressant at lyssna till Stefan Seidel när han berättar om Drömfabriken. Jag hoppas att vi kan hitta former för en samverkan där det stora engagemang Stefan och hans kollegor visar kan komma stallarholmsborna till godo.

Intressant att se hur restaureringen av Överselö kyrka fortskrider.

En mycket givande dag i Stallarholmen. Tack till Iwan och Lena.